Fotografera månen, kamerainställningar, objektiv och bästa tipsen

Månen är ett av de mest fascinerande motiv du kan fotografera. Den finns där nästan varje natt, men ser aldrig riktigt likadan ut. Ibland lyser den kritvit på en mörk himmel, ibland är den djupt orange vid horisonten, och ibland syns bara en tunn månskära.

Men hur fotograferar man egentligen månen så att kratrar, berg och andra detaljer blir skarpa?

Det spelar ingen roll om du är nybörjare eller har fotograferat i många år. Med rätt teknik kan du få riktigt bra månbilder utan att behöva ett astronomiskt teleskop.

Fujifilm GFX 100S II + Fujinon GF 500mm f/5,6, fotograferad 2024.

Den här bilden har jag beskurit kraftigt för att månen ska täcka mer av bildytan. Jag valde att behålla den svagt gulaktiga färg som jordens atmosfär gav vid fotograferingstillfället.

Jag exponerade och redigerade bilden efter månens ljus, vilket gjorde himlen mörkare än den faktiskt var. Det gav precis den känsla av den mörka och kalla rymden som jag ville förmedla.
 

Snabbguide – bästa inställningarna för att fotografera månen

Vill du komma igång direkt? Börja med följande inställningar för en vanlig, tydligt upplyst måne.
 

Kameraläge:	Manuellt (M)
Slutartid:	Kring 1/250 sekund
Bländare:	f/5,6–f/8
ISO:	100–400
Brännvidd:	Gärna 300–600 mm
Fokusering:	Manuell med förstoring på skärmen
Filformat:	RAW
Vitbalans:	Auto, eller Dagsljus, cirka 5500 K
Utlösning:	Självutlösare eller fjärrutlösare

Detta är en utgångspunkt, inte en universallösning. Månens fas, höjd över horisonten, atmosfären och ditt objektiv påverkar resultatet. En tunn månskära, en blodmåne eller en måne som precis stiger över horisonten kan kräva helt andra inställningar.

Min erfarenhet är att man tjänar mycket på att prova några olika exponeringar och jämföra dem i efterhand.
 

Vilket objektiv är bäst för att fotografera månen?

Ju längre brännvidd du har, desto större blir månen i bilden. Det är också enklare att få fram detaljer utan att behöva beskära lika mycket.

Här är vad du ungefär kan förvänta dig:

• 100–200 mm: Bra för landskapsbilder där månen ingår i kompositionen.

• 300 mm: En bra början för att fotografera månen som huvudmotiv.

• 400–600 mm: Utmärkt för närbilder med synliga kratrar och detaljer.

• 800 mm och längre: För dig som verkligen vill komma nära månens yta.

Du behöver inte ha det dyraste teleobjektivet för att lyckas. Ett skarpt 100–400 mm eller 150–600 mm kan ge mycket fina resultat.
 

Ska man använda telekonverter?

En telekonverter kan vara ett bra sätt att komma närmare månen, särskilt tillsammans med ett riktigt skarpt teleobjektiv.

Tänk bara på att telekonvertern också minskar ljusstyrkan och påverkar skärpan. Testa gärna med och utan telekonverter. Ibland kan en beskärning från originalbilden faktiskt ge ett bättre resultat.
 

Så får du månen riktigt skarp

Att få en skarp bild av månen handlar om mer än att bara använda ett långt teleobjektiv.
 

1. Använd ett stabilt stativ

Med långa brännvidder förstoras även mycket små vibrationer. Ett stabilt stativ gör det lättare att komponera bilden och hålla kameran stilla.

Använd gärna självutlösaren, exempelvis två sekunder, eller en fjärrutlösare så att du inte behöver röra kameran när bilden tas.

Fotograferar du med en spegelreflexkamera kan spegeluppfällning eller Live View minska vibrationerna ytterligare.

Det går självklart att fotografera på fri hand också, särskilt med modern bildstabilisering och kort slutartid, men jag rekommenderar absolut att använda ett stativ.
 

2. Välj en tillräckligt kort slutartid

Jag brukar rekommendera att börja omkring 1/250 sekund när jag fotograferar en tydligt upplyst måne med långt teleobjektiv.

Det minskar risken för rörelseoskärpa och gör fotograferingen mindre känslig för vibrationer.

Men 1/250 sekund är ingen absolut regel. Även längre exponeringar kan fungera, särskilt med kortare brännvidder. Vid mycket långa brännvidder eller ostadiga förhållanden kan du i stället behöva en ännu kortare slutartid.

Kom ihåg att både jorden och månen rör sig. Vid långa exponeringar och kraftig förstoring så påverkar det skärpan.
 

3. Blända inte ner mer än nödvändigt

Många guider rekommenderar bländare f/11 eller f/16. Det vill jag direkt avråda ifrån. De flesta objektiv på moderna kameror ger påtaglig diffraktion vid bländare f/11, vilket gör att du tappar skärpa i bilden..

Ett bra modernt teleobjektiv kan vara mycket skarpt redan på full öppning. I vissa fall förbättras skärpan av att blända ner ett steg.

Jag rekommenderar att du testar ditt eget objektiv. Ta gärna en bild på full öppning och ytterligare några med ett eller två stegs nedbländning.

Eftersom månen oftast placeras nära bildens mitt är det framför allt objektivets centrumskärpa som är intressant.
 

4. Fokusera noggrant

En minimal fokuseringsmiss kan göra att månens alla små detaljer försvinner.

Använd kamerans skärm eller elektroniska sökare, förstora bilden digitalt och fokusera på månens yta. Titta gärna efter tydliga kraterkanter.

Autofokus kan fungera alldeles utmärkt, men kontrollera alltid resultatet med förstoring.

Lita inte på objektivets oändlighetsmarkering.
 

5. Fotografera i RAW

RAW ger större möjligheter att justera exponering, vitbalans och skärpa efteråt.

Det är särskilt användbart vid månfotografering eftersom månens ljusa yta ofta omges av en mycket mörk himmel.
 

Så exponerar du månen rätt

Ett av de vanligaste misstagen är att månen blir en helt vit cirkel utan synliga detaljer.

Det beror ofta på att kamerans ljusmätare försöker göra den mörka himlen ljusare och därmed överexponerar månen.

Mitt råd är att använda manuell exponering. Spotmätning kan också fungera bra om du riktar mätområdet mot månens belysta yta.

Ta gärna flera exponeringar och välj sedan den som ger bäst teckning i månens detaljer.

Om du använder automatisk exponering kan negativ exponeringskompensation vara nödvändig.

Fujifilm GFX 100 + Fujinon GF 250mm f/4 + 1,4x teleconverter. Fotograferad 2020. Bilden är beskuren, men färgerna är precis som de såg ut vid fotograferingstillfället. Det blir väldigt stor exponeringsskillnad mellan månen och dess omgivning så det hjälper verkligen med en bildsensor som har stor dynamik. Med lite moln med i bilden så blir det en fin stämning. Här är månen en del av en större berättelse, och då kan stämningen vara viktigare än att återge varje liten detalj på månens yta.
 

Fotografera månen vid horisonten

En av mina favoriter är att fotografera månen när den precis går upp.

Då kan den få fantastiska färger, från varmt gult till orange och ibland nästan rött.

Det beror på att månljuset måste passera genom en större del av jordens atmosfär. Kortvågigt ljus sprids mer, och de varmare färgtonerna blir tydligare.

Nackdelen är att du fotograferar genom mer atmosfär, vilket ofta försämrar detaljskärpan.

Dessutom kan temperaturvariationer orsaka luftdallring, ungefär som över en varm väg en sommardag.

Vill du ha maximal detaljskärpa är det därför ofta bättre att fotografera månen när den står högre på himlen. Vill du ha färger, landskap och dramatik kan en lågt stående måne vara betydligt intressantare.

Denna bild tog jag 2024 med en Fujifilm GFX 100S II + Fujinon GF 500mm f/5,6. En supermåne kliver upp bakom horisonten. Bilden är beskuren. Färgerna är precis som de var i verkligheten.

Varför ser månen så stor ut vid horisonten?

Månen ser ofta enorm ut när den ligger nära horisonten, särskilt i förhållande till träd, byggnader och berg.

Att månen ser större ut vid horisonten är en synvilla som kallas månillusionen. Fysiskt sett har månen samma storlek oavsett var på himlen den befinner sig, den är till och med marginellt mindre (ca 2 %) vid horisonten än rakt ovanför pga avståndet till betraktaren, men hjärnan luras att uppfatta den som betydligt större.

