Fotohistoria: Olympus OM-1, 2, 3, 4

Bilden kommer från konferensrum. Ja, vi har egentligen kameror överallt, vi tycker det är hemtrevligt.

Olympus grundades 1919 och är stora inom mikroskop och endoskop. De har även haft en stor marknadsandel på diktafoner. Sedan början av 70-talet till slutet av 80-talet var de starka med sin OM-serie. Sedan kom revolutionen med autofokus där Canon och Minolta snabbt tog marknadsandelar och först 1986 lanserade Olympus sin OM-707 som tyvärr inte riktigt kunde konkurrera. Strax därefter kom OM-101 utan autofokus men med motorstyrd manuell fokusering, vilket mer eller mindre var en flopp. Sedan blev det mest analoga kompaktkameror för Olympus under lång tid men 1996 släppte Olympus deras första digitalkamera, Camedia C-800L, och den blev en omedelbar succé. Olympus var tillbaka på banan.

Olympus OM-kameror kännetecknades av små och smidiga kamerahus som var både driftsäkra och tekniskt långt framme. Objektiven i OM-systemet höll alla mer eller mindre en hög klass.

Olympus OM-1 var en helt manuell och helt mekanisk kamera med inbyggd TTL ljusmätare. 1974 släpptes en uppgraderad version med namnet Olympus OM-1MD där MD självklart står för MotorDrive. 1979 kom OM-1N som hade ny frammatningsarm, ny blixtsko och med en LED i sökaren för blixt klar. Men det var tydligen över 30 övriga uppdateringar på den modellen. OM-1N var den absolut driftsäkraste versionen, inte för att det var några egentliga problem med de äldre men helt klart så var det förbättrat även i kamerans mekanik. Fanns i både svart och silver.

Olympus OM-2 lanserades redan 1975 och var unik med sin OTF ljusmätning. OTF står för Off The Film och fungerade som så att den hade ljusmätare i prismat som styrde mätarnålen och visade ganska exakt exponeringstid men när du tryckte av så mätte mätceller i kamerans botten ljuset direkt mot filmen, detta även med blixt. OM-2 hade en elektronisk slutare och behövde batteri för att fungera. Den hade tidsautomatik och helt manuell. Uppdaterades till OM-2MD och 1979 kom OM-2N med en ny frammatningsarm, ny blixtsko och med en LED i sökaren för blixt klar. De var fler uppdateringar på kamerans insida men de är inte listade. Fanns i både svart och silver. 1984 släpptes sista OM-2-modellen, OM-2SP. SP stod för Spot/Program och som du redan räknat ut så hade OM-2SP även spotmätning och programautomatik förutom tidsautomatik och helt manuell. Fanns endast i svart.

1983 lanseras OM-4 och den var då i spetsen för modern teknik. Multispotmätning, hög- och lågdagerkontroll, slutartid på 1/2000s, dioptrijustering i sökaren. De få fler kameror som hade multispotmätning var de dyraste proffskamerorna Hasselblad 205FCC och Rollei 6008. Fanns endast i svart. 1987 kom OM-4Ti som hade titankåpor. Den fanns i champagne och i svart.

1984 lanseras OM-3 vilket helt enkelt är en helt manuell och helt mekanisk version av OM-4. Så sent som 1994 kom förvånansvärt nog en titanversion, OM-3Ti. Båda fanns bara i svart.

Olympus är populära kameror i kamerasamlingar men mängden av kameror på marknaden gör att de inte ligger speciellt högt i pris. Den enda om verkligen håller ett alldeles för högt värde är OM-3, då på grund av det är den mest sällsynta modellen, och titanversionen OM-3Ti ligger ännu högre.

Vi kommer att återkomma med Olympus OM-10, 20, 30 och 40 senare.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.

Min första systemkamera var en Olympus OM-1 och inom något år fick jag råd med en Olympus OM-2. I skolan skulle vi göra egna arbeten som vi sedan skulle presentera inför klassen. Självklart höll jag ett föredrag om Olympus OTF-mätnings fördelar med bildspel och allt. Dock inför en förstummad men förvirrad klass, vi kan inte ha varit mer än kring 12 år då och kanske inte alla var intresserade av ljusmätningssystem i den åldern.

/Thomas