Bloggpost

2022-12-01

Fotohistoria: Minolta Hi-Matic F

Minolta Hi-Matic F var en av Minoltas riktiga storsäljare. En sann klassiker som du säkert känner igen utseendet på. Vi ska titta närmare på den och även inuti den. Vi har ett helt gäng Hi-Matic F i muséet, både i svart och i silver. När jag kollade runt i både vårt museum och på webben så hittade jag även Hi-Matic E, 7, 7S, 9, 11, 5, FP, G, 7SII, CS, S, SD, S2, AF, AF2, AF2-M, G2 och GF. Så detta inlägg fokuserar på Hi-Matic F men vi tar väl och kikar på hela Hi-Matic-serien.

1962, här börjar vår historia med att Minolta lanserar sin första Hi-Matic. Det var Minoltas första kamera med exoneringsautomatik. Den såldes även som Ansco Autoset, och den modellen blev ökänd då astronauten John Glenn tog med sig en sådan ut i rymden. Minilta Hi-Matic fanns med två olika objektivalternativ: 45mm f/2 eller 45mm f/2,8. Både bländaren och slutartiden ställdes in automatiskt med hjälp av en selen ljusmätare.

1963 lanseras Hi-Matic 7. Den hade en ljusstarkare optik med f/1,8 och den använde en CdS-cell istället för en selenmätare. Du kunde ställa exponeringen manuellt på denna kamera om du så önskade.

1966 lanseras både Hi-Matic 7S och Hi-Matic 9, båda släppta 1966, var något förbättrade versioner av den populära Hi-Matic 7. Jämfört med 7 hade 7S mätsystemet Contrast Light Compensator (CLC). CLC hade två CdS-celler anslutna i serie som påstods erbjuda överlägsen ljusmätning, särskilt i högkontrastbelysning. Hi-Matic 7S fick också en kopplad blixtsko. Hi-Matic 9 var samma kamera som Hi-Matic 7S men hade en mer avancerad och snäppet ljusstarkare optik på f/1,7 samt utöklade slutartider.

1969 lanseras Hi-Matic 11. Varför ingen Hi-Matic 10? Denna var lik Hi-Matic 9 men hade bländarautomatik och saknade bländarring. Samma år lanseras även Hi-Matic C och Hi-Matic 5. Dessa hade ett kompaktare objekitv, ett 40mm f/2,7. De hade mindre slutartidsomfång och saknade kopplad mätsökare. Hi-Matic C hade infällbart objektiv. Hi-Matic 5 var en budgetmoddell av Hi-Matic C och dess optik var inte infällbar.

1971 lanseras Hi-Matic E var en förbättrad variant av Hi-Matic 5 och har kopplad mätsökare. Den har ett 40mm f/1,7 optik. Denna kamera använder samma Electro Control automatiska exponeringssystem som finns på Yashica Electro-kamerorna.

1972 lanseras Hi-Matic F, den kamera som jag ursprungligen hade tänkt att detta inlägg skulle handla om. Hi-Matic F är budgetvariant av Hi-Matic E. Samma kamerakropp och Minolta behöll Electro Control automatiskt exponeringssystem på F men optiken blev en enklare variant, en 38mm f/2,7. CDS-ljusmätaren styr både tid och bländare, inga manuella inställningar. Den klarar ISO 25- 500. Mätsökaren saknar mekanisk parallaxkompensation och den anges med linjer i sökaren i stället. Du kan ställa in led-talet på blixten så styr kameran bländaren utifrån avstånd så blir det bra exponerat. En enkel men fungerande lösning. Slutaren kommer från Seiko och klarar 1/724s - 4s. Blixtsynk på 1/20s. KAmeran väger 360 gram och använder RM-640 batteri. Storleken är 113 x 73 x 54mm. Jag har skruvat isär en i silver och även om kåporna ser ut att vara av metall så är de endast i plast. Själva kamerakroppen är också helt byggd i plast. Kameran ser bra ut och känns även bra men det var lite av en besvikelse att se att allt detta var i plast. På Konica C35, som är en liknande kamera, så är både kåpor och chassi helt i metall.

Hi-Matic F fanns i både svart och silver. Den svarta såldes som Hi-Matic CS på vissa marknader. Det finns även en udda variant som heter Hi-Matic FP, där P står för "professional", vilket kanske är att överdriva. Förutom av den är i "professionellt" svart så har den en inbyggd självutlösare, det är all skillnad. 

1974 lanseras Hi-Matic G. Minolta prutade bort Electro Control automatiska exponeringssystemet samt den kopplade mätsökaren. En budgetmodell.

1977 lanseras Hi-Matic 7 SII. Den ansågs ha en av de finaste avståndsmätarna. Den har ett 40 mm f/1,7 objektiv. Den har bländarautomatik och manuell inställning. 

1978 lanseras Hi-Matic S och SD samt S2 och SD2. Den har inbyggd blixt, exponeringen är helt automatisk, optiken en 38mm f/2,7. Hi-Matic S2 har en enklare optik på 38mm f/2,8. SD och SD2 är samma kameror fast med datum. Alla saknar kopplad mätsökare.

1979 lanseras Hi-Matic AF som i stort sett är en Hi-Matic S2 med autofokus.

1981 lanseras Hi-Matic AF2. Detta var första kompaktkameran som har aktiv infraröd autofokus. Den hade också en "buzzer" som lät om motivet är för nära eller om det är för lite ljus. Ett 4-linsigt 38mm f/2,8.

1982 lanseras Hi-Matic AF2-M. Samma kamera som Hi-Matic AF2 med med motordrift av filmen.

1982 lanseras Hi-Matic G2. Vissa säger redan 1981. En uppdaterad Hi-Matic G, men vad som egentligen skiljer förutom den nya loggan framgår inte riktigt.

1984 lanseras Hi-Matic GF som är en plastig budgetmodell med en enkel optik. Onödigt vetande om denna är att den aldrig såldes i USA. Exponeringen sköttes manuellt med tre symboler för soligt, delvis molnigt och molnigt och fokuseringen saknade mätsökare och ställdes in i fyra steg från 1m till oändligt. Här har Hi-Matic urartat från en kvaltietsprodukt till skräp.

Det fanns som du ser ett helt gäng olika kameror i Minoltas Hi-Matic-serie. Många av dessa har tillverkats och sålts i mycket stora kvantiteter.

Du ser 9 bilder av kamerorna här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kamerorna kommer från vårt museum

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas