Aetna Rokunar 135/2,8

Aetna Optix var en amerikansk distributör av fotoutrustning. De fanns redan på 1950-talet men jag vet inte exakt när de grundades. De sålde objektiv under namnen Actinar, Coligon och Rokunar. 1990 så såldes företaget till Brandess-Kalt och gruppen fick namnet Brandess-Kalt-Aetna, också kända som BKA. Det sista vi vet är att BKA gick ihop med Omega och bildade OmegaBrandess. Aetna Optix objektiv tillverkades av flera företag och det är väldigt klurigt att idag räkna ut var de tillverkats men just denna optik har tillverkas av Makina Optical Co., Ltd, det vill säga att den är ett om-märkt Makinon-objektiv. Tyvärr, för Makinon är skräp. Men vi ger den en chans ändå och nu ska vi se vad den går för.

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100S via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/2,8. Luddigt och mjuk. Inte bra.

 

Bländare f/4. Fortfarande luddigt och mjukt.

 

Bländare f/5,6. Den vill som inte bli riktigt skarp. Även om jag börjar mistänka en ett visst fokusskift så är avståndet så långt att skärpedjupet borde täcka det.

 

Bländare f/8. Även om den nu är lite bättre så är den inte bra. Mindre dålig kan man säga.

 

Bländare f/11. Den blev aldrig riktigt skarp.

 

Bländare f/2,8. Inte skarp.

 

Bländare f/4. Optiken har ett hisnande fokusskift, dvs den ändrar fokusplanet beroende på vald bländare. En mardröm att använda. Nu ställer jag skärpan för varje bländare så fokusskiftet påverkar inte resultatet här.

 

Bländare f/5,6. Inte skarp.

 

Bländare f/8. Inte skarp.

Här kan du se ett Makinon objektiv där vi skruvar bort yttre designringen och för att sedan kunna hälla ut alla linser ur objektivet. Konstruktionen är  så bedrövlig, och så simpel. I ett riktigt objektiv så sitter varje element eller linspaket separat fastskruvat. På Makinon la de in element, plastring, element, plastring, element och sedan skruvas allt åt med designringen längst ut. Makinon saknade mer eller mindre kvalitetskontroll så det kan variera väldigt mycket mellan olika exemplar. Det är också därför vissa tyckte att vissa Makinon-objektiv varrätt okej medan andra tyckte de var skräp.

 

Slutsatsen blir att detta är en riktig skräp-optik. Den blir aldrig skarp. Konstruktionen och/eller glaset är så grundläggande dåligt att optiken kan verkligen inte prestera fram en godtagbar skärpa på någon bländare alls. Det är sällan man stöter på en så riktigt usel optik. Nu måste jag gå och tvätta händerna så att jag inte fått Makinon på dem.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2021-10-26