Pupille tillverkades från början av Nagel, vilket var en kortlivad kameratillverkare i Stuttgart i Tyskland mellan 1928 och 1931. Nagel grundades av Dr. August Nagel. Han jobbade tidigare på Contessa Nettel men når det företaget tvingades in i Zeiss Ikon så valde Dr. Nagel att starta ett eget företag i stället. Trots svåra tider så hade Nagel framgång och någon gång 1931-1932 så köpte Kodak upp hans företag och Kodak AG - Dr. Nagel Werk skapades. Detta var verkligen en win-win-situation då Kodak fick tillgång till kameror av hög kvalitet som var tillverkade i Tyskland och Dr. Nagel fick tillgång till ekonomiskt stöd samt till ett globalt nätverk att sälja kameror genom.

Det är specifikt kameramodellen Pupille som vi ska titta på idag. Den konstruerades och tillverkades av Nagel men som sagt så salufördes den senare under namnet Kodak istället. Detta var för sin tid en mycket kompakt kamera, den är 97 x 68 x 49mm. Den gav 16 bilder med 3x4cm som negativformat på 127-film. Pupille hade en mycket fin design och den var tillverkad med god precision så den kallades "Queen of the 3x4 cameras". Objektivet hade en riktig fokuseringssnäcka. Många kameror på den tiden hade enklare objektiv som endast fokuserade med hjälp av frontlinsen. Nagel använde bland annat E. Leitz = Leica Elmar 50mm f/3,5 och senare i de kameror som bar Kodak-namnet även Schneider-Kreuznach Xenon 45mm f/2. Slutaren kom från Compur och klarade 1/300s - 1s + B + T.

I mitten av 1930-talet utvecklade Dr. Nagel en 35 mm filmkassett som skulle passa de framgångsrika Leica och Contax mätsökarkamerorna. Nagel krympte också sin tidigare Vollenda-kamera för att passa detta mindre format, vilket i förlängningen skapade Kodak Retina. Kodak i USA marknadsförde denna nya filmkassett som 135-format, och den blev snart den 35 mm-standard som är universell idag.

Pupille hade två hål i topplattan som passar till Leicas externa mätsökare. Ser lite knasigt ut men funkar. Sedan fanns det två typer av spegeltillsatser så att kameran blev någon form av udda TLR, dvs tvåögd spegelreflex. Den ena var Megoflex från Hugo Meyer. Den andra okänd tillverkare så troligen från Nagel själv. Väldigt udda och faktiskt fula tillsatser.

Som väldigt onödigt vetande kan jag berätta att Pupille såldes R. F. Hunter i England som Rolloroy, samt att det fanns en budgetversion som hette Ranca. Den hade en frontlinsfokuserad Nagel Anastigmat 50mm f/4,5 med en Everset slutare.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Simmon Bros. Inc. L.I.C. New York, USA, var kända för deras förstoringsapparater. Alfred Simmon designade Omega 120. Som namnet antyder så tar den 120-film. Den lanserades i mars 1954 och den ger 6x7 negativ. Denna kamera var en föregångare till Koni-Omegaflex som vi berättat om tidigare i denna serie om fotohistoria.

Omega 120 hade en kopplad mätsökare och levererades med en Omicron 90mm f/3,5. Slutaren kom från amerikanska Wollensak och var en Rapax Synchro som klarade 1/400s - 1S + B.

Du ser 5 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Kameratillverkaren Reise grundades av en tidigare anställd från Kōgaku Seiki, vilket var föregångare till Nicca. I början av 1950-talet så tillverkade Reise i stort sett bara Leica-liknande kameror för Chiyoda Shōkai, en fotobutik i Tokyo. Denna fotobutik var troligen ett stort ekonomiskt stöd för den lilla fabriken som Reise hade. Man ser också en koppling till att fotobutiken hette Chiyoda och kameran hette Chiyoca.

I slutet av 1954 döptes kamerorna om till Chiyotax eftersom namnet Chiyoca låg nära Chiyoko, som användes som kortnamn av företaget Chiyoda Kōgaku Seikō, vilket var föregångaren till Minolta. Tillverkningen av Chiyotax-kamerorna avbröts sommaren 1957, troligen för att Chiyoda Shōkai drog tillbaka sitt stöd och därmed så försvann företaget Reise. Dess chef, följt av ett team av arbetare, anställdes av företaget Misuzu Kōgaku Kōgyō, och fortsatte produktionen av kameran under namnet Alta.

Det verkar som att Reise-företaget var delvis knutet till Tanaka Kōgaku (tillverkare av Tanack), som enligt uppgift distribuerade polisversionen av Chiyoca, och som senare levererade Tanar 5cm f/2-objektiv – ommärkta Altanon – till Alta. Tanaka grundades av en annan tidigare anställd på Kōgaku Seiki, och det fanns kanske personliga band mellan företagets chefer

Företagets fullständiga namn varierade med tiden. Enligt vissa källor var det först "Reise Optical Institute", förmodligen en översättning för Reise Kōgaku Kenkyūjo, ライゼ光学研究所, och senare "Reise Camera Company, Ltd.", kanske för Reise Kamera K.K., ライゼカメラ㈱. Namnet Reise–Kogaku förekommer på Reise-Q.C 5cm f/3.5-objektivet som gjorts för Chiyoca, och Reise Camera Company, Ltd. visas högst upp i den senare Chiyotax IIIF. I septembernumret 1956 av Shashin Kōgyō framträder tillverkaren av Chiyotax som Reise Camera (ライゼカメラ), men den citeras som Reise Kōgaku (ライゼ光学) i oktobernumret. Namnen "Chiyoca Camera Company, Ltd." och "Chiyotax Camera Company, Ltd." som finns på de övre omslagen av Chiyoca- och Chiyotax-kameror är förmodligen dummy-nam. Inte lätt att hänga med i svängarna när namn används kors och tvärs för så länge sedan.

Det förekommer en del ryska kopior av denna kamera. De är relativt lätta att avslöja om man jämför mot en bild av en äkta Chiyoca.

1951 lanseras Chiyoca 35, kallas även Chiyoca I, och kallas även Chiyoca 35 Standard, och kallas även Chiyoca 35 I. Flera namn, men troligen samma kamera. Om den verkligen lanserades 1951 lär ingen kunna bekräfta då den inte omnämns i någon fototidning förrän 1953. Dessa kameror har ingen mätsökare utan endast en optisk sökare. 1952 lanseras Chiyoca IF, som också kallas Chiyoca 35 IF. Den har nu fått blixtsynk därav tillägget i namnet F, för Flash. 

Först 1953 kom en modell med mätsökare, den fick namnet Chiyoca IIF

Chiyoca 35 IF levererades oftast med ett Hexar 50 mm f/3.5-objektiv, i en konstruktion som ibland beskrivs som fast men som faktiskt är lite hopfällbar. Detta objektiv gjordes inte officiellt av Konishiroku, de som senare blev Konica. Reise fick tag i olika Hexar 50 mm f/3.5 objektiv avsedda för förstoringsapparater och monterade in dem i en fokuseringssnäcka som de tillverkade själva. De levererades med ett specifikt Chiyoca objektivlock i krom. Tydligen så stämmer inte riktigt fokuseringskammen på dessa objektiv för att användas på Leica mätsökarkameror eller andra Leica-kopior.

Dessa var enkla och billiga kameror och kunde inte på något sätt jämföras med en äkta Leica. Idag så ligger de rätt högt i värde på grund av de är så sällsynta.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

6 februari 1936 bryter sig en pappersdivision ur Rikagaku Kogyo och bildar Riken Kankoshi Co. 1938 byter de namn till Riken Optical Co., Ltd. och börjar tillverka objektiv och kameror. 1963 byter de namn till Ricoh Company, Ltd och 2011 så köper Ricoh upp Pentax.

Gokoku No.1 lanserades egentligen 1938 som Riken No.1. Den har fokalplansslutare och påminner inte så lite om en Leica. Riken No.1 såldes som Gokoku No.1 under 1939 och 1940. Gokoku är japanska betyder "beskyddare av landet" vilket var ett av krigstidens patriotiska namn som Riken använde. 

Kamerans logo är lite udda med ett stiliserat G som knappt kan utläsas. Kameran är märkt R.K.K. vilket då står för Riken Kōgaku Kōgyō. Slutaren klarar 1/500s - 1/20s + Z. Man beräknar att mellan 1500 och 2000 exemplar tillverkades.

