Sigma 12-24mm f/4 DG HSM Art, för Canon EF-fattning

Bästa vidvinkelzoomoptik, enligt TIPA 2017

 

Sigma 12-24/4 DG HSM Art för Canon

Sigmas ultravidvinkelzoom 12-24mm F/4 DG HSM i ny Art-version som optiskt sett är korrigerad för att ge ett bättre resultat över hela bilden. Det är bland annat försett med asfäriska linser som bl a motverkar slöjbildning, samt minimerar distorsion och kromatisk aberration. Finns med fattningar för Canon och Nikon.

Elektromagnetisk bländarkontroll
Detta gäller i synnerhet Nikon-varianten eftersom elektromagnetisk bländarstyrning är något som är relativt nytt för Nikons del. Vinsten med denna, jämfört med den helmekaniska lösning Nikon använt i sina objektiv sedan urminnes tider, är att man kan uppnå mycket högre precision och mer konsekvent exponering från bild till bild. Något som märks tydligt till exempel vid seriebildtagningar i hög hastighet. Nackdelen är att objektivet är inte kompatibelt med alla Nikonmodeller.

Sigma uppger att dessa kameror är kompatibla med detta objektiv: D5, D4S, Df, D810, D810A, D750, D610, D500, D7200, D7100, D5500, D5300, D5200, D5100, D5000, D3400, D3300, D3200, D3100. Samt dessa uppdaterad med senaste firmware i objektivet: D4, D3X, D3S, D3, D800, D800E, D700, D600, D300S, D300, D7000. Med övriga Nikonkameror som saknas i listan passar objektivet rent fysiskt, men det går inte att blända ner och det kan även påverka andra viktiga egenskaper.

Brännvidd 12mm, bländare f/10 i motljus.

Allmänt
Sigma 12-24/4 DG HSM Art har vuxit och lagt på sig en hel del jämfört med tidigare version, Art-versionen är mycket större och tyngre. Objektivet känns dock oerhört gediget byggt och med bra mekanisk känsla i fokus och zoomring. Det går även fint att finjustera fokus manuellt i AF-läget. Sigma uppger att objektivet är tätat mot vattenstänk och damm med gummipackning runt bajonetten samt att front och bakre lins är försedd med en vattenavisande beläggning, men frågetecken finns angånde väderskyddet i övrigt och man bör nog inte utmana ödet genom att utsätta objektivet för ihållande regn eller dylikt. Objektivet växer inget på längden varken vid zoomning eller fokusering (bortsett från att frontlinsen flyttar sig upp till ca 1 cm inom det integrerade motljusskyddet). Autofokus jobbar mycket snabbt och tyst. Motljusskyddet är fastbyggt och någon filtergänga finns inte. 

Brännvidd 16mm, bländare f/11.

Bildkvalitet
Bildresultatet imponerar till stor del av bilden och över hela zoomomfånget redan på full öppning. För skarpast resultat längst ut i kanter och hörn på de vidaste brännvidderna krävs det i regel att man bländar ner runt f/11 beroende på brännvidd, fokusavstånd och motiv, vilket också är fullt normalt och vore konstigt annars eftersom man oftast får med väldigt många objekt i bilden, och där djupledes avstånd mellan dem kan variera kraftigt. Diffraktion på f/16 är förhållandevis låg (d.v.s. försämrad skärpa p.g.a. liten bländaröppning) vilket gör den mycket användbar för dig som vill uppnå maximalt skärpedjup. Men minsta öppning som f/22 ger inte synbart större skärpedjup eller bättre hörnskärpa, det resulterar bara i ett softare resultat över hela bilden pga diffraktion som alltid uppstår på så extremt små bländaröppningar. 

Någon nämvärd kromatisk aberration har jag inte kunnat hittat, och det gillar jag! Vinjetteringen håller sig på en genomsnittlig nivå och lär förmodligen sällan störa vid normal användning. Självklart är optiken inte helt raktecknande, på 12mm lär man märka ifall man komponerar raka linjer utmed kanterna en tunnformig distorsion, men det är något mindre än hos de flesta likvärdiga zoomar. På längre brännvidder övergår det till en knappt märkbar kuddformig variant. Så även dessa egenskaper ger ett imponerande resultat för sin klass.

Motljusegenskaperna är varken fantastiska eller usla, och givetvis kan det uppstå reflexer och spökbilder beroende på hur ljuset faller, det är mer eller mindre självklart bland alla dessa ultravidvinkelzoomar som tecknar ut för fullformat. Men det är heller inte omöjligt att komponera med solen i bild utan att det uppstår en massa störande reflexer (finns flera bildbevis på det både ovan och nedan). Bakgrundsoskärpan är i mitt tycke mindre vacker och ger en rätt typisk gammal "Sigma-karaktär" som ofta går åt det oroliga hållet. Nu är förstås bokeh sällan en viktig egenskap på dessa korta brännvidder, men fokuserat på ex.vis närgränsen och med största bländaröppning hade det varit trevligt med ett lugnare resultat i bakgrunden.

Brännvidd 15mm, bländare f/11.

Närmaste konkurrenter
Att Sigma nu kommer med en förbättrad Art-version av deras 12-24mm f/4 är förmodligen för att kunna konkurrera bättre med i synnerhet Canons EF 11-24/4L USM som släpptes förra året (2015). Nikon har ju också sin AF-S 14-24/2,8 G ED med lite mindre vidvinkel, men som funnits på marknanden nu i många år och som alltid lyckats behålla sin topplacering bland de bästa vidvinkelzoomarna.

Sigma 12-24/4 DG HSM Art påminner väldigt mycket om Canon EF 11-24/4L USM i både tyngd, storlek och bildkvalitet. Skärpemässigt är det rätt marginella skillnader mellan dessa två giganter, åtminstone för ögat vid praktisk användning, och det gäller även Nikons 14-24/2,8. Möjligtvis att Canons och Nikons är lite skarpare på f/4 än Sigman på längre brännvidder, men nedbländat är det inga större synbara skillnader. Däremot när det gäller distorsion på kortast brännvidd, vinjettering på f/4, och framförallt kromatisk aberration så är faktiskt Sigmas lite vassare, i alla fall mot Canons. I det stora hela ger dessa tre rätt likvärdigt bildresultat och knappast det som avgör vilken man bör välja, utan det är snarare priset som är den avgörande faktorn för de allra flesta.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.

Brännvidd 12mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/13 i motljus.

 

Brännvidd 20mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 14mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 15mm, bländare f/11 i motljus.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 18mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/10 i motljus.

 

Brännvidd 14mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 18mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 20mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/8.

 

 

Brännvidd 12mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 13mm, bländare f/14. 

Plus
+ Extrem 12mm vidvinkel som tecknar ut för fullformat
+ Fantastiskt resultat över hela bilden på f/8 -f/11 och över hela zoomomfånget
+ Riktigt bra centrumskärpa från f/4 -f/5,6
+ Mycket välkorrigerad kromatisk aberration
+ Jämförelsevis låg distorsion
+ Kort närgräns
+ Känns gediget byggd
+ Till viss del väderskyddad konstruktion
+ Tyst och snabb autofokus
+ Kompatibel med Sigma USB-dock för bl a uppdatering av firmware m.m.
+ Kompatibel med Sigma MC-11 konverter för användning av Sigma (med Canonfattning) på Sony E-kamerahus
+ Betydligt lägre prisnivå än Canons 11-24/4 och därmed också mycket prisvärd

Minus
- Stor och tung
- Saknar filtergänga (av naturliga skäl pga kraftigt välvd frontlins)
- Mindre vacker bokeh än närmaste konkurrenter
- Motljusegenskaperna är inte lika imponerande (dock normalt för brännviddsomfånget)

Slutsats
Sigma har gjort det igen! Nämligen skapat en Art-optik som ger ett mycket imponerande bildresultat till ett förhållandevis lågt pris (dvs med tanke på vad den mest likvärdiga konkurrenten kostar). Jag kan bara konstatera att Sigma lyckats oerhört bra med denna Art-version, vilket i och för sig inte är någon ovanlighet. Många av Sigmas Art-objektiv presterar faktiskt bäst (eller i sämsta fall näst bäst) i respektive objektivklass. Sigma 12-24mm F/4 DG HSM ART kan jag verkligen rekommendera för alla som gillar att fotografera med vidvinkeloptik åt det mer extrema hållet.

 Testad av Mats 2016-11-17.

Bilderna ovan tagna med en Nikon D810, men optiken är även testad med en Canon EOS 5Ds R.