Olympus OM 50/1,2

Olympus OM 50/1,2 ersatte 1982 den tidigare Olympus OM 55/1,2. Vi har ännu inte testat den tidigare versionen men skillnaderna var att den nya var mindre och att optiken gick från 55mm ner till 49mm i filterdiameter, den den var optiskt bättre på full öppning, den hade mindre mindre komafel och den hade mindre galen bokeh. En optik från 80-talet med ljusstyrkan f/1,2 kommer aldrig att vara skarp på f/1,2 det kan jag gissa redan nu men vi ska se vad denna smidiga optik kan prestera i övrigt.

 

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Väldigt kompakt trots den höga ljusstyrkan.

 

Ryms inget större linselement i den fattningen.

 

Bländare f/1,2. Väldigt mjuk. Jag har inte korrigerat för den kromatiska aberrationen. Den går lätt att ta bort även om den så här pass kraftig. Jag skulle inte använda den på full öppning.

 

Bländare f/2. Klart bättre. Kanstskärpan lämnar en del att önska. Funkar ungefär på en Micro 4/3-sensor nu.

 

Bländare f/2,8. Ytterligare förbättring. Skärpan i mitten är riktigt bra. Kantskärpan räcker kanske nu för en APS-C-sensor.

 

Bländare f/4. Riktigt bra. nu räcker kantskärpan ungefär till för fullformat, dvs småbildsformat.

 

Bländare f/5,6. Här funkar den absolut på en fullformatskamera över hela ytan.

 

Bländare f/8. Ser bra ut. Skärpan i sidorna räcker nästan till för mellanformat vilket är imponerande för denna typ av optik. Hörnen räcker inte till men det kan ingen begära heller.

 

Bländare f/11. Här skulle jag nog säga att förvånansvärt nog så räcker skärpan i kanterna till för mellanformat. Dock inte hörnskärpan. Nu börjar också diffraktionen på att käka upplösning.

 

Bländare f/1,2. Finns ingen skärpa alls här. Ser ut som katten nyst på optiken. Prosit.

 

Bländare f/2. Fortfarande ingen skärpa värd att nämna.

 

Bländare f/2,8. Från ingenstans kommer nu skärpan. Mittskärpan inte bara existerar, den är dessutom rätt bra.

 

Bländare f/4. Ja, vad ska man säga, detta ser ju absolut bra ut. 

 

Bländare f/5,6. Mycket bra skärpa. Det verkar vara här som optiken presterar som bäst.

 

Bländare f/8. Mycket bra skärpa. Dock inte bättrre än f/5,6.

 

Bländare f/11. Bra skärpa men klart sämre än f/8 och f/5,6 på grund av diffraktionen.

Slutsatsen blir att denna optik är användbar på en modern kamera så länge du bländar ner den till minst f/2,8. Jag är förvånad över hur mycket bättre den blir för varje bländarsteg upp till f/5,6. Jag skulle kalla detta en bra 50/2,8 för allt under 2,8 är helt enkelt inte bra. Nu har jag plågat den med en 100 MP-kamera och den har levererat över förväntan. Denna lilla optik som är så ljusstark är helt klart en juvel i en Olympus-samling. När man håller i den så gillar man den direkt. Grymt cool!

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-02-14