Fotohistoria: Werra

Carl Zeiss delades efter andra världskriget där den östtyska delen fick namnet Carl Zeiss Jena. Den östtyska delen var mest känd för deras objektiv, oftast väldigt fina objektiv men de saknade den mekaniska precisionen som de västtyska Carl Zeissobjektiven hade. De tillverkade även en kamera, eller kamera-serie, kanske är mer korrekt. Dessa kameror bar namnet Werra och var riktigt snygga, man kan till och med säga att de var lite futuristiska i sin design. Namnet Werra kommer från en mindre tysk flod.

Werra tillverkades från 1954 till 1967 i ett flertal modellvarianter; Werra I, Werra II, Werra III, Werra IV, Verra V, Werramat, Werramatic, och en specialmodell avsedd för mikroskop. Totalt ska 560,000 exemplar ha tillverkats. De flesta versionerna hade en Tessar-optik och fanns i svart eller olivgrön, och självklart så är den olivgröna ärgen mest spännande att ha i vårt museum. Vi har en olivgrön Werra I och det är den du ser på bilden. Du ser nog också att slutaren på vårt exemplar kärvar. Den skulle behöva en rengöring då den ibland stannar halvvägs. Werra I hette endast Werra och fanns i flera varianter där de förbättrat någon detalj. 

Werra kamerorna fanns med både deras egen Prestor-slutare och med Synchro-Compur-slutare. Eftersom kameran hade centralslutare så kunde den synka blixten på alla exponeringstider. Under kameran så ser du en inställning för M, X och V. M är för lampblixtar, s k bulbs. X är för elektronblixtar och V står för Vorlaufwerk är självutlösaren. På gamla kameror med den här typen av slutare bör du undvika att använda självutlösaren då den ofta är igenbeckad och kan låsa hela slutaren.

En mycket udda funktion som samtliga Werra-modeller har är att du drar fram filmen och spänner slutaren genom att vrida på den ring på objektivet som sitter närmast kamerahuset. I vårt fall så är det den olivgröna ringen som du ser på objektivet. En annan udda men ändå lite praktisk funktion är att skyddslocket, eller snarare skyddskoppen, fungerar som motljusskydd.

Senare versioner fick inbyggd ljusmätare, och som var kopplad på den sista versionen. Vissa modeller fick även en tillbehörssko. Senare fanns även modeller med utbytbar optik.

Första versionen kom redan 1954 och den satte Werra-standarden med frammatning runt optiken, avtagbara bakstycket och med locket som motljusskydd. Däremot så hade första versionen av Werra (I) en helt annan slutare, en Vebur slutare som bara klarade 1/250 - 1s + B, den hade också en helt annan optik, en Optik Saalfeld Novonar 50/3,5 vilket var en triplett och tillverkades i en dotterfabrik till Carl Zeiss Jena. Kameran hade en räfflad silverring som frammatning runt objektivet. Den slutare som sitter på vårt exemplar är en Synchro-Compur och den går från 1/500s - 1s + B, och den har en Tessar 50/2,8. Så vårt exemplar är en senare Werra I. Tessar är, som du säkert vet vid det här laget, en konstruktion med fyra linselement. Ibland stod det inte Tessar på objektivet utan endast T, och endast Jena i stället för Carl Zeiss Jena, det berodde på att Västtyska och Östtyska Zeiss hade en tvist om vem skulle få använda vilka namn. En sak till, om vi nu ska bli riktigt onödigt detaljerade så hade inte första versionen motljusskydd/lock någon gänga utan klämdes fast mot optiken. Vårt exemplar som redan konstaterat är en senare version av första modellen och den har gängat motljusskydd/lock.

Werra I hade en ganska lite sökare och hade inte som på senare modeller ett justerbart okular. Werra I hade fast optik och saknade ljusmätare, mätsökare och tillbehörssko.

Carl Zeiss Jena tillverkade en ljusmätare med namnet Werralux och den var olivgrön men inte riktigt samma nyans som kamerorna och dess läderfodral var grönt men i en mycket mörkare grön. Vet inte hur de tänkte där då ingen nyans riktigt matchade. Det fanns närbildslinser som tillbehör.

Ska vi dyka ännu djupare? På objektivet kan du se en logo med ett "q" och en "1". Denna symbol stod för "Erste Qualität", dvs bästa kvalitet. Dessa ska vara de bästa objektiven i serien och de var avsedda för export till väst. Om de verkligen var bäst i serien kan man fråga sig. De som var avsedda för östmarknaden bar inte denna logga.

Eftersom frammatningen är så udda på denna kamera så är det en kul kamera att visa. Vill du vara lite busig så sträcker du över kameran uppdragen och säger att den inte har någon film i så de kan testa mekaniken. Sedan de tryckt av så letar de länge, om de ens hittar, funktionen för att dra fram filmen och spänna slutaren. Vilket då, som du nu vet, sitter runt objektivet.

Värdet på dessa kameror varierar mycket. Skulle nog säga nytt rekord faktiskt. Jag hittade Werra I från 10kr, iofs utropspris, upp till 40,055kr. Ja, du läste rätt. Det var en prototyp så det kanske inte riktigt räknas, men en Werra I olivgrön i bra skick får du nog lägga 1000-1500kr för. Detta är en kamera att ha på hyllan, inte att använda, för den är verkligen opraktisk att använda på många sätt, ja nästan på alla sätt faktiskt. Återspola filmen är en mardröm. Optiken är dessutom inte speciellt bra heller. Ett av få exempel när tysk design prioriterat design framför funktion.

/Thomas