Makinon 28/2,8

Idag ska vi beröra en Makinon 28mm. Med tång. Och munskydd. Och skyddsglasögon. Sedan ska vi tvätta händerna. Vi kanske ska skriva att Makinon var ett lågprismärke vars kvalitet inte nådde upp till de mer kända objektivtillverkarna, det låter trevligt och bra. På den tiden det begav sig så använde vi oss av ordet skräp. Makinon 28/2,8 ska vara deras bästa optik. Här i Sverige såldes Makinon av det som då kallades Domus varuhus. Det var på 70-80-talet. Det vara ganska lätt och lite kul att övertyga kunder varför de inte skulle köpa Makinon. Vi hade en Makinon 200mm där vi skruvade bort yttre designringen och sedan gick det att hälla ut alla linser ur objektivet. Konstruktionen var så bedrövlig, och så simpel. I ett riktigt objektiv så sitter varje element eller linspaket separat fastskruvat. På Makinon la de in element, plastring, element, plastring, element och sedan skruvas allt åt med designringen längst ut. Makinon saknade mer eller mindre kvalitetskontroll så det kan variera väldigt mycket mellan olika exemplar. Det är också därför vissa tyckte att Makinon var typ helt okej medan andra tyckte de var skräp. Makinon börjades in historia 1967 i Gotanda, Shinagawa, Tokyo. De tillverkade OEM-objektiv fram till 1974 när de började tillverka objektiv under eget namn. De gick i konkurs någon gång i mitten av 80-talet. Troligen på grund av att det skulle bli för dyrt att bygga autofokusobjektiv. Det finns kanske någon som samlar på Makinon i världen men även det är tveksamt. De har inget samlarvärde och inget marknadsvärde. Självklart så finns det alltid lycksökare som begär överpriser på dessa objektiv. Vi har bara ett råd. Undvik. Vill du ha ett till samlingen som ett udda objektiv så kan du hitta dem på loppisar och auktioner för 1-20kr.

P2130005-2.jpg

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Makinon28-1-2.jpg

Bländare f/2,8. Mjukt. Disigt. I absoluta mitten finns något som påminner om skärpa. Lite som att fotografera genom en Domus-kasse.

 

Makinon28-2-2.jpg

Bländare f/4. Klart bättre för nu är det bara som att fotografera genom farmors strumbyxor.

 

Makinon28-3-2.jpg

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre, nu är det som att fotografera genom Icas 2 liters plastpåsar. Inget hopp om någon form av kantskärpa ännu.

 

Makinon28-4-2.jpg

Bländare f/8. Det är här de flesta objektiv är som bäst. Och även denna för nu är vi förbi plaståsekänslan och inne på att det ser ut som om katten slickat på linsen. Mjau.

 

Makinon28-5-2.jpg

Bländare f/11. Om det fanns någon liten del skärpa någonstans så har nu diffraktionen ätit upp den. Rap.

 

Makinon28i-1-2.jpg

Bländare f/2,8. Man kan antyda skärpa i mitten någonstans i diset.

 

Makinon28i-2-2.jpg

Bländare f/4. Denna optik är helt klart bättre på nära håll än långt håll i alla fall.

 

Makinon28i-3-2.jpg

Bländare f/5,6. Man ser skärpa i mitten, men oj vad disigt det är.

 

Makinon28i-4-2.jpg

Bländare f/8. Redan nu kommer diffraktionen och äter upplösning.

 

Makinon28i-5-2.jpg

Bländare f/11. Diffraktionen har nu förstört den lilla skärpa som fanns.

Slutsatsen blir att denna optik är skräp. Ingen kantskärpa alls oavsett bländare. Mittskärpan antyds men blir aldrig tydlig. Jag kan inte se att det ska ligga beläggning på någon av linselementen men det känns så med tanke på hur disiga bilderna är. Jag skulle tro att optiken inte är bättre än så här. Risken finns att jag kan ha fått Makinon på fingrarna när jag tog bilderna så nu går jag och tvättar händerna. Med handsprit.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-02-18