FotaGenomTeleskop_hero.jpg

Astrofotografering

Att fotografera natthimlen är en spännande, utmanade och tålamodskrävande hobby. Med rätt teknik, utrustning och kunnande kan man hitta skatter i skyn som är helt dolda för blotta ögat. De två största utmaningarna vad gäller astrofoto är att det dels finns så lite ljus att samla vilket betyder att man måste använda långa slutartider. Det räcker heller inte med bara en exponering utan man tar ofta en lång serie med exponeringar och kombinerar alla dessa till en enda bild. Problem nummer två är att natthimlen ju alltid rör sig, och rörelse tillsammans med långa slutartider brukar inte fungera så bra ihop. Man måste alltså kompensera jordens rotation på något sätt, mer om det nedan.

Innehållsförteckning

FotaGenomTeleskop_hero6.jpg

Motiv

Vilka objekt kan man då hitta på natthimlen? Man kan ta vidsträckta panoramabilder på stjärnlandskap, eller detaljbilder på mycket små objekt såsom stjärnkluster eller avlägsna galaxer, och allt däremellan. Man kan dela in olika typer av astrofotografering och dessa olika typer avgör vilken utrustning man behöver och vilken teknik man använder. 

  • Stjärnpanorama / norrsken
  • Planeterna
  • Deep sky / galaxer
  • Stjärnhopar
  • Nebulosor
  • Månen
  • Solen

Ett lämpligt objekt att börja med är exempelvis vår egen galax Vintergatan. Den kräver inte så avancerad utrustning, det räcker med kamera, vidvinkelobjektiv och ett stativ. Allteftersom man jobbar på andra motiv så kan man behöva mer avancerad utrustning och speciella tekniker. Solen t.ex. är så ljusstark att man måste använda speciella filter som minskar ljuset till en bråkdel, för att man ska kunna ta bilder.

Om du vill lära dig mer om hur du fotograferar norrsken har vi en artikel som behandlar just det ämnet här: Hur du fotograferar norrsken

FotaGenomTeleskop_hero3.jpg

Kamera

Det första man behöver är förstås en kamera, och den mest avgörande faktorn är sensorns storlek – ju större desto bättre. Om budget tillåter så bör man välja en kamera med s.k. fullformatssensor vilket ger bästa förutsättningarna. Man kan dock komma rätt långt även med sensorer i APS-C storlek, man tager vad man haver helt enkelt. Kameror av senare tillverkningsdatum är generellt bättre än äldre kameror och sensorer med färre pixlar ger också en fördel vad gäller brusnivåerna.

Kameramodeller som är extra lämpliga är t.ex dessa:

Men som sagt de flesta moderna kameror med APS-C eller fullformatssensor kan prestera häpnadsväckande bilder. En mellanklasskamera som t.ex. Canon 850D eller Nikon D5600

kan åstadkomma bilder som var helt omöjliga för ”vanligt folk” för 15-20 år sedan. Börja med den utrustning som är tillgänglig för dig och om det hela sedan blir en hobby så kan man såklart uppgradera sin utrustning längre fram.

Objektiv

Vilket kameraobjektiv man väljer beror förstås till stor del på vad man vill fotografera. Den brännvidd man väljer avgör hur stor del av natthimlen man fångar på bild, en vidvinkeloptik avbilder en större del av himlen medan en teleoptik fokuserar på ett mindre område. Oavsett brännvidden så vill man generellt ha så god ljusstyrka som möjligt, dvs lägsta möjliga bländarvärde. Detta gör att man oftast väljer objektiv med fast brännvidd eftersom dessa generellt är ljusstarkare. En annan fördel med fasta objektiv är att de också oftast ger bättre skärpa än zoomobjektiv. Här är ett axplock av objektiv som är lämpliga för astrofoto, för olika kameror/sensorer:

Det finns givetvis många andra objektiv i olika pris- och prestandaklass som kan fungera utmärkt. Om du behöver hjälp med att välja en lämplig optik för dina ändamål är du hjärtligt välkommen att kontakta oss så hjälper vi dig.

Utrustning

Förutom kamera och objektiv behöver man också ett bra stativ att montera kameran på. Man bör såklart anpassa stativet till kameran, så att en tung kamera- och objektivkombination inte sitter på ett alltför klent stativ.

En annan detalj som underlättar en hel del vid astrofoto är en fjärrkontroll så att man inte behöver röra kameran för varje exponering. En kabel-fjärr är mest säker och stabil.

FotaGenomTeleskop_hero4.jpg

500-regeln

Om man fotograferar natthimlen och använder en lång slutartid så kommer stjärnorna att bli till streck i bilden, vilket oftast inte är önskvärt. Om man håller slutartiden kort nog så kan man behålla stjärnorna som punkter och det finns en smart regel som man kan använda: Dela 500 med din brännvidd (motsv 35mm/fullformat) och låt sedan slutartiden inte överskrida detta värde. Exempel: Om du använder en 20mm vidvinkeloptik så är 500 / 20 = 25. Du bör alltså inte låta din slutartid vara längre än 25 sekunder. Om du använder en längre brännvidd, t.ex 200mm så blir din maximala slutartid ca 2,5 sekunder.

Denna regel ger en vettig balans mellan mängden ljus som fångas och mängden rörelseoskärpa i bilden.

