Motivutrymme, så skapar du bättre bildkompositioner

Vad är motivutrymme?

Motivutrymme handlar om hur mycket plats du ger huvudmotivet i förhållande till resten av bilden. Det kan vara hur mycket luft du ger ovanför en persons huvud, framför ett djur som springer eller runt en ensam byggnad i ett stort landskap. När vi pratar om luft så menar vi det tomma utrymmet som inte är själva motivet. Detta kallas ofta för negativt utrymme trots att det inte behöver vara negativt. Det har också betydelse hur nära motivet ligger till bildens kanter.

Här ser du en bild där det finns en medveten komposition. Dels att motivet har tillräckligt med miljö runtomkring för att ge en förståelse för situationen samt att det finns en diagonal i bilden som gör den behaglig och lättförstådd.

När du komponerar en bild bestämmer du hur betraktaren ska uppleva motivet. Ett ansikte som fyller nästan hela bilden kan skapa närhet och intensitet, medan en ensam människa i ett vidsträckt landskap kan förmedla stillhet, frihet eller ensamhet. Du kan styra upplevelsen av bilden beroende på hur mycket av omgivningen runtomkring du visar, trots att huvudmotivet är exakt samma. Det viktiga är inte att lämna mycket eller lite luft, utan att göra ett medvetet val som förstärker det du vill berätta med bilden. Så motivutrymme och komposition går verkligen hand i hand.

Ett vanligt nybörjarmisstag är för mycket luft ovanför huvudet

När ovana fotografer tar bilder av människor händer det alltför ofta att de placerar personens huvud mitt i bilden. Resultatet blir att en stor del av bilden består av tom himmel eller vad nu som finns i bakgrunden, medan personens ben och fötter kapas längst ned. Anledningen är att den som tar bilden koncentrerar sig så mycket på personen mitt på skärmen att bildens ytterkanter glöms helt bort. Det ger att huvudmotivet hamnar obalanserat långt ned i bilden.

Här ser du ett exempel på när det blir obalans i bilden. Huvudet i mitten och en massa onödig luft runtom som inte tillför något alls till bilden.

Ett enkelt sätt att förbättra bilden är att kontrollera luften ovanför huvudet innan du fotograferar. Behöver det verkligen finnas så mycket luft där? Om inte kan du rikta kameran något nedåt. Titta samtidigt på vad som händer längst ned i bilden så att händer eller fötter inte kapas.

Hur mycket luft ska man lämna runt motivet?

Det finns ingen bestämd mängd luft som alltid är rätt. En del motiv fungerar bäst med ett tajt utsnitt, medan andra vinner på att få mycket utrymme runt sig. Det beror framför allt på vilken känsla du vill skapa. Vid ett traditionellt helkroppsporträtt vill du i regel ha lite luft runt personen för att skapa en balans. Vid ett ansiktsporträtt kan du däremot gå betydligt närmare och låta ansiktet dominera bilden.

Här ser du en bild där det är en bra balans på luft runt motivet. Mer eller mindre är tycke och smak, inte rätt eller fel. När du tar liknande bilder så lämna gärna mer luft runt motivet än du tänkt. Det är lättare att beskära lite runt motivet än att lägga till.

Ta gärna flera versioner av samma motiv med olika utsnitt. Prova en bild där motivet fyller större delen av bildytan och en annan där du lämnar betydligt mer utrymme. När du jämför bilderna efteråt blir det lättare att se vilken komposition som fungerar bäst. Du kan självklart också beskära i en bild.

Blickutrymme, lämna plats i den riktning motivet tittar

När du fotograferar en person eller ett djur som tittar åt sidan kan det vara bra att lämna mer utrymme framför blicken än bakom huvudet. Det kallas blickutrymme och är en klassisk princip inom både fotografering och film.

Här ser du en bild som visar detta. Du ser personen, och du ser vad personen ser. Det blir som två motiv i samma bild som tillför till varandra och tillsammans så blir en intressant bild.

Tänk dig ett porträtt där personen tittar åt höger. Om personen placeras till vänster i bilden så får blicken utrymme att fortsätta in i bildytan. Det skapar en naturlig balans och en känsla av att det finns något framför personen att upptäcka. Om samma person istället placeras långt till höger, nära den kant som personen tittar mot, så upplevs bilden som instängd. Blicken leder då snabbt ut ur bilden. Om du vill förmedla oro, förväntan eller en känsla av att något finns utanför bilden kan ett litet blickutrymme fungera bra. Det viktiga är att förstå hur placeringen påverkar upplevelsen, så att du kan använda den medvetet.

