Vad är kromatisk aberration?

Vad är kromatisk aberration?

Har du sett lila eller gröna kanter runt grenar mot en ljus himmel? De fanns förmodligen inte på trädet. Det du ser kan vara kromatisk aberration, ett optiskt fel som ger färgade konturer i bilden. Vi nämner det i våra objektivtester, men vad beror det på och hur slipper du det?

Varför uppstår det?

Ljus består av olika våglängder, som vi uppfattar som olika färger. När ljuset passerar genom objektivets linser bryts färgerna olika mycket. Objektivets konstruktion ska kompensera för detta, men lyckas det inte fullt ut hamnar färgerna inte riktigt på samma ställe i bilden. Resultatet kan bli färgade kanter och sämre detaljskärpa. Det syns framför allt där något mörkt möter något ljust, till exempel runt grenverk, metallblänk eller text på en vit bakgrund. Det finns två huvudtyper: lateral och longitudinell kromatisk aberration. Namnen är lite omständliga, men skillnaden är bra att känna till eftersom de behöver hanteras på olika sätt.

Lateral kromatisk aberration – färgerna hamnar bredvid varandra

Vid lateral kromatisk aberration återges färgerna med lite olika förstoring. De passar därför inte riktigt ihop, vilket ger färgade konturer som blir tydligare ut mot bildens kanter och hörn. Ett typiskt exempel är mörka grenar mot en ljus himmel nära ett bildhörn. Förstorar du bilden kan du se en färgad kant på ena sidan av grenen och en annan färg på den motsatta sidan. Denna variant påverkas normalt ganska lite av nedbländning. Att gå från f/2,8 till f/8 är alltså ingen säker lösning.

Däremot är den ofta enkel att korrigera i ett bildbehandlingsprogram, som justerar färgerna så att de passar ihop bättre. Det går att korrigera både RAW och JPEG, beroende på program. RAW är alltså inget krav..

Longitudinell kromatisk aberration – färgerna hamnar i fokus på olika avstånd

Longitudinell kromatisk aberration kallas också axiell kromatisk aberration. Här fokuseras färgerna på lite olika avstånd längs objektivets optiska axel. Det kan ge lila eller magentafärgade konturer framför fokusplanet och gröna bakom, även om färgerna kan variera. Du kan till exempel se det på blänkande metall eller i oskarpa detaljer framför och bakom motivet.

Denna variant kan synas även mitt i bilden. Den är ofta tydligast vid stora bländaröppningar och brukar minska när du bländar ner. Prova exempelvis att gå från f/1,4 till f/2,8 eller f/4 och jämför resultatet. Hur stor skillnaden blir beror på objektivet. Här kan alltså bländarringen göra mer nytta.

Hur tar du bort färgkanterna?

Börja med bildprogrammets automatiska korrigering för kromatisk aberration. Den brukar framför allt hjälpa mot den laterala varianten. Finns lila eller gröna kanter kvar kan du behöva använda ett separat verktyg för att ta bort färgöverstrålning, ofta kallat Defringe. Justera försiktigt och kontrollera resten av bilden. Tar du i för mycket kan även färger som hör hemma i motivet påverkas. Longitudinell kromatisk aberration är svårare att korrigera. Eftersom färgerna har olika fokuslägen kan vissa färgkanaler innehålla mindre skarp information än andra.

Behöver du oroa dig?

Lite kromatisk aberration betyder inte automatiskt att objektivet är dåligt. Titta på hur mycket det syns i dina bilder och hur enkelt det går att korrigera. Förstora gärna bilden när du letar efter felet, men bedöm också resultatet i den storlek du faktiskt tänker visa det. En färgkant som stör vid kraftig förstoring kanske inte syns alls i den färdiga bilden. Då är det förmodligen bättre att lägga tiden på nästa bild.