Canon A35F har en kopplad mätsökare. Optiken är en 40mm f/2.8, med 5 linselement i 4 grupper. Slutaren klarar 1/320s - 1/60s. Du kan ställa ISO 25, 50, 100, 200 och 400. Kameran använder ett PX625 batteri för ljusmätningen som har en CdS-cell. Ett AA-batteri för blixten som är av pop-up-typ och har ledtal 12. Kameran är 122mm x 75mm x 61mm och väger 500g.

Jag har testat objektivet från denna kamera på en modern kamera. Klicka här för att se den testen>>

Blixtsystemet kallades CATS, vilket står för Canon Auto Tuning System. Detta system ser till at bilderna är korrekt exponerade beroende på avståndet. 

Canon A35F såldes inte i Japan, men däremot Canon A35 Datelux som är samma kamera men med inbyggt datumbakstycke.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kameran kommer från vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

1962, här börjar vår historia med att Minolta lanserar sin första Hi-Matic. Det var Minoltas första kamera med exoneringsautomatik. Den såldes även som Ansco Autoset, och den modellen blev ökänd då astronauten John Glenn tog med sig en sådan ut i rymden. Minilta Hi-Matic fanns med två olika objektivalternativ: 45mm f/2 eller 45mm f/2,8. Både bländaren och slutartiden ställdes in automatiskt med hjälp av en selen ljusmätare.

1963 lanseras Hi-Matic 7. Den hade en ljusstarkare optik med f/1,8 och den använde en CdS-cell istället för en selenmätare. Du kunde ställa exponeringen manuellt på denna kamera om du så önskade.

1966 lanseras både Hi-Matic 7S och Hi-Matic 9, båda släppta 1966, var något förbättrade versioner av den populära Hi-Matic 7. Jämfört med 7 hade 7S mätsystemet Contrast Light Compensator (CLC). CLC hade två CdS-celler anslutna i serie som påstods erbjuda överlägsen ljusmätning, särskilt i högkontrastbelysning. Hi-Matic 7S fick också en kopplad blixtsko. Hi-Matic 9 var samma kamera som Hi-Matic 7S men hade en mer avancerad och snäppet ljusstarkare optik på f/1,7 samt utöklade slutartider.

1969 lanseras Hi-Matic 11. Varför ingen Hi-Matic 10? Denna var lik Hi-Matic 9 men hade bländarautomatik och saknade bländarring. Samma år lanseras även Hi-Matic C och Hi-Matic 5. Dessa hade ett kompaktare objekitv, ett 40mm f/2,7. De hade mindre slutartidsomfång och saknade kopplad mätsökare. Hi-Matic C hade infällbart objektiv. Hi-Matic 5 var en budgetmoddell av Hi-Matic C och dess optik var inte infällbar.

1971 lanseras Hi-Matic E var en förbättrad variant av Hi-Matic 5 och har kopplad mätsökare. Den har ett 40mm f/1,7 optik. Denna kamera använder samma Electro Control automatiska exponeringssystem som finns på Yashica Electro-kamerorna.

1972 lanseras Hi-Matic F, den kamera som jag ursprungligen hade tänkt att detta inlägg skulle handla om. Hi-Matic F är budgetvariant av Hi-Matic E. Samma kamerakropp och Minolta behöll Electro Control automatiskt exponeringssystem på F men optiken blev en enklare variant, en 38mm f/2,7. CDS-ljusmätaren styr både tid och bländare, inga manuella inställningar. Den klarar ISO 25- 500. Mätsökaren saknar mekanisk parallaxkompensation och den anges med linjer i sökaren i stället. Du kan ställa in led-talet på blixten så styr kameran bländaren utifrån avstånd så blir det bra exponerat. En enkel men fungerande lösning. Slutaren kommer från Seiko och klarar 1/724s - 4s. Blixtsynk på 1/20s. KAmeran väger 360 gram och använder RM-640 batteri. Storleken är 113 x 73 x 54mm. Jag har skruvat isär en i silver och även om kåporna ser ut att vara av metall så är de endast i plast. Själva kamerakroppen är också helt byggd i plast. Kameran ser bra ut och känns även bra men det var lite av en besvikelse att se att allt detta var i plast. På Konica C35, som är en liknande kamera, så är både kåpor och chassi helt i metall.

