Soligor C/D 135/2

Idag ska vi kika på den mest mytomspunna och tillika den dyraste av alla Soligors objektiv, nämligen Soligor 135mm med ljusstyrka f/2,0. Den väger hela 780 gram så den är en rejäl klump. Jag vet inte om den till nypris var den dyraste som de haft men idag som begagnad är den lätt den dyraste. De säljs ofta för kring 4500kr vilket jag kan säga redan nu att de inte är värda alls. Den är tillverkad av Tokina. För att få ett grepp om Soligor måste vi börja med ett företag som hette Allied Impex, de var en amerikansk distributör som på 1950-talet använde namnet Soligor för kameror och objektiv som de importerade från Japan. De importerade även Miranda och de tog kontroll över Miranda under slutet av 1960-talet. Miranda hade ofta Soligor objektiv. 1968 startades ett tyskt dotterföretag med namnet A.I.C. Phototechnik GmbH och 1993 blev det Soligor GmbH. Sista ägaren bodde i Hong Kong. 2011 gick företaget i konkurs.

P2260001-2.jpg

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Soligor135f2-1-2.jpg

Bländare f/2. Mycket bättre än jag förväntat mig. Ja, den är rätt mjuk och den har en påtaglig kuddformighet. Det sista tar en sekund att fixa i Lightroom så det är inte mycket att gnälla över. Samma sak med komatisk aberration. Denna mjukhet kan vara en fördel vid porträtt. Jag måste verkligen testa den vid porträtt. Mjukheten är inte värre än att den går att justera till i Lightroom så att det kan se betydligt bättre ut.

 

Soligor135f2-2-2.jpg

Bländare f/2,8. Inte mycket bättre än full öppning faktiskt. Inte så mycket som jag hade önskat i alla fall.

 

Soligor135f2-3-2.jpg

Bländare f/4. Nu blev den bättre. Kantskärpan lämnar en del att önska.

 

Soligor135f2-4-2.jpg

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre. Kantskärpan räcker nu ungefär till fullformat.

 

Soligor135f2-5-2.jpg

Bländare f/8. Bra skärpa. Går hjälpligt att använda på mellanformat nu även om det varken förväntas eller krävs.

 

Soligor135f2-6-2.jpg

Bländare f/11. Nedbändningen ger lite problem med diffraktion som äter upplösning men nedbländningen gav också en märkbart bättre kantskärpa. Det sista då med mellanformatsmått mätt.

 

Soligor135f2-7-2.jpg

Bländare f/2. Väldigt mjuk. Inte bra.

 

Soligor135f2-8-2.jpg

Bländare f/2,8. Väldigt mjuk. Fortfarande inte bra. Såna här ljusstarka telen är sällan konstruerade för att ge bra resultat på riktigt nära håll. Närgränsen är dessutom på hela 1,8m.

 

Soligor135f2-9-2.jpg

Bländare f/4. Nu ser man tendens till skärpa men det är inte bra.

 

Soligor135f2-10-2.jpg

Bländare f/5,6. Typ nästan halvokej skärpa. Det var väl en lagomt luddig kommentar.

 

Soligor135f2-11-2.jpg

Bländare f/8. Det finns skärpa. med lite bildbehandling så skulle jag kunna få detta att se rätt okej ut.

 

Soligor135f2-12-2.jpg

Bländare f/11. Nu kommer diffraktionen och äter av den lilla skärpa som fanns.

Slutsatsen blir att detta är en kul optik att ha i sin samlng. Åtminstone om du har betalat lite för den. Vi betalade ungefär 1000kr för vårt exemplar och det är den värd, men den är inte värd kring de 4500kr som de flesta verkar gå för. Den är inte en optik att sträva efter om du tänkt använda den på en modern kamera. Det finns så många bättre val. Av gamla gluggar så är Canon FDn 135/3,5 ett fynd. Titta vi på nya gluggar så har Sony en 135/1,8 som fullständigt krossar Soligor 135/2. Dock en annan prislapp men Sony 135/1,8 är så överlägsen att det är svårt att hitta tillräckligt många superlativ i det svenska språket för att beskriva det. Jag kommer nog att i framtiden utöka testen med riktiga porträtt.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-02-28