Helios-44 58/2 M39

Jag har redan testat alla möjliga varianter av denna optik. Från den optik som denna Helios-44 58/2 är inspirerad ifrån nämligen Carl Zeiss Biogon 58/2, till Helios-44-7. Denna optik har en härligt galen virvelbokeh precis som sina syskon. Du kan se detta i andra inlägg. Just nu är jag bara nyfiken på hur den första Helios-44-modell presterar rent tekniskt. Jag kommer inte att testa dess charm med virvelbokeh här då jag redan vet att den har en härlig sådan..

Här har jag satt den på en Fujifilm GFX 100 via en Kipon adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen. 

 

Bländare f/2. Mjuk och ingen egentlig skärpa.

 

Bländare f/2,8. Bättre men inte bra.

 

Bländare f/4. Mitttskärpan finns där men faller snabbt utåt kanterna.

 

Bländare f/5,6. Kantskärpan räcker nu för en APS-C-sensor.

 

Bländare f/8. Okej skärpa men inte alls krispig.

 

Bländare f/11. Trots diffraktion så ser den ändå rätt okej ut. Dock inte krispig skärpa.

 

Bländare f/2. Mjuk men det finns tendes till skärpa.

 

Bländare f/2,8. Klart bättre än full öppning.

 

Bländare f/4. Hyfsad skärpa.

 

Bländare f/5,6. Rätt okej skärpa faktiskt.

 

Bländare f/8. Rätt bra skärpa. Lägg märke till att bokehn håller sig lugn och fin tack vare den runda bländaröppningen.

 

Bländare f/11. Även om diffraktionen nu äter upplösning så är det ändå helt okej skärpa.

Slutsatsen blir att rent tekniskt så är denna optik inte alls imponerande. Denna optik väljer man för att leka med virvelbokeh, och inte mycket annat. Se virvelbokehn här >> och här >>

Bild och text: © Thomas Lövgren

2020-02-18