Industar 50/3,5 M39

Här har vi en enkel och billig rysk optik från 1959. Fokuseringen går ryckigt och glappt. Det forna Sovjetunionen var inte kända för deras precision och det finns verkligen anledning till det ryktet. Nu ska vi se vad den optiskt kan prestera.

Här har jag satt den på en Sony A7R IV. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/3,5. Väldigt mjukt men jag har sett mycket värre. Men bra är det inte.

 

Bländare f/5,6. Märkbart bättre. Skulle inte kalla bildresultatet för bra men så länge man inte pixelpeepar alltför mycket så ser det hyfsat ut.

 

Bländare f/8. Klart bättre men det blir aldrig någon riktigt krispig skärpa. Kantskärpan brister fortfarande.

 

Bländare f/11. Nu kommer diffraktionen och då blir det bara sämre.

 

Bländare f/3,5. Mjukt men det finns tendes til skärpa. Inte det värsta jag sett men låååångt ifrån det bästa jag sett.

 

Bländare f/5,6. Faktiskt rätt bra mittskärpa. Behagliga bokehbollar. Inte alls så tokigt, jag hade förväntat mig något mycket sämre faktiskt.

 

Bländare f/8. Bra skärpa. Bokehbollarna blir lite tydligare heptagoner, men är ändå rätt behagliga.

 

Bländare f/11. Trots anländande diffraktion så är skärpan okej. Bokeh-heptagonerna är inte alltför distinkta. Det är bra.

Slutsatsen blir att denna enkla och billiga optik ändå presterar hyfsat. Den är alldeles för mjuk och kontrastlös för att använda på en modern kamera. Kul ändå att den var så här pass bra. Glaset var mycket bättre än dess mekanik. Optiken känns verkligen tragisk att använda, men när den var ny kanske den hade något tjockt ryskt fett som gjorde fokuseringen mjuk och trevlig. Jag gissar mer på mjuk men glapp.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-12-08