SMC Takumar 50/1,4

Ett klassiskt objektiv med ett mycket gott rykte, och ett hett rykte, för det är helt klart radioaktivt. Det är också just det radioaktiva som gör den så bra. Vårt ex gav 5,06µSv/h bak och 1,06µSv/h fram. Toriumoxid användes ofta i glas på den tiden för det gav glaset mycket bättre egenskaper. Av självklar anledning så använder man inte radioaktiva ämnen i glas längre. Takumar 50/1,4 finns i flera versioner och vårt exemplar är den sista versionen som också är den bästa.

PB200337-2.jpg

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 6768x4512 pixel. Inte ändra storlek bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. Första versionen kom 1964 och hette Super-Takumar 50/1,4. Den tillverkades fram till 1965 och hade 8 linser samt 6 bländarblad. Man känner också igen den på det röda strecket för IR ligger till höger om f/4-strecket medan det ligger till vänster på alla andra versioner. Version 2 hette Super-Takumar 50/1,4 och hade 7 element i 6 grupper och 6 bländarblad. Tillverkades 1965-1971. Version 3 hette Super-Multi-Coated Takumar 50/1,4 och hade 7 linser i 6 grupper och 6 bländarblad. Tillverkades 1971-1972. Version 4, den sista, hade 7 linser i 6 grupper men nu med 8 bländarblad vilket förbättrar bokehn rejält vid nedbländning. Denna version hade också gummerad fokuseringsring och tillverkades 1972-1975.

 

Takumar50-1-2.jpg

På f/1,4 är den självklart lite mjuk men mittskärpan är typ okej.

 

Takumar50-2-2.jpg

Vid f/2 så ökar skärpan en hel del. Här börjar den på blii praktiskt användbar. Men samtidigt så ska man inte förringa looken vid f/1,4 som är lite "dreamy". Kan användas vid flera typer av bilder för att få en mer romantisk effekt i bilden. Den här typen av optik använder man inte längre som en praktisk optik utan mer för att utnyttja dess charm till mer speciella bilder.

 

Takumar50-3-2.jpg

Vid f/2,8 så blir det självklart ännu bättre.

 

Takumar5014-1-2.jpg

Här f/4

 

Takumar5014-2-2.jpg

Här f/5,6

 

Takumar5014-3-2.jpg

Här på f/11 och det är nog läge att påminna att alla dessa bilder är tagna på mellanformat som är långt större yta än vad objketivet är byggt för.

 

Takumar5014a-1-2.jpg

Vid f/1,4 är den mjuk. Dåligt för en vanlig bild men kan vara magiskt för andra mer "romantiska" bilder. 

 

Takumar5014a-2-2.jpg

Vid f/2 ökar skärpan markant.

 

Takumar5014a-3-2.jpg

Denna på f/2,8.

 

Takumar5014a-4-2.jpg

Denna på f/4 och ja, alla bilder är tagna orättvist på mellanformat.

 

Takumar5014a-5-2.jpg

Denna på f/5,6.

 

Takumar5014a-6-2.jpg

Vid f/11 så är bokehn fortfarande bra tack var att den har 8 bländarblad i stället för 6.

Slutstasen blir att detta var för sin tid ett väldigt bra objektiv. Det är fortfarande bra, men kan inte konkurrera skärpemässigt med ett modernt objektiv. Däremot så har det andra trevliga egenskaper som en skön bokeh på alla bländare. Det är "dreamy" vid full öppning. Det är lite svårt att sätta fingret på en sådan egenskap men vissa objektiv är bara oskarpa och hemska på full öppning medan andra är fortfarande inte skarpa men de känns mer bara mjuka i sitt bildresultat. Denna egenskap kan man utnyttja till stämningsbilder av t ex personer eller natur. Något som ibland uttrycks som "romantiska" bilder. Inget för pixelpeepare i alla fall. Jag kan nog komma att använda denna optik i framtiden för vissa bilder. Kommer nog inte att ha den konstant liggande i fotoväskan då jag inte lär använda den så ofta och sedan känns det inte bra att ha en så pass radioaktiv optik med sig hela tiden. Radioaktiviteten är inte hög den är långt högre än bakgrundsstrålingen och radioaktivitet har aldrig varit hälsosamt.

Bild och text: © Thomas Lövgren

2018-12-11