Chiyoda Kogaku Super Rokkor 50/2

Här har vi en optik från 1955 med M39-gänga. Den satt på en Minolta-35 Model II. Känns mycket gedigen och fungerar fortfarande bra 65 år senare.

Här har jag satt den på en Sony A7R IV. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

 

Bländare f/2. Tämligen mjuk. Ingen krispig skärpa någonstans och kantskärpan är obefintlig.

 

Bländare f/2,8. Bättre men långt ifrån bra.

 

Bländare f/4. Nu kom skärpan i mitten fram till slut. Kantskärpan fortfarande dålig.

 

Bländare f/5,6. Mittskärpan okej men kantskärpan duger inte.

 

Bländare f/8. Mittskärpan bra. Kantskärpan bättre men inte bra.

 

Bländare f/11. Den ytterligare nedbländningen var bra för kantskärpan som blev bättre men nu tar diffraktionen av skärpan i stället.

 

Bländare f/2. Väldigt mjuk. En hel del överstrålning. Extrem kattögonsbokeh.

 

Bländare f/2,8. Rätt okej skärpa även om det är en del överstrålning kvar. Den tiobladiga bländaren ger nu tydliga dekagoner. Med hjälp av att den adapter jag använde har inbyggd helicoid så får jag en bättre närgräns än optikens egentliga.

 

Bländare f/4. Nu kom skärpan men det är fortfarande lite kontrastlöst. Dekagonerna är lite stjärnliknande nu.

 

Bländare f/5,6. Bra skärpa men inte så krispig som jag skulle önskat.

 

Bländare f/8. Ungefär samma resultat som f/5,6 men det känns som diffraktionen börjar synas.

 

Bländare f/11. Nu syns diffraktionen tydligt och skärpan faller.

Slutssatsen blir att denna optik är en tidstypisk konstruktion för 50-talet. Den är inte kass men inte heller bra. Detta är inte optik som är lämplig på en modern kamera, men den är spännande att ha i sin samling. Även om Minolta försökte ta upp konkurrensen med Leica genom att plagiera. Minolta-35 är på många sätt en trevlig kamera men som du ser här så har optiken inte en chans mot de tyska konstruktionerna.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-12-28