Rörelseutrymme, ge motivet plats att röra sig

Samma princip gäller när du fotograferar motiv i rörelse. En cyklist, joggare, fågel eller en bil får en tydligare rörelseriktning om du lämnar mer utrymme framför motivet än bakom det. En bil som kör från vänster till höger kan placeras i bildens vänstra del. Då finns utrymme i färdriktningen, vilket gör att bilen upplevs vara på väg in i bilden. Om bilen istället ligger nära den högra bildkanten kan det kännas som om den är på väg att lämna bilden. Vid sport- och djurfotografering kan det därför vara klokt att inte alltid placera motivet exakt i mitten. Tänk på vart det är på väg och försök låta bildens komposition understryka en rörelse.

Här ser du en bild där kompositionen gör att du direkt känner och förstår händelseförloppet, vilket gör att bilden blir en liten berättelse.

De flesta moderna systemkameror kan motivfölja människor, djur eller fordon över bildytan. Det underlättar när du placerar motivet vid sidan av mitten.

Negativt utrymme, när tomrummet blir en del av bilden

Ytan runt ett huvudmotiv brukar ibland kallas negativt utrymme, eller negative space. Det kan vara en himmel, ett hav, en enfärgad vägg eller en annan lugn del av bilden. Trots namnet är negativt utrymme inte något dåligt. Tvärtom kan det vara ett mycket effektivt kompositionsverktyg. 

Här ser du en bild där det negativa utrymmet tillför något till bilden och dess helhet.

Negativt utrymme kan ge lugn och behag, men kan även förstärka känslor som ensamhet eller utsatthet. Det kan dessutom hjälpa betraktaren att uppfatta vad som är det egentliga huvudmotivet, särskilt om bakgrunden saknar störande detaljer. Tänk därför inte alltidpå tomma ytor som bortkastad bildyta utan fråga dig istället om de bidrar till bildens uttryck. Om de gör det har de en lika viktig funktion som själva motivet.

Motivutrymme och tredjedelsregeln

Tredjedelsregeln är en enkel kompositionsprincip där bildytan delas in i tre delar både horisontellt och vertikalt. Genom att placera huvudmotivet längs någon av linjerna eller nära deras skärningspunkter kan du ofta skapa en mer balanserad komposition. Regeln fungerar särskilt bra tillsammans med blickutrymme och rörelseutrymme. Om en person tittar åt höger kan du placera personen ungefär längs den vänstra tredjedelslinjen. Då får blicken gott om utrymme i resten av bilden.

Tredjedelsregeln kan hjälpa dig att placera ett motiv i bilden så att det blir en behaglig balans, men du kan också få hjälp att komponera bilden så att flera objekt kan få en balans med varandra och tillsammans i bilden som i detta fall. Det är lätt att se att både tältet och Jeepen är ungefär lika långt från sidokanterna, och att även om de är på helt olika höjd så är tältets topp ungefär lika långt från övre linjen som Jeepens däck är från nedre linjen. Det behöver sällan vara millimeterexakt.

Men tredjedelsregeln är ett hjälpmedel och inte en absolut lag. Ett helt centrerat motiv kan vara minst lika effektfullt, särskilt vid symmetriska kompositioner. Lär dig gärna principen och låt stödlinjerna hjälpa dig hitta en balans i bilden, men låt det inte bli ett måste att följa slaviskt.

Lämna lite extra utrymme om du tänker beskära bilden

Det är ofta smart att lämna lite extra luft runt motivet när du tar bilden för då har du möjlighet att kunna beskära bilden i lugn och ro framför datorn senare. Det kan också vara värdefullt om du behöver räta upp en sned horisont, förändra bildformatet eller anpassa bilden för en utskrift. Om du fotograferar till sociala medier kan samma bild behöva fungera både i liggande och stående format. En bild som är mycket hårt beskuren redan i kameran kan vara svår att anpassa utan att viktiga detaljer försvinner. Även vid fotografering av rörliga motiv är lite extra marginal bra. En fågel kan plötsligt ändra riktning och en löpare kan röra sig snabbare genom bildytan än du förväntat dig.

Samtidigt ska man inte vara så försiktig att huvudmotivet alltid blir onödigt litet. Kraftig beskärning i efterhand innebär att du använder en mindre del av bildens upplösning. Beror lite på hur hög upplösning din kamera har. Det gäller att hitta en balans mellan en välkomponerad bild redan i kameran och att ha tillräckliga marginaler för efterbehandling.

Hur påverkar objektivets brännvidd motivutrymmet?

Med ett vidvinkelobjektiv får du med en större del av omgivningen från samma kameraposition. Det kan vara användbart när du vill visa en person tillsammans med landskapet eller miljön omkring. Ett teleobjektiv har en snävare bildvinkel, vilket gör det enklare att isolera en mindre del av motivet från samma position.

Det är också värt att tänka på perspektivet. Om du använder ett vidvinkelobjektiv och går mycket nära en persons ansikte så ändras proportionerna på motivet än om du fotograferar från ett längre avstånd. Det beror framför allt på fotograferingsavståndet, inte på att objektivet i sig förändrar perspektivet. För porträtt är det därför bra att välja både brännvidd och kameraposition utifrån den bild du vill skapa.

