Micro 4/3 versus fullformat

Brännvidd!
Olika storlekar på filmformat är inget nytt och har förekommit långt innan den digitala kameran ens var uppfunnen, och brännvidd är faktiskt alltid brännvidd oavsett film- eller sensorstorlek.

Det är alltså inte brännvidden i sig som förändras i takt med storleken på film eller sensor. Utan det handlar endast om bildvinkeln, och där exempelvis en mindre sensor ger en snävare bildvinkel. Men som då ger samma effekt och bildutsnitt som om brännvidden vore längre.

Vi tar ett exempel: 25mm brännvidd på en Micro 4/3-kamera eller ~31-33mm på en APS-C (vilket varierar beroende på kameratillverkare), ger motsvarande bildvinkel som ett 50mm normalobjektiv på en 35mm-fullformatskamera. Inget format är rätt eller fel, men 35mm har blivit ett mer vedertaget format som man gärna utgår ifrån eftersom det är det vanligast förekommande bildformatet sedan lite drygt 100 år tillbaka, och det många idag kallar fullformat, eller småbild som var mer vanligt innan digitalkamerorna tog över.

Men en normaloptik för en van mellanformatsfotograf ligger istället på brännvidder runt ~80-100mm, lite beroende på varierande sidförhållanden från 6x4,5 till 6x9 cm osv. Så vilken brännvidd som anses vara rätt beror mest på vilket bildformat man är van att tänka i. Men glöm inte att brännvidd är alltid brännvidd utan någon som helst hänsyn till film- eller sensorstorleken.

Mer information om olika brännvidder hittar du här ->

Mer information om olika sensorstorlekar hittar du här ->

Ljusstyrka & bländare!
Objektivets ljusstyrka påverkas aldrig av olika sensorstorlekar, vilket tyvärr många fått om bakfoten. Ett 50mm f/1,4 objektiv ger exakt samma slutartider på samma bländare och ISO-tal oavsett om det sitter på en Micro 4/3 kamera eller fullformatskamera, men naturligtvis bara så länge det inte finns ljusa och mörka partier i motivet som påverkar exponeringen pga den förändrade bildvinkeln och utsnittet.

Mäter man ljuset mot t ex ett enfärgat gråkort under exakt samma ljusförhållanden och med samma bildutsnitt så kommer också exponeringen att bli densamma. Men F-värdet för ljusstyrkan som tillverkarna uppger på objektiven är sällan exakta, det kan skilja något tredjedels steg hit eller dit mellan två objektiv med samma F-värde.  

Däremot T-värdet som används till objektiv som är anpassade för professionell filmframställning, är mer verklighetsnära och lämpligare i sammanhang där det är viktigt att ljusstyrkan anges så exakt som möjligt.

Här kan du se en film som handlar om ljusstyrka och bländare ->

Skärpedjup!
Med samma brännvidd och samma bildutsnitt så påverkas skärpedjupet till det större ju mindre sensorn är, och skillnaden i skärpedjup mellan Micro 4/3 och fullformat är ca 2 bländarsteg.

Man får alltså en suddigare för- och bakgrund på bländare f/1,4 med t ex 50mm på fullformat än vad man får med samma objektiv och bländare på en Micro 4/3 och APS-C kamera.

Men detta gäller alltså bara så länge bilden har samma utsnitt, och för att få samma utsnitt med en mindre sensor behöver man öka avståndet mellan kamera och motiv, och därmed ökar även skärpedjupet.

Ifall man däremot står kvar på samma punkt och fotograferar med 50mm brännvidd på samma fokusavstånd och bländare med båda kamerorna, så kommer inte skärpedjupet att skilja nämnvärt mellan Micro 4/3 respektive fullformat.

Det som istället händer är som tidigare nämnt att bildutsnittet förändras till en snävare bildvinkel, och det ger upplevelsen av att brännvidden ökar.

