Canon FD 24/2,8 S.S.C.

Denna optik lanserades i mars 1973. Det är 52,5mm långt, vikten är 330 gram, den har 9 linselement i 8 grupper, närgränsen är 0,3m och den har 6 bländarblad. Allt fungerar perfekt på den trots sin ålder. Fokuseringen går mjukt och fint. Bländaren löper perfekt. Ingen olja på bländarbladen. Ingen imma och inget mögel.

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100 via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/2,8. Rätt mjuk på full öppning. Inte dålig och inte heller direkt skarp.

 

Bländare f/4. Rätt okej skärpa. Kantskärpan funkar nog på en APS-C-sensor nu.

 

Bländare f/5,6. Snäppet bättre även om den inte är krispigt skarp ännu.

 

Bländare f/8. Helt okej för sin ålder men inte fantastiskt alls med moderna mått.

 

Bländare f/11. Nu börjar diffraktionen synas och det blir allt sämre.

 

Bländare f/2,8. Mjuk och med påtaglig överstrålning. Den ger lite såpbubbelbokeh. Det var oväntat.

 

Bländare f/4. Rätt okej skärpa, det tar sig.

 

Bländare f/5,6. Helt okej skärpa med tanke på dess ålder.

 

Bländare f/8. Helt okej skärpa.

 

Bländare f/11. Nu syns diffraktionen och det blir sämre.

Slutsatsen blir att denna optik var helt okej på sin tid. Dock inte numera. Den presterar bättre på kortare än på längre avstånd. De ligger på allt från 1200kr upp till 3500kr men det borde inte vara något problem att hitta en för under tusenlappen om man väntar lite. Återigen är detta bara en gammal optik som inte riktigt duger på en modern kamera. Köp en modern optik istället för denna optik klarar inte hög upplösning. Även om jag nu pressat den på 102 MP så skulle jag inte ens använda den på en 24 MP-sensor.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2021-03-19