Hi-Matic F fanns i både svart och silver. Den svarta såldes som Hi-Matic CS på vissa marknader. Det finns även en udda variant som heter Hi-Matic FP, där P står för "professional", vilket kanske är att överdriva. Förutom av den är i "professionellt" svart så har den en inbyggd självutlösare, det är all skillnad. 

1974 lanseras Hi-Matic G. Minolta prutade bort Electro Control automatiska exponeringssystemet samt den kopplade mätsökaren. En budgetmodell.

1977 lanseras Hi-Matic 7 SII. Den ansågs ha en av de finaste avståndsmätarna. Den har ett 40 mm f/1,7 objektiv. Den har bländarautomatik och manuell inställning. 

1978 lanseras Hi-Matic S och SD samt S2 och SD2. Den har inbyggd blixt, exponeringen är helt automatisk, optiken en 38mm f/2,7. Hi-Matic S2 har en enklare optik på 38mm f/2,8. SD och SD2 är samma kameror fast med datum. Alla saknar kopplad mätsökare.

1979 lanseras Hi-Matic AF som i stort sett är en Hi-Matic S2 med autofokus.

1981 lanseras Hi-Matic AF2. Detta var första kompaktkameran som har aktiv infraröd autofokus. Den hade också en "buzzer" som lät om motivet är för nära eller om det är för lite ljus. Ett 4-linsigt 38mm f/2,8.

1982 lanseras Hi-Matic AF2-M. Samma kamera som Hi-Matic AF2 med med motordrift av filmen.

1982 lanseras Hi-Matic G2. Vissa säger redan 1981. En uppdaterad Hi-Matic G, men vad som egentligen skiljer förutom den nya loggan framgår inte riktigt.

1984 lanseras Hi-Matic GF som är en plastig budgetmodell med en enkel optik. Onödigt vetande om denna är att den aldrig såldes i USA. Exponeringen sköttes manuellt med tre symboler för soligt, delvis molnigt och molnigt och fokuseringen saknade mätsökare och ställdes in i fyra steg från 1m till oändligt. Här har Hi-Matic urartat från en kvaltietsprodukt till skräp.

Det fanns som du ser ett helt gäng olika kameror i Minoltas Hi-Matic-serie. Många av dessa har tillverkats och sålts i mycket stora kvantiteter.

Du ser 9 bilder av kamerorna här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kamerorna kommer från vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Konica börjar sin historia som ett apotek, Konishi-ya Rokubei Ten, och 1873 började ägarens son utöka sortimentet genom sälja fotografiskt material i butiken. 1879 bytte företaget namn till Honten Konishi Rokuemon. Det tidgaste kamerorna tillverkades av Hasegawa Toshinosuke och Tōjō Kamejirō. 1902 förgrenar sig företaget med en tillverkningsverksamhet med namn Rokuoh-sha. 1903 släppte de en kamera med namnet Cherry och blev den första japanska kameran med ett varumärke.

1921 bytte företaget namn till G.K. Konishiroku Honten och 1923 lanserades Pearlette som var den första japanska serietillverkade kameran. 1929 lanserar de rullfilm med namnet Sakura. 1931 släpps japans första kommersiellt gångbara objektiv som fick namnet Hexar. 1936 är det dags för namnbyte igen, denna gång blir det K.K. Konishiroku. 1943 organiseras företaget om och de slutar med direktförsäljning till kund, och heter nu Konishiroku Shashin Kōgyō K.K och ligger i Yodobashi. Det internationella namnet blev Konishiroku Photo Industry Co., Ltd.

1947 dyker namnet Konica upp för första gången och namnet, precis om Leica och Yashica, är en omskrivning av företagets namn plus camera. 1960 köper Konishiroku upp en mindre kameratillverkare i Itabashi, Tokyo. 1968 flyttar de till Tsuru i Yamanashi distrikt. 1972 byter de namn till K.K. Yamanashi Konica och 1983 till Konica Electronics. 1987 heter det Konica Corporation över hela världen. 2003 gör företaget ihop med Minolta och skapar KonicaMinolta. 2006 stängde de ner all kameratillverkning. Tragiskt att två historiskt viktiga märken försvann från fotomarknaden. KonicaMinolta finns kvar som företag men har som sagt lämnat fotobranschen.

