• Fotohistoria: Agfa Karat

    Här du hört talas om Rapid-film? Om inte så kan Agfa Karat vara extra intressant läsning.

    Agfa Karat var en kameraserie av smidiga kamero som hade utfällbar optik. De använde också Karat filmkassetter. Första kameran lanserades 1936 och sista 1954. Karat filmkassetter uvecklades från Ansco Memo Cassette från 1927. Agfa övertog Ansco 1928 och därmed all den teknologin. Fördelen med Karat filmkassetter jämfört med vanlig 135-film var att man inte behöver fästa filmen på någon spole och man behövde inte heller veva tillbaka filmen in i kassetten. På Karat så går filmen från en kassett in till en annan kassett. Karat filmkassetter återuppstod 1964 under namnet Rapid som ett svar på Kodaks 126 filmkassetter. Men marknaden valde 126-filmen så Agfa valde att lägga ner Rapid filmformat och börja tillverka 126-kameror istället. Rapidfilmen slutade tillverkas 1989 om vi inte minns helt fel. På bilden med kamerans bakstycke öppet så ser du hur kassetterna ser ut.

    Det fanns många andra tillverkare som gjorde kameror som använde Rapidfilm som Adox, Canon, Dacora, Ferrania, Fujica (!), Hanimex, Ilford, KMZ (ryskt), Mamiya, Minolta, Oehler, Olympus, Petri, PMC, Regula, Ricoh, Voigtländer, Yashica, Welta och självklart då Agfa. 

    Objektivet på kameran som du ser på bilden är ett Agfa Oppar 4,5/55mm vilket då berättar att vår Agfa Karat i vår samling är en Karat 4.5 från 1938. Objektivet har fyra element. Bländare från 4,5 till 22 och Prontorslutaren klarar B + 1/25-1/125s. Det finns också en T-funktion genom att man gör B och sedan låser avtrycket med den lilla T-spärr som sitter nära. Den har även uttag för trådutlösare. Agfa använde även Comous slutare på vissa modeller. Vi kan lista upp Agfas Karatmodeller i åldersordning:

    1936 Agfa Karat 6.3 Art Deco med Igestar 6,3/50mm som har 3 element.
    1938 Agfa Karat 6.3 med Igestar 6,3/50mm som har 3 element.
    1938 Agfa Karat 4.5 med Oppar 4,5/55mm som har 4 element.
    1938 Agfa Karat 3.5 med Apotar 3,5/50mm som har 3 element.
    1941 Agfa Karat 2.8, hette också Karat 12. Med Schneider Xenar 2,8/50mm som har 5 element.
    1948 Agfa Carat 36 med Agfa Solinar 2.8/50 med 4 element eller Agfa Solagon 2.0/50 med 6 element eller Rodenstock Heligon 2.0/50 med 6 element eller Schneider Xenon 2.0/50 med 6 element.
    1954 Agfa Karat IV med Agfa Solinar 2.8/50 med 4 element eller Agfa Solagon 2.0/50 med 6 element eller Rodenstock Heligon 2.0/50 med 6 element eller Schneider Xenon 2.0/50 med 6 element.

    Du kan se sju bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Agfa Karat är inte så populär som samlarkamera men varje seriös kamerasamling borde i alla fall ha minst en kamera som tar Rapidfilm. Agfa Karat ligger mellan 200kr till 1600kr beroende på modell och skick.

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.

  • Fotohistoria: Single 8

    Nu ska vi prata om smalfilm. Från den tid då man såg sina semesterfilmer på en filmprojektor som knattrade och levde om. Långt innan den tid när man kunde filma 4K-filmer i sin telefon. På den tiden hade telefonen en nummerskiva och satt i hallen med en sladd till uttaget på väggen. Allt var inte bättre förr.

