Panasonic Leica DG Vario-Elmarit 12-60mm f/2,8-4 ASPH Power O.I.S. (Micro 4:3) (begagnad)

Panasonic Leica DG Vario-Elmarit 12-60/2,8-4 APSH Power O.I.S.

Detta är Panasonics andra 12-60mm-superzoom, som första gången visades på Photokina 2016. Denna gång handlar det om en mer proffsbetonad zoom som förutom rejälare och mer påkostad konstruktion har fått ~1 steg bättre ljusstyrka än den enklare varianten. Den får också bära namnet Leica vilket betyder att den tillhör Panasonics premiumsortiment.

Optikens omfång motsvarar 24-120mm på en fullformatskamera, vilket innebär att den täcker in hela normalintervallet, från tydlig vidvinkel till hyfsat kraftigt tele - ett mycket användbart brännviddsområde för de flesta sammanhang.

Brännvidd 15mm, bländare f/8. 

Elektromekaniskt
Vario-Elmarit 12-60 har intern fokusering och en ny bländarstyrning (micro step) - allt för precis kontroll och ljudlös hantering - vilket gör optiken särskilt lämplig även för filmbruk. Optiken stöder Panasonics 5-axliga Dual IS-system, som kombinerar optikens egen optiska bildstabilisering (Power O.I.S) med kamerahusets sensor shift-stabilisering för att tillsammans ge en mycket effektiv stabilisering. Autofokussystemet ska vara mer exakt än tidigare, samt snabbt och stabilt tack vare linjär motor och fokusuppdatering 240 gånger/s.

Byggkvalitet & känsla
Objektivet ger en robust känsla med lämpligt motstånd i fokus- och zoomreglage. Vid zoomning växer det ca 3,5 cm som mest, men frontlinsen roterar givetvis varken vid zoomning eller fokusering. Det är också damm- och stänkskyddat för att kunna användas även när förhållandena inte är de bästa. Förutom detta är det också köldhärdigt minst ner till -10° C. Blomformat motljusskydd ingår.

Brännvidd 20mm, bländare f/8.

Optiskt
Den optiska lösningen är mycket påkostad med hela 4 st asfäriska linselement och 2 st element i extra lågspridande glas (ED-glas). Sammantaget bidrar dessa till smidig storlek och låg vikt, samtidigt som de säkerställer låg grad av både sfärisk och kromatisk aberration - d v s bland annat bättre skärpa och renare färger i bilderna. Den 9-bladiga bländaren ger rund bländaröppning, vilket bidrar till relativt mjuk teckning av motivdelar utanför fokus (bokeh) och naturlig återgivning av reflexer i bilden. Nano Surface Coating-antireflexbehandligen motverkar effektivt interna reflexer och ströljusproblematik.

Bildkvalitet
I centrum är skärpan mycket bra genom hela zoomomfånget. På korta brännvidder är det också skarpt från kant till kant redan på f/4, men på längre brännvidder blir det märkbart mjukare i kanterna och man kan behöva blända ner några steg (beroende på brännvidd) för bästa resultat, vilket inte är något ovanligt och Leica DG Vario-Elmarit 12-60/2,8-4 är skarpare än normalt bland zoomar med lite större omfång än standard.

Andra optiska egenskaper som t ex vinjttering och kromatisk aberration går att hitta ifall man letar noga, men de håller sig inom förhållandevis låga nivåer och knappast något som lär störa nämnvärt vid normal användning. Inom det kortare brännviddsområdet förekommer det en tunnformig distorsion som kan märkas av i känsliga fall, men som i vanlig ordning planar ut på längre brännvidder. Bokeh och motljusegenskaperna är helt okej, så det blir godkänt betyg på dessa två punkter, och mycket väl godkänt på i princip allt det övriga.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.

Brännnvidd 12mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/2,8.

 

Brännvidd 32, bländare f/8.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 17mm, bländare f/7,1.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 80mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/7,1.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/5,6.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/7,1.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/2,8.

Samma motiv som ovan på 12mm f/8 ->>

Samma motiv som ovan på 25mm f/3,5 ->>

Samma motiv som ovan på 25mm f/8 ->>

Samma motiv som ovan på 40mm f/4 ->>

Samma motiv som ovan på 40mm f/8 ->>

Samma motiv som ovan på 60mm f/4 ->>

Samma motiv som ovan på 60mm f/8 ->>

 

 

Brännvidd 18mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 60mm, bländare f/4.

 

Brännvidd 44mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 12mm, bländare f/8.

Plus
+ Bra skärpa i centrum genom hela zoomomfånget
+ Bra kantskärpa på korta brännvidder, och speciellt nedbländad ett steg
+ Låg distorsion (förutom på 12mm)
+ Försumbar vinjettering
+ Välkorrigerad kromatisk aberration
+ Kort närgräns på samtliga brännvidder
+ Hög ljusstyrka för att vara en superzoom f/2,8-f/4
+ Tyst och snabb autofokus
+ Inbyggd och effektiv stabilisering
+ Stöd för Panasonics 5-axliga Dual IS-stabilisering
+ Attraktivt zoomomfång
+ Väderskyddad konstruktion
+ Motljusskydd ingår

Minus
- Kantskärpan på längre brännvidder hade kunnat vara bättre på större öppningar
- Distorsionen på 12mm, dock ingen katastrof

Slutsats
Leica DG Vario-Elmarit 12-60/2,8-4 APSH Power O.I.S. är ett utmärkt val för dig som är ute efter en bra optik med större omfång än vad en standard normalzoom typ 12-35 kan erbjuda. Ljusstyrkan är också bättre än vanligt bland både normal- och superzoomar av standardmodell, och 12-60mm är helt klart ett trevligare och mer attraktivt zoomomfång än zoomar som når runt 30-40mm som längst. Bra val också för dig som filmar tack vare tyst autofokus och effektiv stabilisering.

 Testad av Mats 2017-04-19.  

 

 

Micro 4/3 versus 35mm (fullformat)
Hur brännvidd, ljusstyrka och skärpedjup hänger ihop med olika sensorstorlekar är inte alltid så lätt för den som inte är insatt. Det är ju inga kunskaper som man föds med direkt, och eftersom vi märkt att det ofta förekommer missuppfattningar om vad som egentligen sker så ska vi försöka oss på att förklara lite kort om vad som påverkas eller inte. 

1: Brännvidd! Olika storlekar på filmformat är inget nytt och har förekommit långt innan den digitala kameran ens var uppfunnen, och brännvidd är faktiskt alltid brännvidd oavsett film- eller sensorstorlek. Det är alltså inte brännvidden i sig som förändras i takt med storleken på film eller sensor, utan endast bildvinkeln, och där ex.vis en mindre sensor ger en snävare bildvinkel, men som då ger samma effekt och bildutsnitt som om brännvidden vore längre. Exempel: 25mm brännvidd på en Micro 4/3-kamera eller ~31-33mm på en APS-C (vilket varierar beroende på kameratillverkare), ger motsvarande bildvinkel som ett 50mm normalobjektiv på en 35mm-fullformatskamera. Inget format är rätt eller fel, men 35mm har blivit ett mer vedertaget format som man gärna utgår ifrån eftersom det är det vanligast förekommande bildformatet sedan lite drygt 100 år tillbaka, och det många idag kallar "fullformat" eller småbildsformat som det kallades innan digitalkamerorna tog över. Men en normaloptik för en inbiten mellanformatsfotograf ligger istället på brännvidder runt ~80-100mm, lite beroende på varierande sidförhållanden från 6x4,5 till 6x9 cm osv. Så vilken brännvidd som anses vara "rätt" beror mest på vilket bildformat man är van att tänka i, men glöm inte att brännvidd är alltid brännvidd utan någon som helst hänsyn till film- eller sensorstorleken.

2: Ljusstyrka! Objektivets ljusstyrka påverkas aldrig av olika sensorstorlekar, (vilket tyvärr många fått om bakfoten). Ett 50mm f/1,4 objektiv ger exakt samma slutartider på samma bländare och ISO-tal oavsett om det sitter på en Micro 4/3 kamera eller fullformatskamera, men naturligtvis bara så länge det inte finns ljusa och mörka partier i motivet som påverkar exponeringen pga den förändrade bildvinkeln och utsnittet. Mäter man ljuset mot t ex ett enfärgat gråkort under exakt samma ljusförhållanden och med samma bildutsnitt så kommer också exponeringen att bli densamma. Men F-ljusstyrkan som tillverkarna uppger på objektiven är sällan exakta, så det kan skilja något tredjedels steg hit eller dit.

3: Skärpedjup! Med samma brännvidd och samma bildutsnitt så påverkas skärpedjupet till det större ju mindre sensorn är, och skillnaden i skärpedjup mellan Micro 4/3 och fullformat är ca 2 bländarsteg. Man får alltså en suddigare för- och bakgrund på bländare f/1,4 med t ex 50mm på fullformat än vad man får med samma objektiv och bländare på en Micro 4/3 och APS-C kamera. Men detta gäller alltså bara så länge bilden har samma utsnitt, och för att få samma utsnitt med en mindre sensor behöver man öka avståndet mellan kamera och motiv och därmed ökar även skärpedjupet. Ifall man däremot står kvar på samma punkt och fotograferar med 50mm brännvidd på samma fokusavstånd och bländare med båda kamerorna, så kommer inte skärpedjupet att skilja nämnvärt mellan Micro 4/3 respektive fullformat. Det som istället händer är som tidigare nämnt att bildutsnittet förändras till en snävare bildvinkel och det ger upplevelsen av att brännvidden ökar.

4: Diffraktion! Är en effekt som uppstår i objektiven på små och riktigt stora bländaröppningar, och som oftast resulterar i synbart försämrad skärpa och detaljåtergivning (kan dock variera kraftigt beroende på hur skarpt objektivet är på respektive bländare, vilket också varierar mellan olika objektiv). Diffraktion påverkas också precis som skärpedjupet till viss del av sensorstorleken, och ungefär i samma skala som brännvidden, dvs 2 bländarsteg mellan Micro 4/3 och fullformat där f/8 motsvarar f/16 i diffraktion, men till skillnad från skärpedjupet så är diffraktion mer konstant och varierar inte mellan olika brännvidder och fokusavstånd på samma sätt.

5: Närgräns! En annan fördel som automatisk uppstår med ett mindre sensorformat är att närgränsen minskar och förstoringsgraden ökar. Som exempel kan vi ta en 300/4 optik till Micro 4/3 och jämföra det med en 600/4 för fullformat som båda ger samma bildutsnitt på respektive format. Närgränsen på fasta 300mm objektiv ligger vanligtvis runt 1,5m, medan 600mm-objektiv har en närgräns på närmare 4,5m. Det går alltså att få små motiv som t ex småfåglar att täcka upp en större del av bilden tack vare kortare närgräns och mindre brännvidd.

6: Brusegenskaper! Att bildbruset ökar i takt med högre ISO-tal och små sensorer med en högre pixeltäthet är nog knappast någon nyhet idag, så är det och kommer förmodligen mer eller mindre alltid att vara. Men den digitala tekniken går hela tiden framåt med stormsteg och skillnaderna i brusnivåer mellan olika sensorstorlekar har faktiskt minskat senaste åren rätt rejält, särskilt så länge man inte går upp på allt för höga ISO. På låga ISO runt 100-200 kan det det idag vara betydligt svårare att avgöra vilken sensorstorlek som använts genom att bara titta på bilderna, och i vissa fall ända upp till ISO 1600-3200 eller ännu högre. Men detta skiljer också väldigt mycket mellan olika kameramodeller och tillverkare, det finns liksom ingen direkt regel att gå efter och brusnivåerna följer heller inte "cropfaktorerna" i lika hög grad som gäller för objektiven och dess brännvidder.

Allt det här kan säkert kännas lite krångligt och svårt att ta in för den som inte redan är insatt, men vi tycker att detta är viktigt att känna till och att dessa egenskaper heller inte är några problem i praktiken. Det handlar snarare om att tänka rätt och utnyttja de egenskaper som påverkar skärpedjupet på bästa sätt. Många har t ex fått för sig att man inte kan fotografera porträtt med kort skärpedjup med en Micro 4/3 kamera, vilket ju inte stämmer alls med verkligheten, och tänker man tvärtom så skulle man inte ju kunna fotografera t ex landskap med stort skärpedjup med större sensorer heller, vilket också är en felaktig uppfattning.