Fotohistoria: 126

Du känner säkert till namnet Instamatic...

Året var 1963 när Kodak lanserade sin Kodapak. Mer känd som Instamatic.film eller 126-film. Den Kodapak du ser på bilden är en väldigt sällsynt "Demonstartion Cartridge" och den ingår i vår egen samling. Kodapak togs fram för att många tyckte det var krångligt med att ladda och spola tillbaka 135-film. Filmen hade samma bredd som 135-film men hade endast en perforering per bildruta och negativformatet var 26x26 istället för 24x36. Du fick alltså fyrkantiga bilder så om du undrar var Instagram fått idén till sitt namn så har du nog svaret här. Nu har iofs Instagram till slut släppt på endast fyrkantiga bilder och du kan numera också lägga in rektangulära bilder också. Uppfinnaren till Instamatic hette, Hubert Nerwin, och han tog US patent 3,138,081 23/6 1964. Patentet stod på Eastman Kodak.

Filmen låg i en kassett så allt du behövde göra var att lägga in kassetten i kameran och dra fram tills det tog stopp. När du exponerat filmen var det bara att ta ut kassetten ur kameran och lämna in den på framkallning. Så enkelt att det var i stort sett omöjligt att göra fel. Kassetten hade också en mekanisk info om filmkänslighet. Nu var det inte alla kameror som nyttjade denna funktion då många kameror var synnerligen enkla konstruktioner. I alla fall så fanns känsligheterna ISO 64, 80, 125 och 160. Det satt papper på filmens baksida och där angavs bildnummer genom ett fönster på kameras baksida. Filmen hade förexponerade nummer på filmens kanter.

Udda nog så gjordes det några högkvalitativa systemkameror för 126-formatet. De hade ett mindre antal objektiv att tillgå. Zeiss gjorde Contaflex 126, Kodak med Instamatic Reflex och Rollei byggde Rolleiflex 126 1968-1973. Både Minolta och Yashica byggde avancerade kompaktkameror för 126-formatet.

Kodak la officiellt ner 126-formatet 1999 men Ferrania fortsatte producera 126-film ända fram till 2007 under egna märket Solaris. Adox sålde samma film men under eget namn.

De flesta, vi skulle nog säga 99%, av alla 126-kameror var enkla konstruktioner, ofta med plastoptik. De har inget värde för en samlare mer än att det kan vara kul att ha någon i en samling ifall man fått den. De såldes i enorma mängder och de allra flesta är säkert bortkastade vid det här laget. Även om man ser lycksökare som sätter höga priser på dessa kameror så är det verkliga värdet väldigt nära noll. Inte ens de avancerade systemkamerorna håller något värde värt att nämna. 126-systemet var och betraktas korrekt som ett billigt amatörsystem. Inget som normalt lockar en samlare.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.