Pentax Auto-Takumar 55/2,2

En Pentax-optik från 1961 med 6 linser i 5 grupper. Nu ska vi se hur bra den kan vara.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/2,2. Okej mittskärpa men kantskärpan faller snabbt. Det finns helt enkelt ingen kantskärpa alls.

 

Bländare f/4. Bättre skärpa i mitten och något mindre dålig kantskärpa.

 

Bländare f/5,6. Bättre skärpa i mitten och något mindre dålig kantskärpa.

 

Bländare f/8. Ganska bra mittskärpa och kantskärpan räcker nästan till för fullformat.

 

Bländare f/11. Även om diffraktionen nu äter upplösning så ger den mindre bländaröppningen bättre kantskärpa. Totalt är intrycket rätt bra men inte alls fantastiskt.

 

Bländare f/2,2. Mjukt. 60-tals-mjukt.

 

Bländare f/4. Hmmm, ser riktigt bra ut. 

 

Bländare f/5,6. Bra skärpa. Den 10-bladiga bländaren ger rätt behagliga bokehbollar i form av dekagoner.

 

Bländare f/8. Bra skärpa. 

 

Bländare f/11. Bra skärpa men nu börjar diffraktionen på att äta upplösning.

Slutsatsen blir att detta är en klassisk 60-talsoptik. Blir mycket bättre nedbländad. Bra skärpa i mitten på korta och medelavstånd. Dålig kantskärpa. Det gör att jag inte kan rekommendera denna optik som en allroundoptik till en modern kamera. Däremot så kan den fungera ypperligt som mysig porträttoptik, något som jag absolut måste prova. Så senare kommer det säkert fler bilder i denna test.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-10-18