Meyer-Optik Görlitz Triopolan 100/2,8 (New)

Meyer-Optik Görlitz är kända från den analoga fota-eran med att tillverka mer eller mindre kassa objektiv. Numera så har Meyer-Optik Görlitz fått en kultstatus och priserna har skjutit i höjden. Här har vi en nytillverkad version av ett gammalt objektiv. Nu med modern precision och modernt Schott-glas. Räcker det får att få en gammal konstruktion till att bli bra? Nej, tyvärr, men charmen finns kvar och det är väl det viktigaste på ett sådant här objektiv. Denna optik är mest känd för sin såpbubbelbokeh.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX via en adapter. Detta är precis som den första versionen en triplett, dvs den har bara tre linselement, och som bygger på Cooke Triplet från 1893. Det är handbyggt i Tyskland och har nummer 195. Bländaren har 15 blad vilket ger en perfekt rund bländaröppning i alla lägen. Det som gör denna optik intressant är dess karakteristiska bubbelbokeh. Fokuseringen är mycket mjuk och exakt. Bländarringen är steglös och löper perfekt. Även om objektivet är totalt överprissatt på 16000kr så är det i alla fall gediget byggt. Denna version har Schott-glas vilket är betydligt högre kvalitet än det glas som satt i gamla versionen. Här har jag satt den på en Fujifilm GFX som är en mellanformatskamera. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan.

Meyer-Optik Görlitz grundades 1896 av Hugo Meyer (1863-1905) och Heinrich Schätze. Det hette då Hugo Meyer & Co och 1936 bytte de namn till Optische und Feinmechanische Werke Hugo Meyer & Co. Efter kriget byttes namn igen och då till VEB Optisch-Feinmechanische Werke Görlitz och senare integrerades de i VEB Pentacon och VEB Carl Zeiss, men efter 1971 så användes inte Meyer-Optik-Görlitz längre.

1990 så bildades Feinoptische Werk Görlitz ur VEB Carl Zeiss och det drevs under privat regi. De tillverkade objektiv med Meyer-Optik-Görlitz logo men de hade svårt att hitta investerare och företaget gick omkull på kort tid. År 2014 så annonserade företaget "net SE" att de via Kickstarter skulle återuppliva både märket Meyer-Optik-Görlitz samt åter producera några av de gamla konstruktionerna. Det är därför jag skriver "typ återuppstod" för det är ju ett helt annat företag som egentligen bara utnyttjar namnet och gamla konstruktioner. Inget större fel i det men bara så att det framgår tydligt. De fick god respons och lyckades långt över förväntan på Kickstarter. Under åren så har de startat andra Kickstarterprojekt för att håva in mer pengar och det verkar som de använda nya projekt för att finansiera gamla. I augusti 2018 så tog sagan slut då "net SE" ansökte om konkurs och det är tveksamt om de som stött senare projekt någonsin kommer att få några objektiv. På den tiden Meyer-Optik-Görlitz fanns på marknaden under den analoga foto-eran så betrakades de som billigt skräp. Mycket på grund av kit-optiken Domiplan 50/2,8. De masstillverkades och man undrar om de egentligen hade någon kvalitetskontroll alls. De kunde vara från halvdåliga till urkassa.

Meyer-Optik-Görlitz hittade på många namn för sina objektiv där Trioplan, Telemegor och Domiplan var de mest kända men de hade också ett gäng andra namn: Aristoplan, Aristogmat, Aristostigmat, Diaplan, Doppelanastigmat, Doppelplasmat, Epidon, Euryplan, Helioplan, Kinon Superior, Kinoplasmat, Lydith, Makroplasmat, Megon, Nocturnus, Omin, Orestegon, Orestegor, Oreston, Orestor, Plasmat, Primagon, Primoplan, Primotar, Repro-Plasmat, Satzplasmat, Somnium, Telefogar, Telemegor, Trimagon, Triotar och Veraplan.
 

Meyer-Optik-Görlitz Trioplan 100/2,8 är känd för sin såpbubbelbokeh. Jag använder en enkel julbelysning för att enkelt kunna se hur en optik tecknar i oskärpan. Rätt använd kan denna optik ge härliga bilder med denna bokeh, men fel använd så kan det bli en mycket irriterande bakgrund. 

 

På långt avstånd och bländare 2,8 och som sagt helt orättvist på mellanformat. Den ger ingen riktig skärpa någonstans alls oavsett om du kör småbildsformat, APS-C eller M43-sensor. Nej, detta är inte ett objektiv avsett för landskap, det är ett artistiskt objektiv för porträtt eller liknande. Oredigerad så när som på vinjettering.

 

Nedbländat till f/11 så blir det märkbart bättre men det är inte förrän minsta bländare du får skärpa över hela bilden. Kasst för landskap men återigen det är inte tänkt att användas på det viset. Inte i dagens läge. 

 

Här samma bild som ovan men redigerad som jag normalt skulle gjort i verkligheten så att säga.

 

Ingen egentlig skärpa men ack så vackra bokehbollar. Motivet ska nog helst vara mer romantiskt än en gammal kamera. Ett porträtt eller några grässtrån kanske. Skärpan är inställd på Minolta-logon.

 

Bländar man ner till f/4 så ökar skärpan, bokehn är fortfarande fin på grund av den runda bländaröppningen som skapas av hela 15 bländarblad. Tyvärr så försvinner då såpbubbelbokehn. 

Slutsatsen blir att detta är fortfarande ett dåligt objektiv, men det är också fortfarande ett charmigt objektiv. Rätt använt och då med såpbubbelbokehn som huvudnummer så kan man skapa spännande bilder. Det går dock inte att använda som en vanlig 100mm då det är optiskt för dåligt.

Text och bild: © Thomas Lövgren

2018-10-29