Captains log

Leica Telyt 400/6,8

Leitz Wetzlar Telyt 400/6,8 från 1971. Fokuseringen är väldigt annorlunda., man håller in en knapp och sedan så skjuter man fokuseringen framåt eller bakåt. Stora teleobjektiv från den tiden är aldrig bra, men denna var ett undantag, det här var rätt okej faktiskt.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Det följde även med ett axelstöd. Här kan du se hur det fungerar.

Objektivets front.

Objektivets bländarring.

Bländare f/6,8. Mittskärpan är förvånansvärt bra. På ett större tele från 1971 så brukar det inte finnas skärpa någonstans. Skärpan faller kraftigt ut mot kanterna.

Bländare f/11. Ännu bättre skärpa. Mitten riktigt skarp men skärpan faller mot kanterna.

Bländare f/11. Samma bild som ovanför med lite redigerad i Lightroom. Också beskuren till fullformat.

Bländare f/6,8. Om man inte tänker på vilken optik det är så skulle det vara typ okej, men med tanke på att detta är ett nästan 50 år gammalt stort tele så det ändå rätt bra.

Bländare f/11. Alltså, det ser faktiskt riktigt bra ut. Ser man utifrån att det är ett nästan 50 år gammalt stort tele på max närgräns, så är det imponerande bra.

Slutsatsen blir att detta objektiv var mycket bättre än jag väntat mig av ett nästan 50 år gammalt tele. Det håller dock inte riktigt fullt ut på en modern högupplöst kamera. Mittskärpan är faktiskt bra, objektivets svaghet är kantskärpan. Men många gånger så spelar kantskärpan ingen roll, t ex om du tar en bild på en flygande fågel. Så detta objektiv kan ändå betraktas som användbart på en modern kamera vid bilder där kantskärpan har underordnad betydelse. Själva byggkvaliteten är mycket bra, som alltid med Leica.

2019-07-16