Svalbard: Pyramiden

Vi tog en båttur som gick genom Sassenfjorden och Billefjorden mot Pyramiden. Vi såg massor av fågel samt en och annan val och säl på vägen. En härlig dag på havet. Det som verkligen gav intryck på mig var hur osannolikt grönt havet var där. Grönheten berodde lite på hur solen låg, men jag har aldrig sett något liknande. Spetsbergen är en av öarna i Svalbard och alla bilder kommer från Spetsbergen. Alla berg är verkligen inte spetsiga, många är väldigt platta. Gissar att det är inlandsisen som kapat ner dem.

Isfjorden är en fjord på västsidan av Spetsbergen i Svalbard. På sydsidan av fjorden ligger halvön Nordenskiöld Land, och på nordsidan Oscar II Land och Dickson Land. Isfjorden mynnar ut i Norra Ishavet med avgränsningar till Kap Linné och Isfjord radio på sydkusten och Daudmannsudden på nordkusten. Fjorden är 107 kilometer lång och är den näst längsta fjorden på Svalbard efter Wijdefjorden på 108 kilometer. På det bredaste är fjorden 24 kilometer bred. Från Isfjorden går det flera sidofjordar: Grønfjorden med Barentsburg, Adventfjorden med Longyearbyen, Sassenfjorden, som innerst heter Tempelfjorden, Billefjorden med Pyramiden och Nordfjorden, som delar sig i Dicksonfjorden och Ekmanfjorden. Mynningen av fjorden präglas av avrundade berg och grundfjäll. På sydsidan, innanför Grønfjorden, finns platåformade berg på upp emot 1.000 meters höjd. Dessa berg härstammar från devon- och tertiärtiden, och de tertitära lagren innehåller kol. Runt fjorden ligger flera av de nuvarande och tidigare bosatta områdena på Svalbard: Barentsburg, Longyearbyen och de nedlagda Brucebyen, Ankershamn, Grumantbyen, Hiorthhamn och Pyramiden. Ytterst i fjorden, på sydsidan, ligger den tidigare radiostationen Isfjord radio. Vid Isfjorden ligger också det enda kvarvarande norskägda kolkraftverket, Longyear Energiverk. På grund av lokala klimatförhållanden har nordsidan av fjorden flera ispartier som slutar med fronten i havet, medan sydsidan endast har is innerst i Grønfjorden, där alla slutar på land. Det finns tre fågelreservat i Isfjorden; på Kap Linné, Boheman och Gåsøyane.

Ja, det är en brutal värmedallring från havet så skärpan påverkas påtagligt. Men kolla fartyget på stranden till vänster.

Billefjorden är den mittersta av tre fjordar som grenar ut sig från den innersta delen av Isfjorden på Svalbard. Den är 30 km lång och 5-8 km bred. Billefjorden ligger mellan Dickson Land i nordväst och Bünsow Land i sydost. På dess nordvästra strand ligger den sedan 1998 övergivna ryska gruvbyn Pyramiden och i nordost ligger Nordenskiöldbreen. Fjorden har fått sitt namn efter den nederländska valfiskaren Cornelius Claeszoon Bille som var verksam i slutet av 1600-talet och omnämns 1675 av Cornelius Gisbert Zorgdrager. Den fjord som idag kallas Adventfjorden) har också tidigare kallats Klass Billen Bay, men Dunér och Nordenskiöld beslöt använda namnet på den fjord som idag bär det.

Spår efter gruvdrift tämligen nära stranden.

Stugor som verkligen ligger naturnära.

De som bor på Svalbard är verkligen glada över denna installation, för det gav dem en höghastighetsanslutning till internet då anläggning behövde det.

Vilket härligt läge fär en stuga!

Det är sällan man fotograferar fåglar uppifrån men från övre däck på båten så gick det bra. Jag tror detta är en stormfågel.

Jag gissar att detta är Spetsbergsgrisslor (Uria lomvia) är en fågel som tillhör familjen alkor. Den är en nära släkting till sillgrisslan men häckar generellt nordligare. Du får rätta mig om jag har fel.

Skitbra bild :)

Deras hobby verkar vara att skita.

Härliga färger det var på vissa ställen.

Jag tyckte det var intressant att naturen skapa detta lilla torn.

Jag gillar verligen denna bild rent estetiskt.

Här ser vi Nordenskiöldglaciären.

Dessa hus lär ska användas av forskare.

Ser ut som ett hjärta.

Detta berg reser sig upp mitt i Nordenskiöldglaciären.

Sälar fanns det gott om.

En av många vikbvalar som vi såg. Man kunde se att det var olika individer på deras fenor.

Jag gissar att även detta är en Spetsbergsgrissla (Uria lomvia), en fågel som tillhör familjen alkor. Den är en nära släkting till sillgrisslan men häckar generellt nordligare. Du får rätta mig om jag har fel.

Här ser vi berget som gett den övergivna gruvbyn sitt namn.

Närbild av toppen. Ser du antennerna eller pinnarna längst upp?