Hur påverkar bakgrunden motivutrymmet?

Utrymmet runt motivet är inte bara en fråga om hur stor del av bilden som är tom. Det spelar också roll vad som finns i det utrymmet. En lugn bakgrund kan göra att motivet framträder tydligare, medan en detaljrik bakgrund kan konkurrera om betraktarens uppmärksamhet. Om en stolpe ser ut att växa ur personens huvud eller en starkt färgad skylt ligger precis bakom ansiktet kan bildens komposition kännas rörig även om själva motivet är väl placerat.

Innan du tar bilden bör du kontrollera bakgrunden och bildens kanter. Ibland räcker det att flytta sig ett steg åt sidan eller använda en alternativ kameravinkel för att få en lite annan bakgrund och därmed ett betydligt bättre resultat.

Här ser du en bild där bakgrunden på grund av dess påtagliga virvelbokeh kräver att man ger mer utrymme runt personen eller personens ansikte som i detta fall. Ofta vill man kanske ha en mjukare bokeh (=bakgrundsoskärpa) som är mer av typen vispad grädde för porträtt. Många anser att antingen ska det vara en supermjuk och krämig bokeh, eller en helt galen virvelbokeh. Tycke och smak. Och man behöver inte välja, man kan gilla olika typer av bokeh.

En stor bländaröppning hjälper till att göra bakgrunden oskarp, men det ersätter inte en genomtänkt komposition. Även en suddig bakgrund kan innehålla ljusa fläckar eller färger som drar uppmärksamheten till sig från huvudmotivet.

När ska man bryta mot reglerna?

Det finns många användbara "regler" men de är inga absoluta lagar. Du behöver inte alltid lämna blickutrymme, följa tredjedelsregeln eller visa hela personen. Bilder kan ibland bli än mer intressanta när du bryter mot dessa reger.

Här ser du en bild där inga "lagar" följts strikt utan det blev som det blev helt enkelt. Ibland så kan man inte styra allt i en bild. I detta fall så kan man inte styra norrskenet och det fanns begränsat med att plats att fotografera ifrån. Självklart så vill man ju få det så bra som möjligt efter de förutsättningar som finns. Det kan absolut bli en bra bild ändå.

Ett porträtt där ansiktet ligger mycket nära bildkanten kan skapa dramatik i en bild. Ett motiv som nästan helt försvinner i ett stort tomrum kan bli poetiskt. En person som tittar ut ur bilden kan få betraktaren att fundera över vad som händer utanför bilden. För att lyckas med sådana kompositioner så är det viktigt förstå de vanligaste principerna. Då kan du bryta mot dem medvetet istället för av misstag.

Fem enkla tips för bättre motivutrymme

1. Kontrollera bildens kanter. Titta runt hela sökarbilden innan du trycker av. Finns det något som kapas eller stör?

2. Tänk på blickens riktning. Lämna gärna extra utrymme framför personer och djur som tittar åt sidan.

3. Ge rörelser plats. En cyklist, bil eller fågel får ofta en tydligare färdriktning om det finns utrymme framför motivet.

4. Prova flera utsnitt. Ta både en tajt och en luftig bild. Jämför efteråt vilken som fungerar bäst.

5. Våga beskära medvetet. Det är inte nödvändigt att alltid visa hela motivet. Välj det utsnitt som bäst förmedlar det du vill visa.
    

Övning: fotografera samma motiv på tre olika sätt

Ett enkelt sätt att lära sig mer om motivutrymme är att fotografera samma person med tre olika kompositioner.

Börja med ett traditionellt porträtt där personen är placerad ungefär i mitten och har lagom med luft runt huvudet och axlarna. Ta sedan en bild där personen flyttas åt sidan och får mer utrymme i den riktning som blicken går. Avsluta med en betydligt tajtare bild där ansiktet upptar större delen av bilden.

Jämför sedan bilderna på en större skärm. Vilken känns bäst? Vilken känns mest intensiv? Vilken berättar mest om personen och miljön? Du kommer högst sannolikt att märka att motivets placering gör större skillnad än du först trodde.

Sammanfattning: Tänk på hela bilden, inte bara huvudmotivet

En genomtänkt bildkomposition börjar med att du har koll på hela bildytan. Det handlar inte bara om var huvudmotivet befinner sig, utan också om vad som finns framför, bakom och runt motivet. Genom att kontrollera blickutrymme, rörelseutrymme, bakgrund och beskärning kan du göra dina bilder betydligt mer spännande.

Det finns inte någon perfekt mängd motivutrymme som fungerar för alla bilder. Ibland vill du skapa lugn och rymd, ibland närhet och intensitet. Det bästa rådet är därför att prova olika kompositioner och fundera över vilken känsla du vill förmedla.

Den viktigaste regeln är att du medvetet bestämmer hur mycket plats motivet ska få.