Histogram, så fungerar det

Vad visar ett histogram?

Histogrammet är ett diagram som visar hur många pixlar som finns vid olika ljusnivåer i bilden. Längst till vänster finns de mörkaste tonerna, i mitten mellantonerna och längst till höger de ljusaste tonerna. Ju högre kurvan är vid en viss ljusnivå, desto fler pixlar finns det med ungefär den ljusheten. Har du en bild med mycket mörka områden kommer histogrammet därför att ha en stor del av sin information till vänster. Är bilden övervägande ljus hamnar en större del åt höger.

Det är viktigt att förstå att histogrammet inte visar var de ljusa eller mörka partierna finns i själva bilden. Det visar bara hur många pixlar som har respektive ljusnivå. En annan sak som är bra att känna till är att det inte finns någon perfekt form på ett histogram. Det beror helt på vad du fotograferar.

Hur ser man om bilden är rätt exponerad?

Tänk dig att du fotograferar ett snötäckt landskap. Eftersom nästan hela motivet är ljust kommer histogrammet naturligt att ligga ganska långt åt höger. Det betyder inte att bilden är överexponerad. Tvärtom kan det vara precis som det ska vara. Fotograferar du däremot en mörk skog i skymningen kommer mycket av histogrammet att hamna åt vänster. Även det kan vara helt rätt. Det är alltså ingen bra idé att försöka få histogrammet att alltid ligga i mitten. Då riskerar du att göra ljusa motiv för mörka och mörka motiv för ljusa. Det du framför allt ska hålla koll på är vad som händer längst ute vid kanterna.

Om histogrammet pressas mot högerkanten kan det betyda att vissa partier blivit så ljusa att detaljerna försvunnit. Det brukar kallas utfrätta högdagrar. Ett typiskt exempel är vita moln som blivit helt vita utan någon synlig struktur. Samma sak gäller åt andra hållet. Om histogrammet pressas mot vänsterkanten kan mörka partier ha blivit helt svarta. Då kan detaljerna i skuggorna ha försvunnit. Det brukar ibland kallas igensotade skuggor. Men det behöver inte vara fel att ha helt vita eller svarta partier i en bild. En stark lampa får gärna vara vit och en siluett kan mycket väl vara helt svart. Det viktiga är att du inte förlorar detaljer som du faktiskt vill ha kvar.

Så använder du histogrammet

På många moderna systemkameror kan du visa histogrammet direkt i den elektroniska sökaren eller på skärmen innan du tar bilden. På andra kameror kan du se det när du granskar en redan tagen bild. Ofta växlar du mellan olika visningslägen med en knapp som heter DISP eller INFO. Exakt hur det fungerar beror på kameramodellen. Börja med att ta en bild och titta på histogrammet. Om du ser att stora delar av informationen ligger hårt mot högerkanten och viktiga detaljer verkar bli utfrätta kan du prova att minska exponeringen. Använder du bländarautomatik, tidsautomatik eller programautomatik gör du det vanligtvis med exponeringskompensationen.

Om bilden i stället blivit för mörk och du vill få fram mer detaljer i skuggorna kan du öka exponeringen. Men kom ihåg att det är motivet som avgör hur histogrammet bör se ut. Ett bra sätt att lära sig är att fotografera samma motiv med olika exponeringar, exempelvis en normalexponering och sedan en bild med +1 EV och en med -1 EV. Jämför bilderna och deras histogram. Då ser du ganska snabbt hur kurvan flyttar sig när exponeringen förändras.

Histogram med färger

Många kameror kan visa två typer av histogram. Det ena visar bildens ljushet medan det andra, som brukar kallas RGB-histogram, visar de röda, gröna och blå färgkanalerna var för sig. RGB-histogrammet kan vara särskilt användbart när du fotograferar motiv med mycket starka färger. Tänk dig exempelvis en intensivt röd blomma. Den röda färgkanalen kan bli överexponerad även om det vanliga ljushetshistogrammet inte visar något tydligt problem. Resultatet kan bli att blombladens fina detaljer försvinner. För de flesta vanliga motiv räcker ljushetshistogrammet långt, men det är bra att känna till att RGB-histogrammet kan avslöja sådant som annars är lätt att missa.

Histogram och RAW

Här finns en detalj som många inte känner till. Histogrammet som visas i kameran bygger normalt på en bearbetad förhandsbild, även om du fotograferar i RAW. Det betyder att kamerans inställningar för kontrast, vitbalans och bildprofil kan påverka hur histogrammet ser ut. Om kameran visar att vissa högdagrar är utfrätta kan det ibland fortfarande finnas information kvar i RAW-filen som går att få fram vid bildbehandlingen. RAW-formatet ger ofta större möjligheter att justera exponeringen i efterhand, särskilt när det gäller att lyfta fram detaljer i skuggorna. Men det betyder förstås inte att du kan exponera hur fel som helst. Har sensorn verkligen registrerat en högdager på maximal nivå finns det ingen detaljinformation kvar att återskapa där.

Det finns också en metod som kallas ETTR, Expose To The Right. Den går ut på att exponera så ljust som möjligt utan att förlora viktiga högdagrar. Tanken är att utnyttja sensorns signalnivåer på ett bra sätt och på så vis kunna få mindre brus i skuggorna när bilden senare justeras. Det fungerar bäst när du fotograferar i RAW, men kräver att du har koll på exponeringen. Det är ingen idé att pressa histogrammet åt höger om resultatet blir utfrätta högdagrar som du egentligen ville behålla.

Histogram eller zebrafunktionen?

En del kameror har också en funktion som kallas zebra. Den visar randiga markeringar på områden som når vissa inställda ljusnivåer. Det är ett annat bra hjälpmedel för att kontrollera exponeringen. Skillnaden är att histogrammet visar hur ljuset är fördelat över hela bilden medan zebrafunktionen visar var i motivet de aktuella ljusnivåerna finns. De kompletterar därför varandra ganska bra.

Har din kamera möjlighet att visa histogrammet direkt i sökaren rekommenderar vi att du provar att ha det aktiverat ett tag. Det kanske känns lite störande i början, men efter ett tag lär du dig att snabbt se om exponeringen verkar rimlig. Och framför allt, försök inte få histogrammet att se snyggt ut. Det är bilden som ska bli bra, inte diagrammet.