Värmedallrningen och dis gjorde det svårt att få en vetiig bild. Pyramiden (ryska: Пирами́да, Piramída) var en sovjetisk gruvby vid Billefjorden på Spetsbergen i ögruppen Svalbard, Norge. Pyramiden hade som mest 1 200 invånare. Orten övergavs år 1998 och var i början av 2000-talet en så kallad "spökstad". Orten grundades av Sverige år 1910 och var svensk fram till 1927, då den såldes till Sovjetunionen. I Pyramiden finns särskilda mikroklimatiska förutsättningar (längs med vissa sydsluttningar) som under vissa år medgivit begränsat jordbruk (genom kolchos-jordbruket 'Arktselchoz'). Namnet kommer av att berget som orten är byggd vid liknar en pyramid. Orten är så gott som obebodd. Det finns sedan några år ett hotell och viss turistverksamhet genom Arctic Travel Company Grumant i Barentsburg. År 2012 blev Aleksandr Romanovskij den första personen att återvända för att leva i Pyramiden, och har sedan blivit åtföljd av fem andra. År 2014 lät den svenska sångerskan Tove Styrke filma en musikvideo i Pyramiden för sin singel Borderline.

Kraftverket i Pyramiden.

Ruiner av gruvdrift uppe på bergssidan ovanför Pyramiden.

Vitval, kallas även Beluga.

Beach 2022.

Lunnefåglar är så gulliga.

Renar fanns överallt längs kusten.

Svenskhuset, eller Svenskehuset, är ett tvåvånings trähus vid Kap Thordsen vid Isfjorden på Spetsbergen i Svalbard, som är ögruppens äldsta större hus, och den näst äldsta byggnaden där överhuvudtaget. Platsen Kap Thordsen fick sitt namn av Adolf Erik Nordenskiöld efter skonaren Axel Thordsen, som använts vid Svenska Spetsbergenexpeditionen 1864. Huset byggdes 1872 på initiativ av Adolf Erik Nordenskiöld som en första investering för en planerad utvinning av fosforit av företaget AB Isfjorden, som han också själv var initiativtagare till och delägare i. Fosfatfyndigheten hade han upptäckt vid expeditionen 1864. Huset prefabricerades i Göteborg och uppfördes på plats under ledning av bergsingenjören Per Öberg (1842–1934). Huset ligger 700 meter från stranden på en platå som ligger 30 meter över havsytan. Där anlades också trappor i klippbranten samt en rälsbana för materialtransport mellan landningsplatsen och huset. Någon fosfatbrytning kom inte igång.

58 norska sälfångstmän blev hösten 1872 överrumplade av isbildning tidigt under förvintern och blev fast för vintern vid udden Gråhuken i norra Spetsbergen. De satte sig i kontakt med Adolf Erik Nordenskiöld under dennes övervintringsexpedition i området. Nordenskiöld hade varken logi eller matförråd för så många personer, men informerade om Svenskhuset längre söderut, som var utrustat med både bränsle och ett stort proviantlager. 17 av sälfångstmännen rodde dit och installerade sig. Där återfanns de under våren 1873, alla döda. Dödsorsaken var länge en olöst gåta, och först 2008 kunde det genom en noggrann undersökning med gravöppning och provtagning fastslås att säljägarna avlidit av blyförgiftning. Det kunde visas att blyet troligen intagits via mat från olämpligt lödda konservburkar. Av de övriga vid Gråhuken hade 29 personer lyckats segla iväg med ett fartyg i samband med en tillfällig lucka i packisen. Två personer stannade kvar för att bevaka fångsterna och de kvarvarande båtarna. De omkom under vintern.

Svenskhuset blev en utmärkt bas för den svenska meteorologexpeditionen till Spetsbergen mellan juli 1882 och september 1883, som var det svenska bidraget till Första internationella polaråret. Stationen förestods av meteorologen Nils Ekholm med ingenjören Salomon August Andrée som andreman. Dessutom fanns tre andra naturvetenskapliga forskare, en läkare och sex assistenter. Dessa vistades i Svenskhuset mellan juli 1882 och september 1883. De byggde ut huset för att få logiutrymme till assistenterna på andra våningen, en inomhustrappa, samt ett arbetsrum och ett förrum på den södra entrésidan. De byggde också några uthus: ett svinstall, ett duvslag, ett svartkrutlager, en hydda för att skydda termometern, en hydda för jordmagnetiska observationer och ett litet observatorium. Huset har senare bebotts av fångstmän och fartygsbesättningar genom åren. Alla uthusen förföll och är nu rivna. Av rälsbanan och trappan i klippan ned till stranden finns kvar några få spår. Svenskhuset rustades upp 1982 och hålls därefter i ordning genom försorg av Sysselmannen på Svalbard. Marken ingår nu i Nordre Isfjorden nationalpark. Huset är skyddat enligt Svalbardmiljøloven, som fastställer att alla spår av mänsklig verksamhet från tiden före 1946 automatiskt är skyddade kulturminnen.