    Det fanns i huvudsak två stora filmformat för rörliga bilder. Först dubbel-8 som egentligen var 16mm film som man vände på och filmade åt två håll. Filmen kapades sedan på mitten. Dubbel-8, som också kallades Standard-8, lanserades av Kodak 1932. 33 år senare, 1965, så lanserar Kodak Super-8 där all film sitter bekvämt i en kassett. Film och tomspole sitter på varandra precis som Philips VCR videokassett.

    Men det fanns ett system till, som också lanserades 1965, nämligen Single-8 från Fujifilm. Ett företag med namnet Konan hävdar ett de uppfann Single-8 redan 1959. Hur som helst så byggde Single-8 på samma perforering och filmstorlek som Super-8, men i en annan form av kassett där film och tomspole sitter sida vid sida, vilket gör kassetten hälften så tjock men istället dubbelt så bred. På samma sätt som en VHS videokassett. Single-8 och Super-8 kunde använda samma projektorer.

    Du kan se 8 bilder av kamerorna här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Vi har tre Fujica Single-8-kameror i vår samling, 2st C100 i beige och röd samt en P1. C100 tillverkades 1970-1971 och har en har en Fujinon 1.8/11.5mm med 19.5mm filtergänga. 124mm x 114mm x 62mm och väger 370g. P1 tillverkades 1965-1967 och har en 1.8/11.5mm med 19.5mm filtergänga. 192mm x 106mm x 37mm och väger 530g. Om du har en Fujica Single-8 liggande så får du här en kort historisk lista:

    1965-1967 Fujica P1
    1965-1967 Fujica Z1
    1966-1970 Fujica Z2
    1966-1970 Fujica Z2 A Industrial
    1967-1978 Fujica P100
    1967-1972 Fujica P300
    1967-1978 Fujica P105
    1968 Fujica ZR400
    1968-1972 Fujica Z600
    1970-1975 Fujica Z400
    1970-1975 Fujica Z450
    1970-1975 Fujica Z700
    1970-1971 Fujica C100 (fanns i svart, vit, blå och röd)
    1971 Fujica ZS400
    1971-1975 Fujica Z800
    1972 Fujica P300 N 
    1972-1977 Fujica P400
    1973-1978 Fujica AX100
    1974-1976 Fujica ZX300
    1974-1979 Fujica ZC1000 (C-mount)
    1975 Fujica ZX250
    1975-1977 Fujica ZX500
    1975-1979 PX300
    ​1975-1979 Fujica Sound AXM100
    1975-1979 Fujica Sound ZM300
    1976-1979 Fujica Sound ZM800
    1976 Fujica Sound ZM500
    1978-1983 Fujica P2
    1978-1983 Fujica P2 Zoom
    1979 Fujica ZC1000 N (C-mount)
    1979 Fujica Sound 300AF
    1979-1983 Fujica P100 Sound
    1979-1983 Fujica P300 Sound
    1979-1982 Fujica P500 Sound
    1980-1981 Fujica ZX550 Sound
    1981 Fujica P400 Sound AF

    Generellt så var Fujica Single-8-kameror bra konstruktioner och de var väldigt smidiga jämfört med sina konkurrenters Super-8-kameror. Men allt med smalfilm är nu historia. De flesta modeller ligger från 0kr till 300kr, men en modell sticker ut rejält och det är ZC1000 som ofta ligger på 8000-11000kr vilket är galet dyrt för en så gammal kamera.

    Att filma förr i tiden krävde både engaagemang och utrustning. För att redigera filmen så var det lämligt med en separat viewer där du kunde rulla fram till rätt bildruta och sedan med en skarvapparat klippa och klistra scener i filmen. 

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.

  • Fotohistoria: Diax

    Diax tillverkades av Walter Voss i Ulm i Tyskland.

    Diax var en serie mätsökarkameror som byggdes i totalt ungefär 100,000 exemplar i en liten fabrik som sysselsatte 64 personer. Det fanns 11 objektiv i 6 olika brännvidder till de versioner med utbytbar optik. Den du ser på bilden är från vår egen samling. Det är en Diax version 2 från 1948. Den är förvånansvärt liten och smidig. Den fungerar fortfarande, även långtidsverket otroligt nog. Skulle inte tro att den håller längsta tiderna perfekt med det fungerar, vilket är mycket imponerande för en 70 år gammal kamera. Det är nästan en Leica.-känsla över kameran. Allt är välgjort in i minsta detalalj och allt känns som mycket god precision. Fokuseringen går mjukt och fint, vilket är synnerligen ovanligt. Jag undrar vilket fett de använt som fungerar efter 70 år. Många 80-talsobjektiv har problem med fettet i snäckgången.

    Man kan inte låta bli att gilla Diax. Det är verkligen en välgjord kamera som andas kvalitet. Hade inte förväntat mig att detta skulle bli en favorit i vår samling. Det enda som är dåligt på den är sökaren, den är mikroskopisk. Ramlar du över en Diax till vettigt pris så är det en härlig kamera att ha i sin samling, i alla fall Diax Version 2. Låt oss titta på Diax historia:

    1908 föds Walter Voss i Dingelstädt och växer upp i Düsseldorf.
    1945 registrerar han namnet Diax.
    1946 grundar han Walter Voss Photokamera-Fabrikation & Feinmechanik i Ulm. 
    1947 lanserar Diax version 1
    1948 lanserar Diax version 2 (den på bilden från vår samling)
    1948 personalen uppgår nu till "hela" nio personer.
    1949 lanserar Diax version 3
    1950 lanserar Diax I
    1951 lanserar Diax II
    1952 lanserar Diax IA med utbytbar optik
    1953 lanserar Diaxette, en budgetmodell med underdel från IA och overdel från I
    1954 lanserar Diax IIA med utbytbar optik
    1956 lnaserar Diax IB med utbytbar optik
    1956 lanserar Diax IIB med utbytbar optik
    1956 lanserar Diax L-1 med inbyggd ljusmätare
    1957 företaget lägger ner.
    1969 Walter Voss avlider i Schweiz

    Du kan se 7 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Priserna på Diax beror helt på modell och skick. De är inte så vanliga att det finns något genomsnittligt pris. De ligger ofta till salu från 700kr till 3900kr. Vi köpte vårt exemplar på en auktion för 315kr. Det roliga med Diax i en samling är att den är verkligen en hantverk, när vårt exemplar byggdes så var de bara 9 personer i "fabriken".

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

    /Thomas

  • Fotohistoria: Aires

    Aires börjar sin historia 1949 som Yallu Optical Co., Ltd. och 1950 byter de namn till Aires Camera Works.

    Aires börjar sin historia 1949 som Yallu Optical Co., Ltd. och 1950 byter de namn till Aires Camera Works. Aires tillverkade i huvudsak tvåögda spegelreflexer och mätsökarekameror, men 1958 lanserade de Aires 35-V, det är den du ser på bilden och den kommer från vår egen samling. 

    Detta är en mätsökarkamera med en Seikosha centralslutare och utbytbara objektiv. Objektiv som fanns var: W Coral 35/3,2, S Coral 45/1,5, H Coral 45/1,9 och T Coral 100/3,5.

    Kameran är välbyggd och gedigen. Bra precision och skön känsla. Den borde ha haft framgång men kameran lanserades för sent. Den var buggd för att slåss med de största drakarna på fotomarknaden. Leica skakade om fotovärlden när de släppte sin M3 1954 och dominerade därefter "mätsökarvärlden". Aires 35-V kom 4 år för sent och redan 1959 släpper Nikon sin F och fotovärlden skakas om igen och förändras nu för alltid. Det blev spiken i kistan för Aires och de gick i konkurs redan i juli 1960.

    Du kan se 9 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Aires kameror hör hemma i en kamerasamling och då speciellt Aires 35-V som var deras flaggskepp. Priserna varierar beroende på skick och medföljande objektiv. En Aires 35-V med Coral 45/1,5 i fungerande skick ligger mellan 1500kr till 3500kr.

