Carl Zeiss Jena DDR Pancolar 50/1,8

Praktica var ett billigt östtyskt märke som vi sålde på 60-70-80-talen. Objektiven räknades väl som typ okej men inte så mycket mer. Sedan fanns det östtyska Zeiss Jena som då var lite bättre objektiv men fortfarande så betraktades de som sämre än de japanska objektiven. I dagens läge har vi helt andra möjligheter att testa objektiv och vi har andra preferenser. På den tiden så pratade nästan alla endast om skärpa. Idag pratar vi om så mycket mer. Vi pratar om hur oskärpan ser ut, det vi kallar bokeh, vi pratar ofta separat om mittskärpa och kantskärpa. Vi pratar om skärpesläpp, dvs hur det ser ut när skärpan övergår till oskärpa. Vi pratar om krämig bokeh, virvelbokeh, galen bokeh, vi pratar om tonalitet, koma, diffraktion och kromatisk aberration. Många av dagens objektiv är skarpa och nästan perfekta och det är bra, men ibland vill man ha lite mer karaktär i bilderna och då vänder man sig till äldre objektiv. Pancolar är ett sådant objektiv som blivit populärt långt efter att det slutat att tillverkas. Nu ska vi se vad detta objektiv kan prestera. Om det ser intressant ut så kommer jag att använda det mer och utöka denna test framöver. Vi får se hur det går.

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/1,8. Väldigt mjukt resultat. Klassiskt resultat på full öppning på en optik från 70-talet. Det är helt enkelt inte ett användbart resultat.

 

Bländare f/2,8. Nu finns det någon skärpa i mitten men skärpan faller snabbt mot kanterna. Inte bra. Räcker inte ens för en Micro 4/3-sensor.

 

Bländare f/4. Nu börjar det på att hända något. Klart bättre och kantskärpan räcker nu ungefär till för en APS-C-sensor.

 

Bländare f/5,6. Ytterligare bättre och nu räcker kantskärpan ungefär till för fullformat.

 

Bländare f/8. Nu räcker kantskärpan klart till för fullformat. Men det blir aldrig någon riktigt krispig skärpa någonstans.

 

Bländare f/11. Nu äter diffraktionen skärpa men det ser typ okej ut ändå. Kantskärpan räcker nästan till för mellanformat, något som inte krävs alls av en småbildsoptik. Självklart klarar den inte att teckna ut hörnen på mellanformat.

 

Bländare f/1,8. Väldigt mjukt resultat. Den har bättre närgräns än de flesta normalobjektiv, den är på 0,35m, vilket är ett plus i kanten.

 

Bländare f/2,8. Märkbart bättre än full öppning och det ser typ okej ut, dock fortfarande inte bra.

 

Bländare f/4. Helt okej skärpa.

 

Bländare f/5,6. Bra skärpa. Bra men inte fantastisk.

 

Bländare f/8. Bra skärpa. Nu ser det äntligen bra ut. 

 

Bländare f/11. Diffraktionen äter upplösning och det blir sämre.

 

Bländare f/1,4. Denna bild är inte för pixelpeeping utan mer för att se det totala intrycket hur den renderar bakgrundsoskärpan.

Slutsatsen blir: Nja, inte är jag imponerad. Den är väl typ okej. Vid bländare f/8 är resultatet okej. Bokehn var fin och det är ett plus. Inte en optik jag rekommenderar på en modern kamera. En kul optik att ha sin samling men inget jag kommer att använda mer. Denna optik är känd för bra skärpa och bra bokeh. Jag kanske är för kräsen. Sedan varierar det mycket mellan exemplar på öststatsobjektiv. Dessa objektiv ligger dessutom alldeles för högt i pris på marknaden, 1000-2000kr, vilket är i samma nivå som den helt överlägsna Contax Carl Zeiss Planar 50/1,7.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-02-18