El-Nikkor 50/2,8

Nikon var ett stort namn även på förstoringsoptik under den analoga eran. De flesta av deras objektiv fanns i två versioner där den senare versionen åtföljdes av ett N som i New. Detta är den nyare versionen som vi testar här, så den kallas då El-Nikkor 50/2,8N.

Jag har letat fram några förstoringsobjektiv från vår egen samling samt köpt in några för att kunna se om dessa objektiv går att använda till något.

 

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. Jag har en Leica bälg tillgänglig som jag gärna använder då den håller en mycket högre kvalitet än det mesta som säljs nytt idag. För att få detta att fungera så har jag en Kipon adapter för GFX till Leica R, och då får jag kameran på bälgen. På andra sidan så har jag lyckats få tag i en T2 adapter för Leica R, sedan har jag en adapterring från T2-gänga till M42, och sedan en adapter från M42 till M39 gänga, sedan kan jag ansluta förstoringsobjektivet som då har M39 gänga.

 

El-Nikkor 50/2,8 framifrån

 

Bländarskalan på El-Nikkor 50/2,8

 

Bländare f/2,8. Mycket bra mittskärpa redan från full öppning.

 

Bländare f/4. Ännu bättre skärpa men bokehbollarna tar nu form av oktagorner. Denna optik är byggd för fullformat så att använda den på mellanformat är att gå långt utanför de krav som den är byggd för.

 

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre skärpa.

 

Bländare f/8. Diffraktionen börjar synas och det är inte riktigt lika bra som f/5,6.

 

Bländre f/11. Diffraktionen käkar nu skärpa och det är inte lika bra som f/5,6 eller f/8.

 

Bländare f/2,8. Okej skärpa i mitten men skärpan faller snabbt ut mot kanterna. Nu är inte frimärket 100% plant men inte mycket som skiljer heller. Tänk nu på att optiken är gjord för fullformat och här använd på mellanformat. Den tecknar ut ljuset förvånansvärt bra.

 

Bländare f/4. Bättre mittskärpa och bättre kantskärpa.

 

Bländare f/5,6. Ser klart bra ut, dvs om man frånser att vänster övre hörn verkar inte 100% plant. troligen värmen från lamporna som lyft den någon bråkdel av en milllimeter.

 

Bländare f/8. Framförallt kantskärpan som ökar. Frånse övre vänstra hörnet då värmen från belysningen troligen fått frimärket att lyfta någon bråkdels millimeter. Jag skulle hur som helst ändå använt optiken på tredimensionella motiv.

 

Bländare f/11. Bättre kantskärpa men diffraktionen äter av skärpan.

Slutsatsen blir att denna optik är bra med vissa reservationer. Kantskärpan är dess svaghet, och då avser jag beskuren ner till fullformat. Den här optiken ger bäst resultat på f/5,6 och kan fungera rikigt bra som macrooptik på en bälg om du fokusstackar bilderna sedan då du inte bör köra mindre bländare än f/5,6 samt att det bör vara motiv där kantskärpan inte är avgörande på. Jag är förvånad över hur väl den tecknade ut ljuset på mellanformat, något som den inte alls är konstruerad för. Nikon har alltid gjort bra optik och El-Nikkor var under den analoga eran kända för att vara riktigt bra. Har du en sådan här optik och en bälg så använd dem gärna. Självklart så är optiken inte inte lika bra som en modern macrooptik, men ändå. El-Nikkor 50/2,8 kostar kring 600-1800kr som begagnad.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-05-13