Vissa älskar Konica och andra fnyser åt dem. De tillverkade och sålde stora mängder kameror men nådde aldrig samma status som t ex Nikon, Canon, Olympus, Pentax eller Minolta. Dock så var vissa modeller riktigt bra och de hade generellt bra objektiv. De var billigare än de övriga märkena och här i Sverige så såldes de under lång tid av dåvarande Expertkedjan innan de gick i konkurs.

Då ska vi kika närmare på C35-serien från Konica:

1968 lanserar Konica första modellen i denna serie och den heter kort och gott Konica C35. Den var då i silver, och en svart version släpptes 1969. Kameran har en kopplad mätsökare för fokusering. Närgränsen är 1m. Slutaren kom från Copal och klarar 1/650s - 1/30s + B, blixtsynk på 1/25s. Slutarbladen fungerade också som bländarblad. De har en mekanisk själutlösare. Objektivet är ett Hexanon 38mm f/2.8 med 4 linselement. 46mm filtergänga. Ljusmätaren är en CdS-cell som klarar ISO 25-400. En mätarnål i sökaren visar tid/bländarkombination. Den är verklig storlek, som skiljer lite från angiven, 120x75x52mm och väger 380 gram. Den kostade GBP 42,15 och ville du ha den i svart så kostade det GBP 4,00 extra. Priser var då på den tiden och är inte omräknade med gångna årens inflation. 

I Japan så marknadsfördes den som Konica C35 "Journey" då den hade en bra storlek för att följa med på resor. Vi har flera exemplar av denna kamera och ett av dem var i klart sämre skick så jag snodde optiken från den för att testa på en modern kamera. När jag demonterade optiken så fick jag se hur välbyggd kameran är. Speciellt i jämförelse med dess närmaste konkurrent Minolta Hi-Matic F. Konica hade metallkåpor både i topp och botten samt att själva kamerakroppen också var byggd i metall, till skillnad från Minoltan där allt detta var i plast. Själva objektivet ser ut att vara gedignare byggd, och Konica använde glas med toriumoxid vilket gav bättre bilder men istället är svagt radioaktivt. Klicka här om du vill se testen på optiken >>

1971 lanserar Konica andra modellen i denna serie och den heter Konica C35 V. Den heter Konica C35 E&L i Japan. Den fanns endast i silver. Den kameran saknar helt mätsökare för fokusering, vilket är en nedskärning av budgeten. Istället har den avståndssymboler med klickstopp som ska hjälpa med den ungefärlig fokusering. Närgränsen är 1m. Slutaren kom från Copal och klarar 1/650s - 1/30s + B, blixtsynk på 1/25s. Slutarbladen fungerade också som bländarblad. Den saknar också en självutlösare. Objektivet är ett Hexanon 38mm f/2.8 med 4 linselement. 46mm filtergänga. Ljusmätaren är en CdS-cell som klarar ISO 25-400. En mätarnål i sökaren visar tid/bländarkombination. Den är verklig storlek, som skiljer lite från angiven, 120x75x52mm och väger 340 gram. Den kostade GBP 41,48. Priset var då på den tiden och är inte omräknat med gångna årens inflation. 

1971 lanserar Konica även tredje modellen i denna serie och den heter Konica C35 Automatic. I Japan hette den Konica C35 Flashmatic. Den finns i både silver och svart version. Konica C35 Automatic är i grunden en C35 men med utökad blixtkontroll. Kameran har en kopplad mätsökare för fokusering. Närgränsen är 1m. Slutaren kom från Copal och klarar 1/650s - 1/30s + B, blixtsynk på 1/25s. Denna version fungerar även utan batterier och kör då på 1/30s och f/2,8. Slutarbladen fungerade också som bländarblad. De har en mekanisk självutlösare. Objektivet är ett Hexanon 38mm f/2.8 med 4 linselement. 46mm filtergänga. Ljusmätaren är en CdS-cell som klarar ISO 25-400. En mätarnål i sökaren visar tid/bländarkombination. Den är verklig storlek, som skiljer lite från angiven, 120x75x52mm och väger 380 gram. Den kostade GBP 49,90. Priset var då på den tiden och är inte omräknat med gångna årens inflation. 

