Pentax 6x7 200/4

En Pentax 6x7 200/4 dök upp och då måste jag naturligtvis skjuta några bilder med den.

Detta är den första generationen av detta objektiv. SMC Takumar 6x7, den senare som i mitten på 80-talet hette SMC Pentax 67. Jag gissar att de flesta tester jag läst syftar på den senare versionen då de varit väldigt positiva. Den senare versionen är inte bara en uppdatering av utseende eller antireflexbehandling utan har en annan optisk konstruktion som säkerligen är bättre. Det trevliga med denna optik är att den är konstruerad för ett större bildformat än den sensor som sitter i GFX. Så låt oss ta några bilder.

 

SMC Takumar 200/4 på f/4. Bra men inte fantasiskt.

 

SMC Takumar 200/4 på f/5,6. Klart bättre än f/4.

 

SMC Takumar 200/4 på f/11. Nu börjar det på likna något. Jag förväntar mig detta resultat redan vid f/4 men så var det inte på 70-talet.

 

SMC Takumar 200/4 på f/4. Den är bättre på långa avstånd än korta.

 

SMC Takumar 200/4 på f/11. Den är absolut bättre på långa avstånd än korta.

 

Här ser vi skillnaden mellan de två övre bilderna uppförstorade till hela 600% vilket är total överkurs. Normalt borde det räcka med 100% och ser man inget större skillnad då så spelar skillnaden inte så stor roll.

Det var kul att prova denna gamla klassiker. Jag tror att version 2 är betydligt bättre. Man märker att detta är en 70-talskonstruktion på hur den tecknar. Kommer jag att använda den i verkligheten? Nej, för den Fujinon 250mm som finns till GFX har autofokus och är ljusår bättre. Den är knivskarp redan från full öppning. Den är dock betydligt dyrare. Objektivet är rejält byggt och bländaren fungerar perfekt och fokuseringen löper jämnt och fint, detta trots sin ålder. Har du en liggande så kan det vara värt att använda den, men kör du fullformat eller APS-C-sensor så är denna optik alldeles för stor och tung att släpa med sig jämfört med "vanliga" objektiv.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2018-05-23