Vad är diffraktion!

Diffraktion innebär i praktiken att efter en viss bländare när man bländar ner så blir skärpan sämre.

Om parallellt ljus får falla på en öppning i en ogenomtränglig vägg, kommer strålarna att breda ut sig så att den bild av öppningen som uppfångas på en skärm blir större än den skulle vara om strålarna fortplantade sig helt rätlinjigt. Det verkar alltså som om ljusstrålarna skulle böjas vid kanterna av öppningen. Förklaringen till detta fenomen hämtas ur teorin om ljusets vågnatur. Enligt Huygens princip kan varje partikel inom en ljusvåg betraktas såsom medelpunkt för ett nytt vågsystem, som sänder ut strålar i alla riktningar, och strålar utgår från öppningen. Ljuset bryts vid bländaröppningenns kant. Ju mindre öppning desto mer diffraktion.

Som regel är problemet större på mindre sensorer fast det egentligen inte är sensorns storlek som är det avgörande, utan det är storleken på respektive pixel som avgör vid vilken bländare som diffraktionen blir ett problem. Diffraktion och skärpedjup kan man också säga håller varann i hand, eftersom båda påverkas av bländaröppningens storlek.

Objektiv anpassade för fullformatskameror ger oftast skarpast resultat på bländare f/4-f/5,6, och den generella regeln är att helst inte blända ner mer än till f/8 på en fullformatskamera. Men det är först vid f/22 eller ännu mindre bländare som diffraktionen blir väldigt påtaglig i bilderna. Detta varierar också beroende på hur skarpa linser objektivet har, och med rejält skarpa objektiv kan man ofta blända ner runt f/11-f/16 utan större synbara problem med diffraktion. Personligen använder jag aldrig mindre bländaröppningar än f/16 med fullformatskameror, och det oavsett hur skarpt objektivet är i grunden. Den ökning i skärpedjup som man får mellan bländare f/16 till f/22 med t ex en vidvinkeloptik, ger väldigt sällan ett synbart större skärpedjup eller bättre hörnskärpa, det resulterar bara i ett softare resultat över hela bilden pga diffraktion.

Med en kompaktkamera som har en liten 1/2,3 tums sensor uppstår diffraktionen i optiken redan på mindre bländare än ~f/2,8, och skärpedjupet på samma öppning kan jämföras med minst ~f/16 på en fullformatskamera.

Vill du veta vid vilken bländare just din kamera och optik får problem med diffraktion så är det väldigt lätt att kolla. Sätt kameran på ett stativ och fotografera ett stillastående motiv som har någon form av små detaljer. Ta en bild med alla bländaröppningar och du kommer tydligt att se när skärpa och detaljåtergivning börjar avta. Diffraktion är också en stor fiende till skärpedjupet, och speciellt vid närbildsfotografering då man vill ha största möjliga skärpedjup, men diffraktionen hindrar från att använda minsta bländaröppningarna. Då får man fokus-stacka i stället, det är dock en helt annan historia.