1974 lanserar Konica sin mesta avancerade kamera i denna serie nämligen Konica Auto S3. Den hette Konica C35 FD i Japan. Auto S3 fanns endast i svart och var då inte lackade kåpor utan hade anodiserade kåpor. C35 FD fanns i både svart och silver. Den mest intressanta skillnaden var optiken som nu är en Hexanon 38mm f/1,8 med 6 linselement. Kameran har en kopplad mätsökare för fokusering. Närgränsen är 1m. Slutaren kom från Copal och klarar 1/500s - 1/8s + B, blixtsynk på 1/25s. Slutarbladen fungerade också som bländarblad. De har en mekanisk självutlösare. 49mm filtergänga. Ljusmätaren är en CdS-cell som klarar ISO 25-800. En mätarnål i sökaren visar tid/bländarkombination. Den är verklig storlek, som skiljer lite från angiven, 120x75x60mm och väger 410 gram. Den kostade GBP 82,90. Priset var då på den tiden och är inte omräknat med gångna årens inflation. 

1975 lanserar Konica sin C35 EF som skiljer sig helt från övriga kameror i serien genom att till större delen vara byggd i plast och har en inbyggd blixt. Den hade smeknamnet "Pikkari" i Japan. Detta var första kameran med inbyggd blixt som inte behövde några yttre tillbehör.

1977 lanseras Konica C35 AF som då har autofokus.

1978 lanseras Konica C35 EFP med en fixfokusoptik på 38mm f/4. Det är en budgetmodell och är väldigt plastig.

1980 lanseras Konica C35 AF2

1984 lanseras efterföljaren till C35 AF2 och nu är C35 borta ur namnet och den heter endast Konica AF3.

Du ser 8 bilder av kamerorna här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kamerorna kommer från vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Ricoh lanserade 1982 sitt AF Rikenon 50mm f/2 som har 6 linselement i 5 grupper. Ricoh kallar denna för världens första autofokusobjektiv, då med avseende på att all elektronik sitter i själva objektivet. Känns inte helt korrekt men det hävdade det. Såldes även som Sears. Autofokusen fungerar än i dag vilket var överaskande. Objektivet blir väldigt klumpigt och autofokusen är oprecis och extremt långsam. En kul optik att ha i en samling men inget att användas praktiskt. 

Chinon hade två objektiv med inbyggd autofokus. Auto Chinon 50mm f/1,7 och 35-70mm f/3,5-4,5. Såldes även som Revue. Precis som på Ricoh så blir objektivet blir väldigt klumpigt och Chinon-optiken är ännu klumpigare. Autofokusen är oprecis och extremt långsam. Som Ricoh så är dessa objektiv roliga att ha i en samling men inget att användas praktiskt. 

Jag hittade information om Chinons autofokus-system. Chinon skriver så här: En lysdiod, LED, sänder ut en infraröd stråle mot motivet. Denna stråle studsar tillbaka till en sensor. Vinkeln på denna stråle indikerar för systemet via triangulering vilket avstånd det handlar om. En mikro-servo-motor justerar mottagarsensorn som sedan i sin tur positionerar objektivet till rätt avstånd. Chinon skriver att detta sker med ljusets hastighet så jag undrar om ljuset var långsammare på den tiden, för snabbt går det inte. Fokuseringen är helt steglös från 1m till oändligt. Den infraröda strålen har en frekvens på 12500 cykler per sekund.

Canon hade också ett objektiv med allt inbyggt. Det lanserades redan 1981. Ett 35-70mm f/4. Denna optik har ett helt annat fokuseringssystem som Canon kallade SST, vilket står för Solid State Triangulation. Optiken har en CCD bildsensor på hela 240 pixel. löjligt idag men imponerande på den tiden. Optiken har en egen mikroprocessor som var helt oberoende av kameran. 

Vi har nu tittat på de första objektiven som hade all funktion på byggt på själva objektivet. Det som hände sedan var att de delade upp sensorer och fokusmotor, men det lanserades även senare objektiv som hade allt inbyggt men med modernare teknik och därmed också kompaktare mått. Jag kan berätta lite kort om dessa objetkiv och kameror här nedan:

Pentax lanserade ME-F 1981 som hade fokussensorerna i kamerahuset och fokuseringsmotorn i objektivet. Tillverkades fram till 1984. Den hade en liten kommersiell framgång.

Nikon lanserade 1983 sin Nikon F3 AF som hade fokussensorerna i sökaren och fokuseringsmotorn i objektivet. Den hade ingen kommersiell framgång. Bilden på denna används med tillstånd av LP-Foto.

Canon lanserade 1985 sin T-80 som också hade fokussensorerna i kamerahuset och fokuseringsmotorn i objektivet. Tillverkades fram till 1986. Även denna hade en obetydlig framgång.

Minolta lanserade samma år, 1985, sin 7000AF och den hade en mycket bättre fungerande autofokus än de jag nämnt här tidigare och Minolta fick en mycket stor framgång. Autofokusmotorn satt nu i kamerahuset och objektiven kunde göras betydligt kompaktare.

1986 lanserar Nikon sin F-501AF som har både sensorer och fokuseringsmotor i kamerahuset. Denna kaemra hade en viss framgång men Nikons större framgång kom 1991 när de lanserade F-601.

1987 lanserar Canon sin EOS-serie med första modellen 650. Canon var lite sena till tävlingen men kom med både bättre och snabbare autofokus, och Canon fick snabbt stora marknadsandelar.

1987 lanserar Tamron en 70-210mm f/4 med inbyggd autofokus som kan användas på en rad olika kameror via Tamrons Adaptall-2-system.

1988 lanserar Chinon sin CP-9AF Multi Program men den kan inte konkurrera med de större kameramärkena och den får ingen framgång. Chinon övertogs 2004 av Kodak.

1988 lanserar Sigma en 55-200mm f/4,5 med inbyggd autofokus som kan användas på en rad olika kameror.

Resten är historia som man brukar säga.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Indra-Camera G.m.b.H tillverkade Indra Lux 1949 och tillverkningen pågick i endast några månader, så denna kamera är rätt sällsynt. Kameran var byggd i plast.

Reklamen sa att kameran var oförstörbar och de lämnade ett års garanti på detta. Tyvärr så var verkligheten raka motsatsen och kameran gick sönder mycket lätt. Det var nog detta som gjorde att den tillverkades under så kort tid innan den försvann från marknaden.

Objektivet är ett fixfocus 60mm f/7,7. Kameran använder 127-film och har ett fack för en extra filmrulle. Sökaren är tonad så att du ska få intrycket av vad en svartvit film ger.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Boyer var ett franskt optiskt företag baserat i Paris. Det grundades 1895 av Antoine Boyer och såldes sedan 1925 till André Levy (1890-1965), en tidigare försäljningschef på företaget Lacour-Berthiot. Hans fru, Suzanne Lévy-Bloch (1894-1974), var en briljant matematiker och optiker, tog examen från École Supérieure d'Optique där hon var elev till Henri Chrétien. Från 1925 fram till makens död 1965 var hon chefsdesigner för Boyer-linserna. Efter en konkurs i början av 1970-talet köptes fabriken ut av M. Kiritsis, den tidigare ägaren till det optiska företaget Roussel. Verksamheten varade ytterligare ett decennium med minskad personalstyrka och produktion, och stängdes sedan definitivt 1982.

MIOM var ett franskt företag baserat i Vitry-sur-Seine nära Paris. Dess namn är en akronym för Manufacture d'Isolants et d'Objets Moulés. De specialiserade sig på att tillverka isoleringsmaterial och gjutna plastdelar. Företaget har funnits sedan 1929 och grundade sin fotografigren 1937. De tillverkade flera sökarkameror för rullfilm som var gjorda av bakelit, ett nytt plastmaterial som företaget hade licens för från Compagnie Générale d'Électricité. Kamerornas objektiv tillverkades av Boyer, även om de hade andra namn. Objektiven på de allra sista kameramodellerna levererades av Angénieux.

Photax är en fransk sökarkamera gjord av bakelit. Den ger 6×9cm negativ på 120-film. Den första versionen – Photax, såldes även som Camera 77 och Loisirs, introducerades 1937 av M.I.O.M., en tillverkare av isoleringsmaterial och gjutna plastdelar. Sex olika modeller introducerades mellan 1937 och 1960. Från och med Photax II modellen fanns kamerorna även tillgängliga som en blindé variant, med ett Bakelit-linsskydd som skyddade objektivet och avtryckaren.

Tekniska funktioner hölls så enkla som möjligt. Kamerans yttre delar är den optiska sökaren, filmframmatningsratten, öppningsreglaget, stativgängan och röda fönstret för bildnummer. Alla andra funktionella delar är placerade i objektivets front. Kamerans mest karakteristiska egenskap: Objektivtuben måste vridas 360 grader moturs för att skruvas ut från kamerahuset till funktionsläge. Så fungerar alla Photax utom Modell I.

Objektivet är av Meniscustyp, vilket innebär att det har endast ett linselement och därmed rätt kass bildkvalitet. Eftersom objektivet har ett krökt bildplan så är filmplanet också krökt. På objektivets front sitter bländarstyrningen som har två lägen 1 och 2. Jag vet inte vad de motsvarar men jag gissar på f/11 och f/16. Ovanför optiken på fronten sitter exponeringstiden. På Photax II kan du välja standardtid, gissar kanske typ 1/60s, samt B. Den lanserades 1938. Märkta på franska med Pose och Inst. På Photax III, som lanserades 1947, så kan du välja på 1/100s och 1/25s samt T, men T här är egentligen B. Slutaren spänns i samband med själva avtrycksrörelsen på alla dessa modeller och därmed kan du av misstag ta hur många dubbelexponeringar som helst på samma bildruta om du glömmer att dra fram filmen.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kameran kommer från vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Idag ska vi titta på en flygspaningskamera från AGI. Den bör vara från 1940-50-talet. Den använder typ 120-film, men inte just 120-film utan filmen ligger på större spolar som ger upp till 40 bilder, i stället för de 12 bilder som en 120-film ger. Negativen blir 6x6.

Objektivet är ett eget AGI Agilux Anastigmat lens 3.5/80mm. Slutaren klarar 1/100s - 1/25s. Kameran fungerar som så att när du drar i snöret så exponerar den och drar fram filmen samt att slutaren spänns. 

Det finns tyvärr inte så mycket mer information om denna kamera men ta en titt på bilderna så får du se en udda och spännande kamera.

Dess militära beteckning är AP/5938.

Du ser 6 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

MOM, Magyar Optikai Művek, en ungersk kameratillverkare grundades 1876 i Budapest och las ner 1990. Jag börjar med att krydda med lite onödigt vetande om Budapest. Det är en mycket vacker stad och det är relativt billigt att bo och äta där. Jag har varit där ett pat gånger, du kan se bilder här från 2010 >>, och här från 2012 >>. Budapest uttalas "Buddapesht", [budɒpɛʃt]). Staden består av stadshalvorna Buda och Pest, väster respektive öster om floden Donau. 1873 slogs Buda, Pest och Óbuda samman till en enda stad. Innan dess var de tre skilda städer.

MOM tillverkade "Fotobox" som var en lådkamera av metall samt en typ Leica-kopia som hette "Momikon" som i senare versioner fick namnet Mometta. Momikon (1954), Mometta (1955) and Mometta II (1958) är mätsökarkameror, precis som den tidens Leica, men de har fasta objektiv av Tessar-typ, Ymmar 3,5/50mm. Optiken konstruerades av Imre Újvári. Jag har inte provat den själv men enligt sägen ska den ge okej resultat om man bländar ner den och vid full öppning så ska den ge en rejäl virvelbokeh.

De har slutare som klarar 1/500s - 1/25s och tar bilder i 24x32mm format. Nej, jag skrev inte fel. Normal bildyta är 24x36mm men dessa kameror ger en bildyta som är 4mm mindre bred än gängse standard. Det gav 40 bilder på en vanlig 36 bilders filmrulle. Måste varit besvärligt att köra positiv film, dvs diabilder, undrar om det fanns diaramar för den storleken.

Senare så kom Mometta III (1957) and Mometta Junior (1958) sm hade utbytbara objektiv med M42-gänga- Lite ovanligt då mätsökarkameror i stort sett alltid har M39 gänga. Mometta Junior saknar mätsökare. Dessa modeller slutade tillverkas 1962.

