Sony SLT-A77

Sony har ju lanserat flera tunga nyheter under 2011 och en av dem är SLT-A77. Som Nikon och Canon-användare är det första gången jag tar med mig en Sony ut på äventyr. Första intrycket är att man gjort klara förbättringar på ergonomin, något jag inte alls gillade med Sony tidigare.

Sony SLT-A77 tillsammans med Zeiss 16-80 blir testpaketet. Det får följa med överallt och jag ska verkligen hårdtesta kameran. Referenserna för mig är Canon EOS 7D, Nikon D7000 och D700. Ergonomin är klart bättre än förut. Skärmen är tydlig och placering av knappar och reglage är bra. Lite bättre känsla kunde man önskat speciellt om man måste använda handskar. Känslan i greppet är mycket bra och sökaren som är en nyhet för mig, elektronisk, vänjer man sig snabbt vid och man inser fördelarna snabbt. Se inställningar, bilder och att den fungerar så bra i svagt ljus.

Bildmässigt då? För mig som är van att arbeta med 12 Mpixel (Nikon) så är det ju så bra att ha mera upplösning, man blir inte rädd att beskära på samma sätt. Samtidigt så håller SLT-A77 brusnivåerna på en mycket låg nivå. Jag jämför med bilder från 12 Mpixel Nikon D700 (JPEG) och det är inte mycket som skiljer, det ser riktigt bra ut trots dubbelt så många pixlar och en mindre sensor. Det dynamiska omfånget upplevs som mycket bra vilket märks i blandljus där både omfånget märks men även att SLT-A77 exponerar mycket väl.

När det kommer till fokushastighet, träffsäkerhet och filmning ligger SLT-A77 i framkant. Det blir mycket goda resultat och autofokusen är mycket snabb. Den här kameran gör mig positivt överraskad både bild och hanteringsmässigt. Jag är imponerad och jag förstår dig som är sugen på denna pjäs.

Bilderna tagna med SLT-A77 vid Umeå Universitetssjukhus. Kratig delförstoring till vänster, tack vare upplösningen.

/Tobias

Läs mera här: Sony SLT A77