Mer information om skärpedjup hittar du här ->

Diffraktion!
Är en optisk egenskap som vanligtvis är märkbart på små och riktigt stora bländaröppningar, och som då resulterar i synbart försämrad skärpa och detaljåtergivning.

Det kan dock variera kraftigt beroende på hur skarpt objektivet är på respektive bländare, vilket också varierar mellan olika objektiv.

Diffraktion påverkas också precis som skärpedjupet till viss del av sensorstorleken, och ungefär i samma grad som brännvidden, dvs 2 bländarsteg mellan Micro 4/3 och fullformat där f/8 motsvarar f/16 i diffraktion, men till skillnad från skärpedjupet så är diffraktion mer konstant och varierar inte mellan olika brännvidder och fokusavstånd på samma sätt.

Mer information om diffraktion hittar du här ->

Bildfältskrökning!
Förekommer mer eller mindre i alla objektiv och enkelt förklarat beror det på att linser i objektiv är inte plana, och ju större sensor en kameran har desto svårare är det att korrigera detta optiska problem som framträder som försämrad skärpa ut mot kanter och hörn. Detta är också vanligare bland vidvinkelobjektiv jämfört med teleobjektiv.

Men Olympus, OM Systems och Panasonics objektiv gjorda för M.4/3-formatet lider inte av bildfältskrökning i lika hög grad som objektiv som tecknar ut för större sensorer, vilket vi ofta märkt när vi testar objektiv av alla slag. Micro 4/3-objektiv ger oftare en jämnare skärpa på full öppning från hörn till hörn tack vare en rakare strålgång.

Mer information om krökt bildplan hittar du här ->

Närgräns!
En annan fördel som automatisk uppstår med ett mindre sensorformat är att närgränsen minskar och förstoringsgraden ökar. Som exempel kan vi ta en 300/4 optik till Micro 4/3 och jämföra det med en 600/4 för fullformat som båda ger livärdigt bildutsnitt på respektive format.

Närgränsen på fasta 300mm objektiv ligger vanligtvis runt 1,5 meter, medan 600mm-objektiv har en närgräns på närmare 4,5 m. Det går alltså att få små motiv som t ex småfåglar att täcka upp en större del av bilden tack vare kortare närgräns och mindre brännvidd.

Denna effekt är också mycket användbar vid makrofotografering.

Här kan du läsa mer om makrofoto ->

Brusegenskaper!
Att bildbruset ökar i takt med högre ISO-tal och små sensorer med en högre pixeltäthet är nog knappast någon nyhet idag, så är det och kommer förmodligen alltid att vara, mer eller mindre.

Men den digitala tekniken går hela tiden framåt med stormsteg och skillnaderna i brusnivåer mellan olika sensorstorlekar har faktiskt minskat senaste åren rätt rejält, särskilt så länge man inte går upp på allt för höga ISO.

På låga ISO runt 100-200 kan det det idag vara betydligt svårare att avgöra vilken sensorstorlek som använts genom att bara titta på bilderna, och i vissa fall ända upp till ISO 1600-3200 eller ännu högre.

Men detta skiljer också väldigt mycket mellan olika kameramodeller och tillverkare, det finns liksom ingen direkt regel att gå efter och brusnivåerna följer heller inte cropfaktorerna i lika hög grad som gäller för objektiven och dess brännvidder.

Sammanfattning!
Allt det här med olika sensorstorlekar kan säkert upplevas som lite krångligt och svårt att ta till sig för den som inte redan är insatt. Samtidigt tycker vi att det är viktigt att känna till, och att det i praktiken inte innebär några problem. Det handlar snarare om att sätta sig in hur det fungerar och att utnyttja de faktorer som påverkar brännvidd och skärpedjup på bästa sätt.

Vissa har till exempel fått för sig att det inte går att fotografera porträtt med kort skärpedjup med en Micro 4/3-kamera, vilket naturligtvis inte stämmer. Med samma logik skulle man heller inte kunna fotografera landskap med stort skärpedjup med större sensorer, något som också handlar om en missuppfattning.

Text skriven av Mats 2018.