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

     

  • Fotohistoria: Bell-14

    En pytteliten kamera som nästan ser ut som en systemkamera.

    Det är väldigt lite känt om denna kamera. Den tillverkades kring 1960 i Japan av ett okänt företag. Den fanns i några varianter där utseendet på objekivet skiljde men själva kameran var ganska lika. Det fanns någon version där ytan till höger om sökaren där vårt exemplar visar siffran 14 som hade ett mönster som påminde (fejkade) en selen fotocell. Du kan se 4 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Senare så såldes kameran under namnet Sing 88 och var då tillverkad i Hong Kong. Troligen så såldes verktygen dit sedan modellen lagts ner i Japan. Kameran använde 17,5mm film som var rullad med papper, typ på samma sätt som 120-film är. Negativet blev 14x14mm. För övrigt så var Bell-14 är en nyare variant av kameran "Hit" som tillverkades av Tougodo 1947-1951.

    Det finns självklart ingen film till denna längre. Man skulle säkert kunna använda 16mm film, men det känns inte motiverat då bildkvaliteten säkerligen var usel. Samlarvärdet är lågt och varierar kring 100-300kr. Vi har sett lycksökare begära upp till 1200kr för dem vilket är ett galet överpris. Kameran som sådan är kul att ha i en samling då den verkligen sticker ut på grund av den är så liten.

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

     

  • Fotohistoria: Paxina

    Så enkel men så genialisk. Man måste bli imponerad över hur ingenjörer på den tiden kunde hitta fungerande lösningar som verkligen inte fick kosta många kronor. Nu ska vi titta på ett praktexempel på just detta.

    Braun Nürnberg. Inte det Braun som tillverkar rakapparater, utan ett annat Braun. Vi har nämnt om dem tidigare i denna serie. De var absolut mest kända för deras Paximat diaprojektorer.

    Karl Braun KG, Fabrik optischer Geräte und Metallwaren grundades 1915. Braun blev mest känd för sina Paxette-kameror och deras Paximat diaprojektorer. 1948 ändrades namnet till Carl Braun Camera-Werk. Braun tillverkade en hel del kameror på 50-60-talet men senare så gick produktionen mer över till diaprojektorer mycket på grund av konkurrensen från Japan. 1955 introducerades Paximat diaprojektorer. Braun var först med fjärrkontroll till diaprojektorer, först med sladd sedan trådlösa. De uppfann också autofokus för projektorer, variabel lampstyrka och användningen av halogenlampor i diaprojektorer. Mn räknar med att Braun sålde 4,000,000 diaprojektorer i 120 länder. Då under namnen Paximat och Novamat. År 2000 slutade all verksamhet och 2001 omorganiserades hela företaget. 2004 ändrades namnet till Braun Photo Technik GmbH. Idag säljer de digitala fotoramar, actionkameror, åtelkameror, väskor, filter, scannrar, osv. Troligen tillverkar de själva nästan ingenting av detta.

    Braun Paxina lanserades 1950, och är en förhållandevis smidig kamera som är avsedd för 120-film och har en utfällbar optik. Hela kameran känns som pressad plåt. Mycket enkel konstruktion men ändå sinnrikt designad. Man drar ut hela fronten som sedan klickar fast med hjälp av två stora bladfjädrar. Då kommer också avtryckaren fram, vilket tydligt syns på en av bilderna som togglar här ovanför. Exponeringsiderna var 1/100s, 1/30s och B. Bländaren kunde väljas mellan f/7,7, 11 och 22. I skrivande stund är kamera hela 68 år gammal och fungerar perfekt. Mitt i allt detta enkla så har de ändå gängat ett hål för montering av trådutlösare. För att sedan fälla ihop kameran så trycker men helt enkelt in bladfjädrarna och styr in optiken. 

    Kameran har inget större samlarvärde men har ändå en plats i en kamerasamling som en hyllning till smarta lösningar som gör en produkt väldigt billig. 

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria. 

  • Fotohistoria: Industar-50-2

    Denna optik är pytteliten och löjligt billig, 65 gram och kostar oftast 100-200kr. Det är en 50mm f/3,5 rysk Tessarkopia och den har 4 element i 3 grupper. Den är mycket bättre än man förväntar sig. Kolla in bilderna i testen!

    KMZ (Krasnogorski Mekhanicheskii Zavod) tillverkade denna optik från 1959. Den finns i lite olika varianter och vissa tillverkades av LZOS (Lytkarino Optical Glass Factory). Detta är en gammal och billig rysk optik, men det finns inte mycket mer att säga här, du bör gå vidare och se testbilderna så kommer du att förstå mer...

    Klicka här för att se testbilderna och resten av testen >>

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria. 

  • Fotohistoria: Helios-40-2 85/1,5

    Detta är en väldigt gammal konstruktion och den delar verkligen fotovärlden i två tydliga delar. De som upplever en bild och de som analyserar en bild.

    It's Russian. Ryssarna kopierade tyska objektiv under kalla kriget och denna konstruktion är en kopia av Zeiss Biotar från 50-talet någon gång. Helios-40 tillverkades fram till Sovjetunionens fall 1991. Men det fanns en efterfrågan av denna udda optik och 2012 återupptogs tillverkningen igen. Helios tillverkades av KMZ, som står för Krasnogorski Mekhanicheskii Zavod. KMZ grundades 1942 i en förort till Moskva som heter Krasnogorsk. De skulle förse ryska armén med optisk utrustning. 1946 så började KMZ tillverka kameror, först med en ihopfällbar kamera med namnet Moskva. 1948 började de tillverka FED kameror och 1949 kom Zorki kameor, och 1952 lanserades en spegelreflexkamera som byggde till stora delar på Zorki. Denna nya kamera fick namnet Zenit. Helios kallades objektiven till Zenit. 1993 blev KMZ till S.A.Zverev Krasnogorsky Zavod Jsc. 

    Det var lite kort historik. Så vad är så speciellt med denna optik då? Den har en fantastisk virvelbokeh. Det är verkligen den stora grejen med denna optik. Rent tekniskt så är den helt klart bara byggd av metall och glas för den är galet tung, den väger hela 820 gram. Den har 6 element 4 grupper och en filterdiameter på 67mm. Den har även dubbla lager av bländarblad vilket känns påkostat på en så "udda" optik. 10 bländarblad i varje lager. Skulle vi råkade tappa ner den så är vi nog mer oroliga över golvet än optiken för den är verkligen byggd som en stridsvagn.

    Vi visade några medarbetare bilder tagna med denna optik och de flesta sa wow, vilken härlig bild, medan någon direkt zoomar in för att se om skärpan på ögonfransarna är bra och missar helheten av bilden och tycker att det är skräp. Detta är inte en optik för alla, för alla förstår inte, och alla gillar inte looken på bilderna. Det är helt okej. Den är inte skarp på full öppning och kantskärpan är bedrövlig. Nedbländad presterar den bra. Men det är just dess "fel" som gör den intressant, kreativ, rolig och spännande. Det är inte en optik för produktfotografering eller liknande, det är en optik för porträtt och stämningsbilder där är den fantastisk.

    Vi har testat den mer ingående och vi har ett gäng bilder tagna med den som du kan se här >>

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

  • Fotohistoria: Halina

    Empire Made it is.

    Halina kameror tillverkades av Haking i Hong Kong. Den är märkt med "Empire Made" i botten, vilket då avser det Britiska Imperiet som Hong Kong då tillhörde.

    Halina Paulette Electric lanserades 1967 och har en Halinar Anastigmat 45mm f/2,8 optik. Slutaren klarar 1/30s - 1/250s + B. Bländaren är helt osexig med endast två bländarblad som ger en fyrkantig öppning. Bokehn på den kan inte vara annat än hemsk. 

    Kameran är helt manuell och att kalla den Electric är ju lite överdrivet. Den har en okopplad ljusmätare av selen-typ som vissar ett ev-värde, eller ljusvärde om man så vill kalla det och sedan kan du se inställt ljusvärd på objektivet och som du då ändrar genom att ändra tid eller bländare. Detta är en billig och enkel kostruktion men trots sina 50 år på nacken så fungerar den fortfarande, till och med ljusmätaren fungerar. Den visar säkert inte korrekt 

    Kameran du ser på bilden är från vår egen samling. Vi betalade 55kr på en loppis och det är ungefär vad den är värd. Även om vi sett priser upp till 700kr för den så är verkliga värdet bara 50-100kr. Vi köpte den endast för att kunna berätta lite om Halina här på bloggen och att det stod "Empire Made" kändes lite intressant.

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

    Vill också tipsa om senaste inläggen i Captain's Log där vi testat över 40 gamla objektiv, här är fem av de senaste:
    Nikkor 50/1,4 >>
    Pentax50/1,4 >>
    Nikkor 105/2,5 >>
    Angenieux 70-210/3,5 >>
    Ricoh 50/2 >>

  • Fotohistoria: Meyer-Optik-Görlitz

    Ett anrikt företag som försvann för länge sedan, men som typ återuppstod 2014 genom Kickstarter.

    Meyer-Optik Görlitz grundades 1896 av Hugo Meyer (1863-1905) och Heinrich Schätze. Det hette då Hugo Meyer & Co och 1936 bytte de namn till Optische und Feinmechanische Werke Hugo Meyer & Co. Efter kriget byttes namn igen och då till VEB Optisch-Feinmechanische Werke Görlitz och senare integrerades de i VEB Pentacon och VEB Carl Zeiss, men efter 1971 så användes inte Meyer-Optik-Görlitz längre.

    1990 så bildades Feinoptische Werk Görlitz ur VEB Carl Zeiss och det drevs under privat regi. De tillverkade objektiv med Myer-Optik-Görlitz logo men de hade svårt attt hitta investerare och företaget gick omkull på kort tid. År 2014 så annonserade företaget "net SE" att de via Kickstarter skulle återuppliva både märket Meyer-Optik-Görlitz samt åter producera några av de gamla konstruktionerna. Det är därför jag skriver "typ återuppstod" för det är ju ett helt annat företag som egentligen bara utnyttjar namnet och gamla kostruktioner. Inget större fel i det men bara så att det framgår tydligt. De fick god respons och lyckades långt över förväntan på Kickstarter. Under åren så har de startat andra Kickstarterprojekt för att håva in mer pengar och det verkar som de använda nya projekt för att finansiera gamla. I augusti 2018 så tog sagan slut då "net SE" ansökte om konkurs och det är tveksamt om de som stött senare projekt någonsin kommer att få några objektiv. På den tiden Meyer-Optik-Görlitz fanns på marknaden under den analoga foto-eran så betrakades de som billigt skräp. Mycket på grund av kit-optiken Domiplan 50/2,8. De masstillverkades och man undrar om de egentligen hade någon kvalitetskontroll alls. De kunde vara från halvdåliga till urkassa.

    Mayer-Optik-Görlitz hittade på många namn för sina objektiv där Trioplan, Telemegor och Domiplan var de mest kända men de hade också ett gäng andra namn: Aristoplan, Aristogmat, Aristostigmat, Diaplan, Doppelanastigmat, Doppelplasmat, Epidon, Euryplan, Helioplan, Kinon Superior, Kinoplasmat, Lydith, Makroplasmat, Megon, Nocturnus, Omin, Orestegon, Orestegor, Oreston, Orestor, Plasmat, Primagon, Primoplan, Primotar, Repro-Plasmat, Satzplasmat, Somnium, Telefogar, Telemegor, Trimagon, Triotar och Veraplan.

    Vi har testat flera av deras objektiv och det kan du läsa mer om här >>

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.