Tokina AT-X 24-70/2,8 PRO FX, Nikon F (begagnad)

Tokina AT-X 24-70/2,8 PRO FX

Nu kommer Tokina med något vi länge väntat på - en professionell normalzoom för fullformat. AT-X 24-70/2,8 fyller en lucka och kompletterar dessutom väl den 70-200/4 man släppte för en tid sedan sett till storlek, vikt, hantering och prestanda. Så nu har man ett par av de viktigaste zoomarna för t ex bildjournalister/sportfotografer, såväl som krävande amatörfotografer.

En ljusstark normalzoom är ett perfekt vardagsobjektiv för det mesta allroundbruk på korta och medellånga avstånd, såväl som för t ex landskapsbilder, porträtt, resebilder etc.

Brännvidd 24mm, bländare f/4.

Allmänt
Objektivet känns mycket robust byggt med fin känsla i zoomreglage och okej känsla i fokusring. Det är inget lätt objektiv, men det är kortare än de flesta 24-70/2,8-objektiv, man behöver alltså inte lika stor väska. För att växla mellan autofokus och manuell fokus drar man bara fokusringen fram och tillbaka, vilket i och för sig går snabbt och enkelt, men personligen föredrar jag separat AF/M-knapp och möjligheten att kunna justera fokus manuellt även i AF-läget. Vid zoomning ändras objektivets längd med ca 4 cm som mest. Autofokusen drivs av en SDM-motor, Tokinas variant på ultraljudsmotorkonceptet. Vilket gör fokuseringen relativt tyst och snabb, dock inte lika snabb och tyst som Canons och Nikons AF-motorer. Blomformat motljusskydd ingår.

Brännvidd 34mm, bländare f/8.

Samma motiv som ovan på 70mm f/10 ->>

Bildkvalitet
Redan på full öppning är skärpan mycket bra i centrum av bilden, och nedbländad några steg ökar skärpan ytterligare och det blir rejält skarpt och bra. För att nå bäst resultat från hörn till hörn behöver man blända ner runt f/8 till f/11 beroende på brännvidd, avstånd och motiv, vilket också är fullständigt normalt bland jämförbara normalzoomar. Tokina AT-X 24-70/2,8 PRO FX kan räknas till de 3-4 skarpaste normalzoomarna på marknaden.

Markant tunnformig distorsion uppträder på kortast brännvidd, men avtar som vanligt på längre brännvidder och runt 35-70mm är det försumbart i de flesta fall. Vinjetterar märkbart på vidöppen bländare genom hela zoomomfånget, men det håller sig också på normal nivå. Kromatisk aberration går säkert att hitta ifall man letar väldigt noga, men knappast något som lär störa vid normal fotografering. Motljusegenskaperna är varken bättre eller sämre än närmaste konkurrenter, det kan i vissa lägen bildas reflexer vid direkt motljus (se 2st bildexempel längst ner) och medföljande motljusskydd rekommenderas att användas. Bakgrundsoskärpan är hyfsat lugn och fin för att vara en normalzoom.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsatsen finner du längst ner på denna sida.

Brännvid 48mm, bländare f/2,8.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/8.

Samma motiv och bländare som ovan på 70mm ->>

 

Brännvidd 24mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 70mm, bländare f/2,8.

Samma motiv som ovan på 24mm f/8 ->>

Samma motiv som ovan på 34mm f/8 ->>

 

Brännvidd 70mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/2,8.

Samma motiv och bländare som ovan på 70mm ->>

 

Brännvidd 34mm, bländare f/11.

 

Brännvidd 70mm, bländare f/8.

 

Brännvidd 24mm, bländare f/11 i motljus.

Ytterligare en bild tagen i motljus utan motljusskydd på 24mm f/11 ->>

24-70/2,8 versus 24-70/2,8
Tokinas nya 24-70/2,8 presterar optiskt sett mycket bra, men det gör även de liknande varianterna från Canon (version II), Nikon (version II) och Tamrons. Vilket givetvis innebär att konkurrensen är stenhård. Även Sigma har en bra 24-70/2,8 som ligger i en lägre prisklass (obs, skrivet innan ART-versionen fanns), men den ger heller inte riktigt lika bra resultat som de övriga i alla lägen, och speciellt när det gäller kromatisk aberration.

I mitten och till stor del av bilden är det svårt att se någon nämnvärd skillnad mellan Tokina, Canon, Nikon och Tamron, det är bara allra längst ut i hörnen på f/2,8-f/5,6 som de övriga tre presterar lite bättre. På bländare f/8-f/11 ger Tokinan imponerande resultat över hela bilden. Jämfört med Nikons 24-70/2,8 version 1 så är Tokinan skarpare från hörn till hörn. När det gäller vinjettering så klarar sig Tokinas och Sigmas bäst. Canons ger minst tunnformig distorsion på 24mm, medan Nikon, Tamron och Tokina är mer likvärdiga på den fronten.

Tokinan ger en känsla av att vara mer robust byggd än Tamrons och Sigmas, men sen om det stämmer överens med verkligheten är svårt att avgöra ifall man inte har lust att kasta frisbee med objektiven. Tamrons och Nikons version II har inbyggd bildstabilisering, vilket inte alltid är nödvändigt på en normalzoom, men det är i samtliga fall ett mycket bra hjälpmedel för att minimera skakningsoskärpa i bilderna.

Canons autofokus-motor är generellt den som ger minst ljud ifrån sig och fokuserar snabbast, och Canons och Nikons AF är i allmänhet även lite mer träffsäkra än övriga. Medan Nikons SWM-, Sigmas HSM- och Tamrons USD-motorer är mer likvärdiga i ljud och hastighet, och Tokinas SDM-motor hamnar inte så långt därefter.

Brännvidd 24mm, bländare f/14.

Plus
+ Mycket bra skärpa över större del av bilden på f/4-f/5,6
+ Suverän skärpa över hela bilden på f/8-f/11
+ Bra mittskärpa på f/2,8
+ Ljusstyrka f/2,8 över hela zoomomfånget
+ Låga nivåer kromatisk aberration
+ Försumbar distorsion på lite längre brännvidder
+ Jämförelsevis låg vinjettering
+ Godkänd bokeh
+ Känns mycket robust byggd
+ Kompaktare format än sina närmaste konkurrenter
+ Motljusskydd ingår

Minus
- Ej vädertätad konstruktion
- Saknar bildstabilisering
- Saknar möjlighet i AF-läget att justera fokus manuellt
- Ej lika träffsäker och snabb AF som Canon och Nikon 

Slutsats
Tokina AT-X 24-70/2,8 PRO FX står sig mycket bra i konkurrensen bland ljusstarka normalzoomar avsedda för fullformat. Priset är markant lägre än Canon och Nikons 24-70mm f/2,8 version II-varianter, och med en bildkvalitet som i många avseenden är minst lika bra, och till och med bättre i vissa fall. Men ingen zoom är ju felfri oavsett prisklass och alla har de sina plus och minus, frågan är bara vilka egenskaper du prioriterar?

  Testad av Mats Ylinikka 2016-04-26.

Samtliga bilder ovan tagna med en Nikon D810.