Fotohistoria: Originalbudget

Benämningen piratobjektiv dök upp tidigt i fotohistorien och det är objektiv som passar till en kamerafattning men tillverkas av någon annan. Dessa var betydligt billigare och förr dessutom ofta betydligt sämre. Av den anledningen så tog kameratillverkarna upp kampen genom att erbjuda egna objektiv i en budgetserie till lägre priser.

Idag så använder man sällan uttrycket "piratobjektiv" av flera anledningar. Dels så förknippas det med piratkopiering som är olagligt fast nu är ju "piratobjektiv" lagliga, samt att idag så är "piratobjektiv" ibland bättre än originaltillverkarnas objektiv.

Många tillverkare av objektiv har kommit och gått och idag är Sigma och Tamron starka spelare medan Tokina har hamnat efter, och nya spelare som Samyang har kommit stort. Nu ska vi inte prata mer om dem utan titta på något som finns i dag men är inte lika markant. Tidigare så döptes objektiven som en billigare serie. Idag finns enklare objektiv men de utpekas oftast inte till en serie. Nedan serier kommer från 70-80-talet.

Nikon hade sin Series E. Det var optiskt bra objektiv men hade en något enklare mekanisk konstruktion. De hade även en enklare antireflexbehandling men de presterade ändå bra. De var också lite lättare och lite smidigare vilket var positivt. Nikon byggde åtta olika objektiv i E-serien: 28/2,8, 35/2,5, 50/1,8, 100/2,8, 135/2,8, 36-72/3,5, 70-150/3,5, 70-210/4.

Minolta kallade sin budgetserie för Minolta Celtic men de var märkbart sämre än de vanliga Rokkor-objektiven. Även om vissa av konstruktionerna var lika eller liknande så var skillnaderna avgörande. Troligen så låg största "fusket" i antireflexbehandlingen. De tillverkade totalt nio objektiv: 28/2,8, 28/3,5, 35/2,8, 50/3,5 Macro, 135/2,8, 135/3,5, 200/4,5, 200/4, 100-200/5,6.

Konica hade också en liten budgetserie de kallad för Hexar, vilket inte alls ska blandas ihop med den fina kameran Konica Hexar. De hade tre budgetobjektiv: 28/3,5, 135/3,5 och 200/4.

Yashica tog också fram en budgetserie, när det var M42-gänga som gällde, som fick namnet namnet Yashikor: 28/2,8, 35/2,8, 135/2,8 och 200/3,5. Senare när Yashica gick över till bajonett så fanns även då två serier. DSB-serien som var enklare objektiv med endast singel antireflexbehandling och ML-serien som var den bättre och de hade flera lagers antireflexbehandling.

Så nu vet du vad det handlar om när du läser Nikon Series E, Minolta Celtic, Hexar eller Yashikor på ett objektiv.

Av förklarliga skäl så har dessa objektiv ett lågt samlarvärde och likaså ett lågt marknadsvärde. Kan vara kul som kuriosa i en samling men betala inte för mycket, värdet är symboliskt, typ 100kr eller så. Förutom Nikon Series E som ändå har ett marknadsvärde, inte högt men ändå.

Objektivet du ser på bilden är från vår egen samling. Vi tyckte vi borde ha nåt Series E på någon kamera på någon hylla och till slut hittade vi detta förbrukade objektiv. Lite halvdåligt skick och avståndsringen går knappt att vrida på. Alla gamla Nikkor objektiv vi har fungerar, och här kommer det kanske fram hur mycket bättre Nikkor var än Series E. Nikkor verkar outslitliga medan Series E var inte byggda för att hålla för evigt. Senare upptäckte vi att vi hade även en Nikon Series E 50/1,8 och avståndsringen var rejält glapp på den, så ännu ett bevis på att Nikkor var överlägsna.


Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.