Minolta Auto Rokkor-PF 50/1,4

Minolta Auto Rokkor-PF 50/1,4 tillverkades i tre versioner 1961-1966 och sedan kom Minolta MC Rokkor-PF 50/1,4, och Minolta MC-II Rokkor-PF 50/1,4 som är betydligt bättre versioner. De fanns 1966-1973. Så det blir totalt finns 5 versioner av denna optik. Jag gissar att detta exemplar är från 1965. Det är tyvärr inte en MC-version.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/1,4. Väldigt mjukt. Inte bra.

 

Bländare f/2. Ännu inte bra.

 

Bländare f/2,8. Bra mittskärpa. Ingen kantskärpa.

 

Bländare f/4. Bra mittskärpa. Dålig kantskärpa.

 

Bländare f/5,6. Bra mittskärpa och typ okej kantskärpa.

 

Bländare f/8. Bra mittskärpa. Okej kantskärpa.

 

Bländare f/11. Bra skärpa över hela bilden trots att diffraktionen nu äter upplösning. 

 

Bländare f/1,4. Mjuk. Väldigt mjuk. Inte bra.

 

Bländare f/2. Ser rätt okej ut.

 

Bländare f/2,8. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/4. Mycket bra skärpa. Bokehbollarna är mjuka oktagoner av den 8-bladiga bländaren.

 

Bländare f/5,6. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/8. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/11. Mycket bra skärpa trots att diffraktionen nu äter upplösning.

Slutsatsen blir att denna optik är verkligen tummen upp och tummen ner samtidigt. Det är ingen optik jag skulle rekommendera till en modern kamera. Den kan fungera som porträttoptik då mittskärpan är bra medan kantskärpan är betydligt sämre. 

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-10-18