Vill du förstärka intrycket i dina fotografier kan du använda ett långt teleobjektiv och placera ett avlägset landskapsmotiv i förgrunden.
 

Vilken månfas är bäst att fotografera?

En fullmåne är vacker, men den är faktiskt inte alltid det bästa valet om du vill visa månens kratrar och berg.

Vid fullmåne träffar solljuset månens synliga yta ganska rakt framifrån. Det innebär att skuggorna blir korta och att många detaljer framträder sämre.

Fujifilm GFX 50S, fotograferad 2018. Bilden är vriden så att månen "står rakt upp".

Runt halvmåne är ljuset mer sidriktat och skuggorna längre.

Det gör att kratrar, bergskedjor och andra formationer framträder tydligare, särskilt längs gränsen mellan den belysta och mörka delen av månen. Den gränsen kallas terminatorn.

Mitt tips är därför att inte vänta på fullmåne. Fotografera gärna månen under flera olika faser och jämför bilderna.
 

Fotografera blodmåne och månförmörkelse

En total månförmörkelse är något alldeles speciellt.

Den inträffar när jorden befinner sig mellan solen och månen och månen passerar genom jordens skugga.

Under en total månförmörkelse kan månen få en kopparröd färg. Det beror på att solljus passerar genom jordens atmosfär, där de kortare våglängderna sprids mer medan en del av det röda ljuset bryts vidare mot månen.

Det är samma grundläggande fenomen som bidrar till de vackra röda färgerna vid solnedgångar.

Fujifilm GFX 50S + SMC Pentax-A 645 600mm f/5,6, fotograferad 2019. Den här bilden blev inte riktigt så skarp som jag hade hoppats. Objektivet var inte tillräckligt bra och är sålt sedan länge. Det är också en del av fotograferingen. Alla bilder blir inte perfekta, men man lär sig av dem. 

Vid en månförmörkelse är månen mycket ljussvagare än normalt. Därför behöver du ofta högre ISO eller längre slutartid. Här gäller det att hitta en balans mellan brus och rörelseoskärpa.
 

Månen behöver inte alltid vara huvudmotivet

En vacker månbild behöver inte visa varenda krater.

Ibland är det mycket mer spännande att använda månen som ett element i en landskapsbild.

Prova att placera den mellan träd, ovanför en bergskam eller bredvid en byggnad.

Med ett långt teleobjektiv kan du få månen att framstå som mycket stor i förhållande till avlägsna objekt i landskapet.

Det öppnar för helt andra fotografiska möjligheter än den klassiska närbilden av månen mot svart himmel.

Leica SL + APO-Vario-Elmarit 90–280mm f/2,8–4, fotograferad 2017.

Det här är ett exempel på hur månen kan användas som en del av bildkompositionen i stället för att vara det enda motivet.

Som vanligt är det egentligen bara fantasin som sätter gränserna.
 

Fotografera jordskensljus på månen

Har du någon gång sett en tunn månskära där du samtidigt svagt kan urskilja resten av månen?

Det fenomenet kallas jordsken.

Det uppstår när solljus reflekteras från jorden mot månen och sedan tillbaka till oss.

För att fotografera det svaga ljuset måste du exponera betydligt mer än om du bara vill fånga den ljusa månskäran.

Det innebär att den belysta månskäran ofta blir helt överexponerad, men i gengäld får du fram den annars nästan osynliga delen av månen.

Olympus E-M1, fotograferad 2015.

Här exponerade jag efter månens mörka del i stället för den ljusa månskäran.

Resultatet blev en bild där nästan hela månen framträder svagt bakom molnen.

Molnen ligger naturligtvis i jordens atmosfär, men bilden ger nästan intrycket av att månen vilar på dem.

Vill du återge både månskäran och den svagare delen med detaljer kan du också prova att kombinera flera exponeringar.
 

Vanliga misstag när du fotograferar månen

Månen blir en vit cirkel. Då är bilden överexponerad. Använd kortare slutartid eller lägre ISO.

Bilden blir oskarp. Kontrollera fokuseringen, slutartiden och stativets stabilitet. Luftdallring kan också vara orsaken.

Månen blir för liten. Använd längre brännvidd eller beskär bilden efteråt. Kom ihåg att kraftig beskärning ställer höga krav på både optik och sensor.

Bilden blir brusig. Prova ett lägre ISO när ljusförhållandena tillåter det, men offra inte skärpan bara för att få ner bruset.

Månen saknar tydliga kratrar. Testa att fotografera vid halvmåne när sidoljuset skapar längre skuggor.
 

Vanliga frågor om att fotografera månen

Vilken slutartid ska man använda för att fotografera månen?

Börja gärna omkring 1/250 sekund när månen är ordentligt belyst. Justera sedan efter brännvidd, ljusstyrka och förhållandena. Vid månförmörkelse eller fotografering av jordsken kan betydligt längre slutartider behövas.

Vilken bländare är bäst för månfotografering?

Det beror på objektivet. Många moderna teleobjektiv är mycket skarpa redan på full öppning eller efter ett stegs nedbländning. f/5,6–f/8 är en användbar utgångspunkt, men testa vad som fungerar bäst med din optik.

Kan man fotografera månen utan stativ?

Ja. Med bildstabilisering och tillräckligt kort slutartid går det ofta bra att fotografera månen på fri hand, men jag rekommenderar absolut att använda stativ.. Ett stabilt stativ gör dessutom fokusering, komposition och jämförelser mellan exponeringar enklare.

Hur många millimeter behövs för att fotografera månen?

Du kan fotografera månen med nästan vilket objektiv som helst, men vill du se tydliga detaljer är 300 mm eller längre ett bra val. Med 400–600 mm så blir det ännu bättre. 

Varför är det så svårt att fotografera månen med mobiltelefon?

Månen blir ofta mycket liten i bild och mobilens automatik kan överexponera den. Telefoner med bra optisk telekamera och möjlighet att styra exponeringen manuellt har bättre förutsättningar. Ett teleskop med mobiladapter kan också hjälpa. Mobiltelefoner som fuskar ihop en bild på månen räknas inte, det är som att äta en glass av plast.
 

Några fascinerande fakta om månen

Månen är jordens enda permanenta naturliga satellit och befinner sig i genomsnitt cirka 384 400 kilometer från oss.

Den lyser inte själv, utan reflekterar solljus. Faktum är att månens yta är ganska mörkgrå. I genomsnitt reflekterar den bara en mindre del av solljuset som träffar den.

Jorden reflekterar betydligt mer ljus än månen. Det är därför jordsken kan göra månens mörka sida synlig när vi ser en tunn månskära.

Månen har inspirerat människor i tusentals år, och trots att vi numera har fotograferat dess yta från nära håll är den fortfarande ett fantastiskt motiv härifrån jorden.

Enligt Qi på BBC, så är den den måne som vi kallar för månen är ju egentligen lite för stor för att vara en måne utan är snarare en dvärgplanet, fast den räknas inte som en dvärgplanet. Det beror på hur vetenskapsmännen känner för att bedöma var gränsen går. Jordens andra "måne" är Cruithne men det finns tre liknande till: 2000PH5, 2000WN10 och 2002AA29. Går man ner i storlek så har vi kring 18000 små "månar". Så har vi 1, 5 eller 18000 månar eller ingen måne? Bra fråga, det beror på var kraven går för planet, måne och asteroid. Generellt tänker vi oss ändå en enda måne och den har det fantasifulla namnet: Månen.

När vi ändå är inne på förvirrande saker som ändå är fakta, så vilken färg är solen? Gul? Vit? Nope, den är faktiskt svagt turkos. Ska vi gå ännu längre? Vatten då? Blått? Grönt? Ingen färg alls? Vatten är svagt blått. Nu räcker det med förvirrande fakta, som återigen kommer från Qi på BBC.

Det vi nog alla är överens om är att månen är otroligt vacker.
 

Ut och fotografera!

Mitt viktigaste råd är att experimentera.

Testa olika slutartider, bländare och ISO-inställningar. Fotografera vid olika månfaser, när månen står högt och när den precis stiger över horisonten.

Jämför resultaten och lär känna din utrustning.

Och kom ihåg att den tekniskt skarpaste bilden inte alltid är den bästa. En färgstark måne över ett landskap kan vara minst lika fantastisk som en perfekt detaljerad närbild av månens kratrar.

Lycka till med din månfotografering!

Bild och text: © Thomas Lövgren

Senast uppdaterad: 2026-10-14