MOM tillverkade många andra produkter som t ex radio, klockor, skrivmaskiner, teleskop, kompass och fiskerullar. Verksamheten upphörde 1990 och alla byggnader är rivna, men delar av företaget har lett till egna verksamheter varav vissa bär MOM-namnet.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Ingenjör John Hugo Svensson grundade 1890 tillsammans med Carl Georg Dahlgren C.G. Dahlgren & Co. De tillverkade olika typer av mekanik. Enligt sägen så var Hugo den som uppfann och konstruerade medan Georg skötte försäljningen. De låg nära F.W. Hasselblad & Co och fick in en del kamerareparationer från dem. Det var detta som gjorde att C.G. Dahlgren & Co gled in mot kameratillverkning. 

De började med att kopiera existerande kamerakonstruktioner, men Hugo gjorde förbättringar och det blev även helt egna konstruktioner. Dessa marknadsfördes av Hasselblad. 1896 dog Georg och Hugo köpte ut änkan ur företaget. Hugo tog in lillebror Yngve till företaget och bytte namn till Hugo Svensson & Co.

Redan 1902 hade Hugo Svensson & Co en egen katalog och de sålde själva sina kameror. Där fanns även tips och trix. Första katalogen var på 20 sidor och det erbjöds fyra kameramodeller: Svenska Express, Simil Express, Svea och Stella. De fanns i olika paketlösningar och vissa fanns även i stereoutförande. 

Hugo Svensson & Co Packtick använder Lopa-plattor för bladfilm. Den ger 6x9cm negativ. Slutaren är av mycket enkel typ och har två val: "M" och "T". Bländaren går från f/11 - f/32.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Hugo Breutmann grundade företaget 1898 i Berlin. Försäljaren Frantz Goltz blev delägare 1899. Företaget fick namnet Goltz & Breutmann OHG Fabrik für photographische Apparate. Kameramärket hette Mentor och deras specialitet var fokalplanslutare. Franz Goltz ersattes senare av affärsmannen Gustav Adolf Heinrich. Företagsnamnet behölls. Heinrich drev på utvecklingen och även att företaget flyttades till Tysklands kamerastad Dresden.

Under första världskriget så tillverkade företaget flygkameror och efter kriget så återupptogs tillverkningen av civila kameror. Företaget bytte namn 1921 till Mentor Kamerafabrik Goltz & Breutmann. 1929 hade de 180 anställda. Efter den allmänna ekonomiska krisen 1929 samt efter Heinrich död 1935 så började det gå utför för företaget. 1944 köpte Rudolf Großer företaget och startade om det med endast 15 anställda. Men i februari 1945 så brandbombades Dresden och fabriken totalförstördes.

Mentor som företag överlevde ändå kriget och fortsatte sin verksamhet med att tillverka storformatskameror. I april 1972 så förstatligades företaget. Dresden hamnade ju bakom Sovjetunionens ockupation. De hade då 21 anställda. Namnet blev VEB Mentor Großformatkameras Dresden. 1980 så införlivades företaget i VEB Pentacon. 

Som lite extra onödigt vetande kan jag berätta att dessa kameraföretag låg i Dresden: Balda, Certo, Eho-Altissa, Ernemann, Feinmess, Hüttig, ICA, Ihagee, Kochmann, Kerman, KW, Eugen Loeber, Ludwig, Mentor, Mimosa, Pentacon, Richter, Werner, Wünsche, Zeiss Ikon och Zeh.

Mentor Kamerafabrik Goltz & Breutmann tillverkade följande modeller: 

• Mentor
• Mentor II
• Mentor II Stereo
• Mentor III
• Mentor IV
• Mentor Nachtreflex
• Mentor Standard
• Mentor Atelier-Reflex-Kamera
• Mentor Compur-Reflex-Kamera
• Klein-Mentor 9x9
• Klein-Mentor Spiegelreflex 6x9
• Mentor Dreivier
• Mentorett
• Mentor Klapp
• Mentor Klapp-Reflex
• Mentor Stereo-Reflex
• Mentor Spiegel-Reflex-Kamera
• Mentor Sport-Reflex-Kamera
• Mentor Reflex
• Mentor Reflex Deluxe
• Mentor Werbe-Reflex (9x12)
• Mentor Werbe-Reflex (13x18)
• Mentor Studio Camera
• Mentor Studio Reflex
• Mentor Studio 13x18
• Panorama I
• Panorama II

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas