Tamron SP 90/2,5

Tamron gjorde ett stort intryck på marknaden när de lanserade sin SP 90/2,5. Litet, smidigt och skarpt. Nu ska vi se hur en optik från 1979 klarar sig på en 102 MP mellanformatskamera.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Delförstorad bild.

 

Hela bilden.

 

Full öppning för att se hur den tecknar bakgrundsoskärpan. Denna bild är inget för pixelpeepande.

 

Bländare f/2,5. Så en 40 år gammal fullformatsoptik som tecknar ut mellanformat med en helt okej skärpa över hela bilden, det händer minsann inte ofta. Wow!

 

Bländare f/4. Bra skärpa, dessutom över hela bilden.

 

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre.

 

Bländare f/8. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f11. Även om diffraktionen nu äter upplösning så ser det riktigt bra ut.

 

Bländare f/2,5. Helt okej skärpa, snäppet mjuk.

 

Bländare f/4. Bra skärpa.

 

Bländare f/5,6. Bra skärpa.

 

Bländare f/8. Diffraktionen kommer nu krypande.

 

Bländare f/11. Diffraktionen äter nu tydligt upplösning.

 

Bländare f/2,5. Max närgräns. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/4. Max närgräns. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/5,6. Max närgräns. Mycket bra skärpa.

 

Bländare f/8. Max närgräns. Nu märker man diffraktion.

 

Bländare f/11. Diffraktionen äter upplösning nu.

Slutsatsen blir att denna optik är mycket bra. Inte perfekt men mycket bra, speciellt med tanke på åldern. Den går absolut att använda på en modern kamera, och då både som macro-optik och som vanlig 90mm optik. Perfekt för porträtt. Ett motljusskydd förbättrar bilderna ytterligare. Och den funkar hur bra som helst på en mellanformatskamera, vilket den absolut inte borde klara. 

Bild och text: © Thomas Lövgren

2019-11-01