Tracker

Regeln ger ändå en viss mängd rörelseoskärpa i bilden och om man vill eliminera denna så långt det är möjligt så behöver man låta kameran följa med natthimlens rörelse. Detta kan man åstadkomma med en s.k. star tracker – en motoriserad kameramontering som sakta roterar och kompenserar jordens rotation och därmed fixerar kamerans riktning mot en punkt på himlen. Detta gör att man kan ta betydligt längre exponeringar med skarpa och punktformade stjärnor. Man kan också ta flera exponeringar i följd. Exempel på trackers:

FotaGenomTeleskop_hero2.jpg

Teleskop

När man vill komma riktigt nära sitt motiv så kan man använda ett teleskop som kameraobjektiv. På detta sätt kan man studera små områden på natthimlen i detalj men för att detta ska fungera väl så ställs det ganska stora krav på teleskopet och monteringen.

1) Teleskopet som sådant bör hålla tillräcklig optisk kvalitet

2) Fokuseraren på teleskopet bör ha tillräckligt stor latitud för att man ska kunna nå fokuspunkten med sin kamera

3) Fokuseraren behöver också vara tillräckligt stabil och precis för att kunna bära en kamera

4) Teleskopets montering behöver vara stabil och precis nog för att kunna följa natthimlen med tillräcklig precision

5) Man bör kunna göra en s.k. polar alignment med teleskopmonteringen

6) Teleskopmonteringen bör kunna röra sig ekvatoriellt

Dessa krav gör att teleskop i lägre prisklass tyvärr inte kommer att fungera särskilt väl för astrofoto. De kan i vissa fall och med gott handlag användas för vissa ljusstarka objekt såsom planeterna och månen, men ljussvaga objekt ligger utom räckhåll för dessa teleskop. Om man vill satsa på vettig utrustning som har tillräckliga förutsättningar för att kunna ge bra bilder så är detta teleskop en rätt bra lägsta nivå i fråga om pris och prestanda: Skywatcher Explorer-150PDS EQ3 Pro SynScan med astrofotopaket

Vill man lägga sig i en något högre nivå i fråga om optiken så kika på något av dessa:

Monteringen på dessa teleskop kan sedan också kompletteras med en s.k. autoguider vilket kommer att öka på precisionen ytterligare. Det är i princip ett extra miniteleskop med en egen kamera vars enda syfte är att hålla koll på teleskopets riktning och att korrigera följningen när det sker en avdrift. Med en autoguider kan man nå sammanlagda slutartider på flera timmar.

Planera

Om man bara tar sin utrustning och går ut för att på måfå hitta något att fotografera så är risken stor att man blir besviken. Bästa resultatet får man oftast när man tar god tid på sig att planera sin fotografering och på förhand välja ut sitt motiv, sin utrustning, plats och tillvägagångssätt. Det finns många hjälpmedel för att göra detta, bl.a appar för dator och smartphone. Sök på ”Astrophotography” i Appstore eller Google play så kommer du att hitta massor med intressanta program som kan vara till stor hjälp. En mjukvara som är värd att nämna är Stellarium som finns för Android/ios, desktop app och även som webbaserad variant. Grundversionen är gratis att använda: https://stellarium-labs.com/

Fokusera

En av de största utmaningarna vid astrofotografering är att kunna hitta rätt fokus på natthimlen. Att bara ställa in objektivets fokusring på max-läget eller på oändlighetssymbolen är aldrig tillräckligt exakt och skarpa bilder kräver betydligt mer precis fokusering. Det finns flera olika metoder att åstadkomma detta, kolla t.ex. på denna sammanställning av olika fokuseringsmetoder: https://www.astropix.com/html/astrophotography/methods.html

Att använda en s.k. Bahtinov-mask är en populär metod som ger snabb och säker fokusering som kan rekommenderas.

FotaGenomTeleskop_hero5.jpg

Bildbehandling

När man tagit sina exponeringar så ligger ända halva arbetet framför en. Att behandla sina bilder kan ta sin tid och kräver en del kunnande. Principen går ut på att man med mjukvara i sin dator lägger samman, eller ”stackar”, sina bilder till en enda slutlig bild. Kolla t.ex på någon av dessa:

En sak att tänka på är att alla kamerasensorer har sina imperfektioner och ett sätt att minimera sensorns egen påverkan på bilderna är att ta s.k. dark frames. Det betyder att man under fotograferingen med jämna mellanrum tar ”svarta” bilder, alltså med linslocket på objektivet. Dessa bilder används sedan för att subtraheras från den slutliga bilden.

Att komma igång

Att astrofotografera framgångsrikt kräver att man behärskar många olika aspekter av fotografering och astronomi, och det kan tyckas vara alltför mycket att lära sig för ”vanliga” människor. Man ska dock inte låta avskräcka sig så lätt, och alla resor börjar med ett första steg. Det bästa är om man kan få hjälp och instruktioner från någon i sin närhet, t.ex en lokal astronomiförening eller liknande.

Om man inte har någon i sin närhet så finns det på internet en oändlig källa till kunskap och inspiration. Flertalet Youtube-kanaler är helt dedikerade till ämnet, kika t.ex på dessa två:

YouTube | AstroBackyard

YouTube | Nebulaphotos