Schneider-Kreuznach Xenar 50/3,5

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

En till bild ur lite annan vinkel där man verkligen ser hur djupt in själva optiken sitter i objektivet.

 

Bländare f/3,5. Den är verkligen mjuk på full öppning, något i som stort sätt alla äldre objektiv är. Detta är ingen skärpa att skryta över.

 

Bländare f/5,6. Vips så finns mittskärpan där. Dock inte kantskärpan. Denna optik har också det där konstiga att när man går ut mot kanterna så blir det oskarpare fram till en gräns där det blir skarpt igen för att sedan bli oskarpare igen.

 

Bländare f/8. Inte ens vid denna bländaröppning ger optiken ett tillräckligt bra resultat.

 

Bländare f/11. Här kommer diffraktionen och festen är slut. Denna optik lyfte aldrig.

 

Bländare f/3,5. Det finns tendenser till någon form av skärpa men inte är det bra inte. Skönt galen bokeh i alla fall.

 

Bländare f/5,6. Det är fortfarande ingen skärpa värd att nämna.

 

Bländare f/8. Det blev aldrig någon riktig skärpa.

 

Bländare f/11. Diffraktionen mumsar i sig av den lilla skärpa som fanns. Loppet är över och denna optik nådde aldrig mål. Den körde av vägen och exploderade i ett stort rökmoln. Synd för det var en cool liten optik.

Slutsatsen blir att denna optik räcker inte alls till för en modern kamera oavsett sensorstorlek eller upplösning. Jag hade som hoppats att denna ovanliga och definitivt coola optik skulle kunna prestera bra. Finns inte mycket mer att säga. Det är dock en ovanlig och cool optik att ha i sin samling. Den kommer att pryda en hylla i vårt museum.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-11-14