Miranda EC 50/1,8

Miranda låter för de flesta som ett flicknamn, för filmentusiaster tänker de på filmen Serenity, och för oss fotointresserade så tänker vi på Soligor. Miranda kameror började sin historia samma år som oss, 1955. Företaget hette från början Orion camera Co och de släppte sin första kamera Miranda T samma år. Året efter så bytte de namn till Miranda Camera Co. Både Soligor och Miranda ägdes av Allied Impex Corporation från 1963 till 1978. Av den anledningen så var Soligor huvudleverantör av objektiv till Miranda. Det var oftast amatörer som använde Miranda och det är därför det finns så många välbevarade exemplar. Under 60-talet var de helt klart en konkurrent till Nikon men vann aldrig proffsens intresse. En unik funktion på Miranda kameror var att alla modeller förutom sista modellen, DX-3 som kom 1975, hade utbytbara sökare. DX-3 blev inte den framgång Miranda hade hoppats på och 1976 var det dags att kasta in handduken. 1986-1992 så använde Dixon-gruppen Miranda-namnet på ett antal Cosinakameror då de fortfarande äger varumärket Miranda

Jag satte optiken på en Sony A7R IV via en adapter. Jag föredrar att pressa objektiven över sin egentligen förmåga på Fujifilm GFX 100S som har en sensor i mellanformat. Sony A7R IV har en fullformatssensor, en storlek som detta objektiv är byggt för så det blir tråkigt rättvist.

 

Bländare f/1,8. Det finns okej skärpa i mitten och skärpan faller snabbt ut mot kanterna. En hel del överstrålning och även märkbar kromatisk aberration

 

Bländare f/2,8. Bättre men inte bra. Överstrålningen är borta. Mittskärpan är helt okej men kantskärpan är inte bra.

 

Bländare f/4. Bättre men kantskärpan är inte på plats.

 

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre och kantskärpan är rätt okej nu.

 

Bländare f/8. Ser bra ut.

 

Bländare f/11. Bättre kantskärpa men diffraktionen gör att upplösningen över hela bilden försämras.

 

Bländare f/1,8. Alldeles för mjukt resultat.

 

Bländare f/2,8. Bättre men inte bra.

 

Bländare f/4. Nu finns någon skärpa där i alla fall.

 

Bländare f/5,6. Rätt okej skärpa men det är inte en krispig skärpa.

 

Bländare f/8. Här är den väl som bäst och det ser helt okej ut men det är ändå inte ett imponerande resultat.

 

Bländare f/11. Diffraktionen äter upplösning och nu blir skärpan sämre.

Slutsatsen blir att detta är ytterligare ett mellanklassobjektiv från 1970-talet. Det är inte riktigt bra och inget jag skulle rekommendera att använda på en modern kamera. Canon, Nikon och Leica hade galet mycket bättre objektiv på marknaden när detta objektiv var aktuellt.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2021-10-29