På kamerans topp sitter frammtningsratten på höger sida och under den sitter filmräkneverket. Slutaren spänns i samma rörelse som filmen dras fram. Eftersom den använder 127-film så behövs filmen inte spolas tillbaka, Som jag skrev i inledningen så sitter det en återspolningsratt som helt saknar funktion. Dess enda syfte är att ge kameran en Leica-look. Man tar bort hela bakstycket tillsammans med kamerans botten för att ladda filmen. Negativen blir 3x4cm.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Denna kamera, Baby Sibyl, tillverkades någon gång på 1920-talet av Newman & Guardia, som låg på 17 & 18 Rathbone Place, London i England. Newman & Guardia var ett stort namn inom kameratillverkning i England i början av 1900-talet. En av grundarna var en känd kamerakonstruktör, Arthur Samuel Newman, och det var han som uppfann centralslutaren. Han var också en av grundarna till Royal Photographic Society.

Newman & Guardia använda ofta engelska Ross Xpres eller tyska Carl Zeiss objektiv till sina kameror. De tillverkade också en del tidiga instrument för flygplan. Företaget tillverkade kameror 1893 till 1956, och på 1960-talet ska det ha flyttat till Templefields Industrial Estate, Edinburgh Way, Harlow, Essex. På 1970-talet köptes företaget upp av Debrie Lawley. Det är all historik som jag kunde hitta. 

Denna Baby Sibyl har en slutare som klarar 1/200s - 1/2s + B + T. Baby Sibyl var Newman & Guardias minsta kamera som de tillverkade. De första årgångarna hade Cooke eller Tessar objektiv men kring 1914 så började de använda Ross Xpres 75mm f/4,5 istället. 

Totalt så tillverkades endast 1450st Baby Sibyl och bara ett fåtal finns kvar idag. De tillverkades fram till kring 1940. Om du mot förmodan råkar ha en sådan här kamera så kan du veta ungefärligt tillverkningsår genom att se vilken optik som sitter monterad på kameran:

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

1898 grundade Hugo Breutmann ett företag för tillverkning av kameror i Berlin. 1899 gick säljaren Frantz Goltz in som delägare. Företaget fick namnet Goltz & Breutmann OHG Fabrik für photographische Apparate. Dess kameramärke var Mentor och dess specialitet var kameror med fokalplansslutare. Affärsmannen Gustav Adolf Heinrich ersatte senare Goltz. Heinrich tvingade fram en vidareutveckling av företaget och dess flytt till Dresden. Under första världskriget tillverkade företaget flygkameror, men Heinrich återupplivade den civila kamerabranschen efter kriget. 1921 döptes företaget om till Mentor Kamerafabrik Goltz & Breutmann och hade 1929 hade de 180 anställda. De var framgångsrika med sina SLR-kameror och sin Mentorett, en TLR med fokalplansslutare.

Den ekonomiska krisen efter 1929 och Heinrichs död 1935 ledde till företagets nedgång. 1944 köpte hantverksmästaren Rudolf Großer från företag A. Nobles upp hela företaget och startade om verksamheten med 15 anställda, men fabriken totalförstördes när Dresden bombades i februari 1945. Mentor överlevde ändå kriget, och fortsatte att tillverka storformatskameror. Företaget nationaliserades som VEB Mentor Großformatkameras Dresden i april 1972, då med 21 anställda, och 1980 införlivades det in i statliga VEB Pentacon.

Mentor Dreivier ger 3x4 cm bilder på 127-film. Namnet Dreivier är tyska: Drei Vier, vilket betyder Tre Fyra som då åsyftar negativformatet. Kameran är tillverkad av ovan nämnda Mentor (Goltz & Breutmann) i Dresden omkring 1930. Det är förmodligen den minsta kameran tillverkad av Mentor, som var mer kända för boxformade SLR-kameror. De få exemplaren som setts på marknaden har alla antingen en f/3,5 eller f/4,5 Carl Zeiss Jena Tessar och en Compur-slutare som klarar 1/300s - 1s + B + T. Kameran fanns även med en f/2.8 Tessar, eller en Leitz f/3.5 Elmar eller f/2.5 Hektor eller Elmax.

Några exemplar har ett hopfällbart bordsstativpå höger sida av framsidan av kroppen, vilket gör att kameran kan stå på sin sida på en plan yta, då för horisontella bilder.  

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Václav Kolář var en kameratillverkare i Modřany i Prag, Tjeckien. Startade någon gång i början av 1930 och lades troligen ner 1935. 

Kameran på bilden är en Kola som har en Schneider-Kreuznach Xenar 2.9/5cm men kameran fanns också med Zeiss Tessar 3,5/60mm, Rodenstock Anastigmat Trinar 2,9/50mm, Kolar Rekolar 3.5/50mm Rekolar och Laack Dialytar 4,5/50mm. Vissa objektiv hade fokusering endast för frontelementet medan andra andra objektiv hade en riktig fokuseringssnäcka. Det kom även en televersion med en Kolyt 4,5/75mm optik. Slutaren på denna version är en Compur som klarar 1/300s - 1s + T + B.

Kola använde 127-film och gav 4x4 negativ men levererades med en mask för 24x36 om man så önskade använda det negativformatet istället. Det fanns då en motsvarande mask man kan fälla fram för sökaren. En multiformatskamera.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Det var en gång en tysk kamerafabrik som hette Glunz & Bülter. Den grundades 1893, och 1903 bytte den namn till Bülter & Stammer då grundaren Bülter bytte kompanjon. Det är troligen denna Glunz som lämnade företaget som startade ett eget företag som också tillverkade kameror. 1921 blev Bülter & Stammer till Orionwerke, men vi går nu över och följer Glunz. Han startade sin tillverkning av kameror i Hannover, Tyskland. Vi känner bara till 5 kameramodeller som Glunz tillverkade: Glunz SG Mod. 60 och Glunz Mod. 8 för 9x12 bladfilm, Glunz Mod. 0 och Glunz Mod. 40 för 6,5x9 bladfilm, Glunz-Kamera Nr. 333 som använde rullfilm och slutligen Ingo som använde 127-film. Det är denna sista modell vi ska titta närmare på på idag.

Ingo lanserades på 1930-talet och använde 127-film, en film som är en lillebror till den idag vanliga 120-filmen. Ingo gav negativ i storleken 3x4 cm. Ingo hade en utfällbar optik som kom ut genom att två portar öppnade sig på kamerans framsida. Inom fotohistoria så kallas dessa för "barn-doors". Objektivet är ett Rodenstock Trinar 5cm f/4,5. Slutaren kom från Compur och klarade 1/300s - 1s + B + T. De första exemplaren hade en Pronto slutare som bara klarade 1/100 - 1/25 + B.

Denna kamera såldes även av Rodenstock som Rodinett.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Kamerafabriken Woldemar Beier låg i Freital när Dresden i Tyskland. Företaget grundades 1932 av Woldemar Beier och deras första kamera var en 35mm kamera. Efter andra världskriget lyckades företaget hållas sig fritt trots att de hamnade bakom järnridån i Öst-Tyskland men 1959 tog den kommunistiska regimen över en stor del av företagets aktier och 1972 tog staten över företaget helt och det införlivades i VEB Kamerafabrik Freital. Senare gick Karl Pouva Kamerafabrik, Tharand-Werke och the Optisches Werk Ernst Ludwig (Weixdorf) samma öde till mötes.

Beier-Flex lanserades 1938 och är en mellanformatskamera av spegelreflextyp. Den ger 6x6 negtiv och använder 120-film. Det finns adaptrar för 6x4,5 plattor samt 6x6 bladfilm. Den levererades oftast med en Schneider-Kreuznach Xenar 3.5/7.5 cm men fanns även med både Radionar och Victar standardobjektiv. Det fanns utbytbara objektiv upp till 400mm.

Slutaren är av fokalplantyp. Det finns två versioner av denna kamera: Beier-Flex I, 1938-1941, med slutarhastigheterna 1/500s - 1/25, och Beier-Flex II med slutarhastigheterna 1/500s - 2s.

Du ser 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Bilderna används med tillåtelse av LP-foto. Klicka här för att komma till vårt museum. 

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Detta inlägg växte och växte till proportioner som inte ryms här i bloggen så klicka på länken nedanför för att komma till artikeln:

Gå till Udda objektivmärken >>

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas