Sensorstorlek och negativformat – från analog småbild till digitalt mellanformat

Sensorstorleken påverkar bland annat bildvinkel, skärpedjup, kamerautrustningens storlek och förutsättningarna för bildkvalitet. Men en större sensor ger inte automatiskt en bättre bild.

För att förstå dagens kameror kan det vara intressant att börja i den analoga fotografins historia. Många av de formatbeteckningar vi använder idag har nämligen sina rötter i olika filmformat.

Här går vi igenom de vanligaste sensorstorlekarna, hur stora de faktiskt är och hur de kan jämföras med historiska negativformat.

Vad betyder sensorstorlek?

Sensorstorlek beskriver bildsensorns fysiska mått, vanligtvis angivna i millimeter.

Det är bildsensorn som registrerar ljuset i en digitalkamera och omvandlar det till information som kan användas för att skapa ett fotografi.

En större sensor har större ljuskänslig yta än en mindre sensor.

Men sensorstorleken säger inte hur många megapixlar kameran har eller hur bra bilden kommer att bli.

Två sensorer med samma storlek kan ha olika upplösning, dynamiskt omfång, brusprestanda och andra egenskaper.

Det är därför viktigt att skilja på sensorstorlek, antal pixlar och kamerans faktiska bildkvalitet.

Vad är fullformat?

Fullformat är en digital sensorstorlek på ungefär 24 × 36 mm, vilket motsvarar det klassiska småbildsnegativets bildyta.

Fullformat kallas därför ibland småbildsformat.

Det analoga småbildsformatet blev oerhört populärt under 1900-talet och var under lång tid det dominerande formatet för systemkameror.

Idag används fullformat i många digitala systemkameror från exempelvis Canon, Nikon, Sony, Panasonic och Leica.

Fullformat används också som referens när man jämför olika sensorstorlekar och deras bildvinklar.

Vad är APS-C?

APS-C är ett sensorformat som är mindre än fullformat.

De vanligaste måtten ligger omkring 23,5 × 15,6 mm, men storleken varierar något mellan olika tillverkare.

Canons APS-C-sensorer har traditionellt varit något mindre, omkring 22,3 × 14,9 mm.

APS-C har fått sitt namn från det analoga filmsystemet Advanced Photo System, som introducerades under 1990-talet.

Det är dock viktigt att förstå att dagens digitala APS-C-sensorer inte nödvändigtvis har exakt samma mått som det analoga APS-C-bildformatet.

Eftersom sensorn är mindre än fullformat får du en snävare bildvinkel när du använder ett objektiv med samma brännvidd från samma kameraposition.

Detta brukar beskrivas med hjälp av beskärningsfaktor.

Vad är Micro Four Thirds?

Micro Four Thirds, ofta förkortat MFT eller M4/3, är ett digitalt kamerasystem med en sensorstorlek på ungefär 17,3 × 13 mm.

Formatet har bildförhållandet 4:3, till skillnad från fullformat och de flesta APS-C-kameror som använder 3:2.

Micro Four Thirds har en beskärningsfaktor på ungefär 2× jämfört med fullformat.

Det innebär att ett 25 mm-objektiv ger ungefär samma diagonala bildvinkel som ett 50 mm-objektiv på fullformat.

Systemet används bland annat av OM System och Panasonic Lumix.

En viktig fördel är möjligheten att konstruera relativt kompakta kameror och objektiv, särskilt när man vill nå långa bildvinkelekvivalenta brännvidder.

Alla Micro Four Thirds-kameror och objektiv automatiskt är inte alla små eller lätta. Konstruktion, ljusstyrka och övriga funktioner spelar också stor roll.

Vad är digitalt mellanformat?

Digitalt mellanformat är en samlingsbeteckning för sensorer som är större än fullformat.

Ett vanligt digitalt mellanformat är ungefär 43,8 × 32,9 mm, ofta avrundat till 44 × 33 mm.

Det används i Fujifilms GFX-system, Hasselblad och av andra mellanformatskameror.

Den här sensorn är ungefär 1,7 gånger större till ytan än en fullformatssensor.

Men digitalt mellanformat är inte alltid lika stort som de negativformat som användes i analoga mellanformatskameror.

Exempelvis hade ett analogt 6 × 6-negativ en bildyta som var betydligt större än dagens vanliga 44 × 33 mm-sensor.

Vissa digitala mellanformatsystem har även använt större sensorer än 44 × 33 mm.

Tabell – vanliga digitala sensorstorlekar

Sensorformat	Ungefärlig storlek	Bildyta	Beskärningsfaktor
Mellanformat 44 × 33	43,8 × 32,9 mm	1 441 mm²	0,79×
Fullformat	36 × 24 mm	864 mm²	1,0×
APS-C, T ex Nikon, Sony och Fujifilm	23,5 × 15,6 mm	367 mm²	1,5×
APS-C, Canon	22,3 × 14,9 mm	332 mm²	1,6×
Micro Four Thirds	17,3 × 13 mm	225 mm²	2,0×
1 tum, så kallad 1"-typ	13,2 × 8,8 mm	116 mm²	2,7×
1/1,3"-typ	Cirka 9,6 × 7,2 mm	Cirka 69 mm²	Cirka 3,6×

Måtten är typiska exempel och kan variera mellan olika sensorer. Beskärningsfaktorn avser förhållandet mellan sensorns diagonal och fullformatets diagonal.

Observera att benämningar som 1 tum och 1/1,3 tum är historiska sensortypbeteckningar. De motsvarar inte sensorns faktiska diagonal i tum.

 

Varför kallas 24 × 36 mm för småbild?

För att förstå namnet behöver vi gå tillbaka till tiden då fotografi nästan uteslutande handlade om film.

Under fotografins tidiga historia användes ofta betydligt större negativ än 24 × 36 mm.

Storformatskameror kunde använda enskilda filmblad som var exempelvis 9 × 12 cm, 4 × 5 tum eller ännu större.

När mindre kameror utvecklades började man använda smalare rullfilm och negativ med mindre bildytor.

Det format som så småningom blev standard för småbildskameror använde 35 mm bred film, med en bildyta på 24 × 36 mm.

I jämförelse med dåtidens större negativ var det verkligen ett litet bildformat.

Namnet småbild lever kvar än idag, även om vi numera ofta använder ordet fullformat för motsvarande digitala sensorstorlek.

Leica och småbildsformatets framgång

Leica hade mycket stor betydelse för småbildsformatets utveckling och popularitet.

Redan under 1910-talet utvecklade Oskar Barnack en kompakt kamera som använde 35 mm film med bildytan 24 × 36 mm.

Leica I lanserades kommersiellt 1925 och blev en viktig milstolpe i kamerahistorien.

Småbildskamerorna gjorde det möjligt att fotografera med mindre och mer lättanvänd utrustning än många av de större kameror som tidigare dominerat.

Kamerorna blev populära bland reportagefotografer och andra som behövde arbeta snabbt och rörligt.

Även om det fanns andra tillverkare med stor betydelse var Leica en av de viktigaste bakom småbildsformatets internationella framgång.

Nikon F och systemkamerans genombrott

När Nikon lanserade Nikon F år 1959 blev den en viktig milstolpe för professionella småbildssystemkameror.

Nikon F var inte den första småbildsspegelreflexkameran, men den bidrog starkt till att etablera 35 mm-systemkameran som ett seriöst professionellt arbetsverktyg.

Kameran kombinerade robust konstruktion med ett omfattande system av objektiv och tillbehör.

Under de följande decennierna blev småbildsformatet ett av de mest använda formaten inom både amatörfotografi och professionellt fotografi.

Samtidigt levde större format kvar, särskilt inom studiofotografering, porträtt, reklam och landskap.

Vad är 120-film?

120-film är ett klassiskt rullfilmsformat som introducerades av Kodak 1901.

Det används framför allt i mellanformatskameror.

Men 120-film är inte samma sak som ett negativformat på 6 × 6 cm.

Filmrullen har en bestämd bredd, medan kameran avgör hur stor varje exponering blir.

Därför kan samma typ av 120-film användas till flera olika negativstorlekar.

De vanligaste är 6 × 4,5 cm, 6 × 6 cm, 6 × 7 cm, 6 × 8 cm och 6 × 9 cm.

Måtten är traditionella formatnamn. De verkliga bildytorna är normalt något mindre än de nominella måtten.

Tabell – klassiska analoga negativformat

Negativformat	Typisk bildyta	Filmtyp
Halvformat småbild	18 × 24 mm	135-film
Småbild	36 × 24 mm	135-film
APS-C, analogt	Cirka 25,1 × 16,7 mm	APS-film
110-film	Cirka 17 × 13 mm	110-film
126 Instamatic	Cirka 28 × 28 mm	126-film
127, 4 × 4	Cirka 40 × 40 mm	127-film
6 × 4,5	Cirka 56 × 41,5 mm	120-film
6 × 6	Cirka 56 × 56 mm	120-film
6 × 7	Cirka 56 × 70 mm	120-film
6 × 9	Cirka 56 × 84 mm	120-film
Storformat 4 × 5 tum	Cirka 102 × 127 mm	Bladfilm

Observera att de faktiska bildmåtten kan variera något mellan olika kameror. Särskilt de klassiska mellanformatsnamnen är avrundade formatbeteckningar.

Hur stor är en digital sensor jämfört med ett analogt negativ?

Det är här jämförelsen mellan digital och analog fotografering blir riktigt intressant.

En fullformatssensor på 24 × 36 mm har i princip samma bildyta som ett vanligt småbildsnegativ.

En Micro Four Thirds-sensor på 17,3 × 13 mm ligger förhållandevis nära bildytan hos 110-film, även om proportionerna inte är helt identiska.

En APS-C-sensor ligger storleksmässigt nära det analoga APS-C-formatet.

Men digitalt mellanformat på 44 × 33 mm är betydligt mindre än de klassiska 6 × 6- och 6 × 7-negativen.

Det betyder att det digitala mellanformatet inte är en direkt kopia av det analoga mellanformatet.

Begreppet mellanformat används alltså lite olika beroende på om vi talar om analog film eller digitala sensorer.

Vad betyder beskärningsfaktor?

Beskärningsfaktor, eller crop factor, beskriver hur stor en sensors diagonal är jämfört med fullformat.

Fullformat har beskärningsfaktorn 1,0×.

APS-C har vanligtvis 1,5× eller 1,6×.

Micro Four Thirds har cirka 2×.

Digitalt mellanformat på 44 × 33 mm har ungefär 0,79×.

Beskärningsfaktorn används framför allt för att jämföra bildvinkel mellan kameror med olika sensorstorlek.

Exempel: 50 mm på olika sensorformat

Kameraformat	Objektiv	Ungefärlig motsvarande bildvinkel på fullformat
Fullformat	50 mm	50 mm
APS-C 1,5×	50 mm	75 mm
APS-C 1,6×	50 mm	80 mm
Micro Four Thirds	50 mm	100 mm
Mellanformat 44 × 33mm	50 mm	40 mm

Det är viktigt att förstå att objektivets verkliga brännvidd inte ändras.

Ett 50 mm-objektiv är fortfarande ett 50 mm-objektiv, oavsett vilken sensorstorlek kameran har.

Det som förändras är hur stor del av objektivets projicerade bild som sensorn registrerar.

Ger APS-C längre räckvidd än fullformat?

Det är vanligt att höra att en APS-C-kamera ger extra teleeffekt.

Det är förståeligt eftersom motivet fyller en större del av bilden när man använder samma objektiv från samma position.

Men rent optiskt förlänger sensorn inte objektivets brännvidd.

En 300 mm på en APS-C-kamera med beskärningsfaktorn 1,5× ger ungefär samma bildvinkel som en 450 mm på fullformat.

Det betyder däremot inte att APS-C-kameran har förvandlat objektivet till ett riktigt 450 mm.

Om du beskär en fullformatsbild till samma utsnitt får du också motsvarande bildvinkel.

Den praktiska skillnaden beror då bland annat på hur många pixlar de båda kamerorna har på den del av sensorn som används.

En APS-C-kamera med hög pixeltäthet kan därför ge fler registrerade pixlar på ett avlägset motiv än en fullformatskamera med lägre pixeltäthet.

Det kan vara en fördel vid fågel- och djurfotografering.

Men det är inte en egenskap som automatiskt gäller alla APS-C-kameror.

Påverkar sensorstorleken skärpedjupet?

Ja, men sambandet kräver en viktig förklaring.

Skärpedjup påverkas av brännvidd, bländare, fotograferingsavstånd, bildutsnitt och hur bilden senare visas.

Om du fotograferar samma motiv med samma utsnitt och samma perspektiv, men med olika sensorformat, behöver du normalt använda olika brännvidder för att få samma bildvinkel.

Om du samtidigt använder samma bländartal får den större sensorn vanligtvis kortare skärpedjup.

Exempel: porträtt med samma bildutsnitt

• Fullformat: 50 mm f/2.

• APS-C med 1,5× beskärningsfaktor: ungefär 33 mm f/2.

• Micro Four Thirds: 25 mm f/2.

Om kamerorna står på samma avstånd och ger ungefär samma bildutsnitt får fullformatskombinationen i regel kortast skärpedjup.

Vill du däremot jämföra liknande skärpedjup behöver bländartalet också anpassas efter beskärningsfaktorn.

Vad betyder ekvivalent bländare?

När man jämför olika sensorformat förekommer begreppet ekvivalent bländare.

Det handlar om att jämföra skärpedjup och, under vissa förutsättningar, den totala ljusinsamlingen vid likvärdigt bildutsnitt.

Exempelvis ger 25 mm f/2 på Micro Four Thirds ungefär samma bildvinkel och liknande skärpedjup som 50 mm f/4 på fullformat, vid samma kameraposition och jämförbara förhållanden.

Men det betyder inte att f/2 plötsligt blir f/4 när det gäller exponeringen per ytenhet på sensorn.

f/2 är fortfarande f/2 för ljusmätning och exponering.

Vid samma slutartid, ISO och motivljus ger f/2 i princip samma exponering per ytenhet oavsett sensorformat, bortsett från skillnader i faktisk ljustransmission och kamerans kalibrering.

Ekvivalens används alltså för att jämföra vissa bildegenskaper mellan format, inte för att ändra objektivets faktiska bländarvärde.

Ger större sensor alltid bättre bildkvalitet?

Oftast men inte alltid.

En större sensor har ofta fördelar när det gäller möjligheten att samla in en större total mängd ljus vid jämförbar bildkomposition och exponeringsteknik.

Det kan ge bättre förutsättningar för lågt brus och stort dynamiskt omfång.

Men den slutliga bildkvaliteten påverkas också av flera andra faktorer:

• Sensorteknik och sensorns generation.

• Pixelstorlek och antal megapixlar.

• Objektivets optiska kvalitet.

• Exponering och belysning.

• Kamerans bildbehandling.

• RAW-konvertering och efterbehandling.

• Bildens slutliga storlek och användningsområde.

En modern APS-C-kamera kan därför mycket väl ge bättre bildresultat än en äldre fullformatskamera.

Och en skicklig fotograf med Micro Four Thirds kan naturligtvis ta bättre bilder än någon som använder en betydligt dyrare mellanformatskamera.

En större sensor ger framför allt andra tekniska möjligheter men den garanterar inte bättre bilder.

Vilket sensorformat är bäst vid svagt ljus?

Större sensorer har ofta en fördel när man jämför kameror med liknande teknik och vill behålla samma bildutsnitt, slutartid och skärpedjupsmässiga möjligheter.

Men resultatet beror också på objektivets ljusstyrka och hur fotograferingen genomförs.

En Micro Four Thirds-kamera med ett ljusstarkt objektiv kan exempelvis fungera mycket bra i svagt ljus.

Det går därför inte att avgöra lågprestanda enbart genom sensorstorleken.

För att göra en rättvis jämförelse behöver man ta hänsyn till hela systemet.

Vilket sensorformat är bäst för fågelfotografering?

APS-C och Micro Four Thirds kan vara mycket intressanta för fågel- och djurfotografering.

Deras mindre sensorer ger snävare bildvinkel med samma brännvidd, vilket kan göra det lättare att fylla bilden med motiv på långt avstånd.

Men hur mycket detaljinformation du får beror bland annat på sensorns pixeltäthet och objektivets upplösningsförmåga.

Fullformat kan samtidigt erbjuda fördelar vid höga ISO-värden och har ofta ett stort utbud av avancerade teleobjektiv.

Alla tre formaten kan därför vara utmärkta val.

Vilket sensorformat är bäst för landskap?

Vid landskapsfotografering är hög detaljåtergivning och stort dynamiskt omfång ofta viktiga egenskaper.

Fullformat och digitalt mellanformat kan erbjuda hög upplösning och goda förutsättningar för omfattande efterbehandling.

Men APS-C och Micro Four Thirds fungerar också bra.

För många landskapsfotografer kan kamerans vikt, objektivutbud och tillgången till bra vidvinkelobjektiv vara viktigare än sensorstorleken i sig.

Vilket sensorformat är bäst för porträtt?

Fullformat och digitalt mellanformat är populära inom porträttfotografering, bland annat eftersom det är relativt enkelt att kombinera ett visst bildutsnitt med kort skärpedjup.

Men det betyder inte att mindre sensorformat är olämpliga.

Ljusstarka porträttobjektiv finns även för APS-C och Micro Four Thirds.

Det viktigaste är att välja en kombination av brännvidd, ljusstyrka och fotograferingsavstånd som ger önskat bilduttryck.

Varför finns det så många sensorstorlekar?

Olika format representerar olika kompromisser mellan bildkvalitet, storlek, vikt, pris och användningsområde.

En mycket stor sensor kan ge vissa tekniska fördelar, men kräver också ett objektiv som kan projicera en tillräckligt stor bildcirkel.

Det kan påverka objektivets storlek och kostnad.

Mindre sensorer kan göra det möjligt att utveckla mer kompakta kamerasystem, men innebär också andra förutsättningar när det gäller ljusinsamling och skärpedjup.

Det finns därför inget sensorformat som är bäst för alla fotografer.

Vanliga frågor om sensorstorlekar och negativformat

Vad är skillnaden mellan fullformat och APS-C?

Fullformat har en sensor på ungefär 24 × 36 mm, medan APS-C vanligen är omkring 23,5 × 15,6 mm. APS-C ger en snävare bildvinkel med samma objektiv från samma avstånd.

Är fullformat samma storlek som 35 mm-film?

Ja, fullformat motsvarar normalt bildytan 24 × 36 mm på klassisk 135-film. Filmremsan är 35 mm bred, men själva småbildsnegativet har bildytan 24 × 36 mm.

Är Micro Four Thirds lika stort som 110-film?

De två formaten är ungefär lika stora, men de har inte nödvändigtvis exakt samma mått och proportioner.

Är digitalt mellanformat lika stort som analogt mellanformat?

Nej, inte alltid. Ett vanligt digitalt mellanformat på ungefär 44 × 33 mm är betydligt mindre än exempelvis ett analogt 6 × 6-negativ.

Vad är beskärningsfaktor?

Beskärningsfaktor beskriver skillnaden i bildvinkel mellan en viss sensorstorlek och fullformat när samma brännvidd används.

Blir ett 200 mm-objektiv 300 mm på APS-C?

Nej. Objektivet är fortfarande 200 mm, men på APS-C med 1,5× beskärningsfaktor ger det ungefär samma bildvinkel som 300 mm på fullformat.

Ger en större sensor alltid bättre bilder?

Nej. Större sensorer kan ge tekniska fördelar, men bildkvaliteten påverkas också av objektiv, sensorteknik, exponering och fotografens kunskaper.

Är 120-film samma sak som 6 × 6?

Nej. 120 är filmtypen. Den kan användas till flera negativformat, exempelvis 6 × 4,5, 6 × 6, 6 × 7 och 6 × 9.

Sammanfattning – vilken sensorstorlek ska du välja?

Sensorstorleken påverkar bildvinkel, skärpedjup, möjligheterna att samla in ljus och hur stora objektiv som behövs.

Fullformat motsvarar det klassiska småbildsnegativet på 24 × 36 mm.

APS-C och Micro Four Thirds är mindre sensorformat med andra fördelar och kompromisser.

Digitalt mellanformat är större än fullformat, men ofta mindre än de klassiska analoga mellanformatsnegativen.

Det finns ingen sensorstorlek som automatiskt ger de bästa bilderna, men generellt så ger en större bildsensor ett bättre bildresultat.

Det bästa formatet är det som passar din fotografering, dina objektiv och hur du vill använda kameran.