• Infonsdag: Naturliga stativ

    Det finns naturliga stativ lite överallt. En trädgren, en backspegel, ett staket, din fotoryggsäck, ja, vi kan räkna upp hundratals exempel. I dagens läge med bildstabiliserande sensorer och objektiv med bildstabilisering så är inte behovet av stativ lika stort som förr. Men faktum kvarstår att det är alltid bättre om kameran är så stilla som möjligt, och självklart så är det alltid bäst att ha ett kraftigt fotostativ med sig överallt.

    Vi tänkte ge några exempel på naturliga stativ och dessa finns på bild här ovanför. Titta gärna på bilderna och läs våra tips för kanske finns något som du hittills inte tänkt på.

    Backspegeln: Ett bra stativ för fotografering inifrån bilen men även om du står ute. Tänk på att stänga av bilen då motorn annars genererar rätt mycket vibrationer. Lägg gärna en handske eller kameraremmen mellan så att du inte repar din kamera eller optik.

    Sidorutan: Tänk på att stänga av bilen då motorn annars genererar rätt mycket vibrationer. Lägg gärna en handske eller kameraremmen mellan så att du inte repar din kamera eller optik.

    Trädgrenen: Ett klassiskt naturligt stativ. Nackdelen är att ofta är någon annan gren i vägen för skottfältet. Se upp för kåda om det är en gran.

    Staketet: Oftast ett bra stöd såvida ingen annan rör staketet eller om det är på en bro med trafik. Lägg gärna kameraremmen som skydd under. Använd helst inte en handske då den lätt kan trilla ner eller blåsa iväg ifall du står på en bro.

    Väskan: Din fotoryggsäck eller annan väska kan vara ett bra stöd. Nackdelen är att det blir väldigt lågt.

    Kompisen: Jepp, de kan vara mer än moraliska stöd. Sätt kameran vilande på deras axel och du har ett hyfsat stöd om inget annat finns tillgängligt.

    Stolpen: Inte min favorit då stolpen inte stöder alls nedåt men den kan hjälpa mot vibrationer. Lägg kamerarremmen i mellan för att skydda mot repor.

    Väggen: Stöder inte nedåt och det blir trångt, men funkar. Lägg kamerarremmen i mellan för att skydda mot repor.

    Reservdäcket: Inte alla förunnat men är min absoluta favorit. Perfekt att gömma sig bakom bilen när man fotograferar vilda djur. Tänk på att stänga av bilen då motorn annars genererar rätt mycket vibrationer. Gummit gör ingen skada på din kamera och greppar bra.

    Vi säger det igen: Självklart så är det alltid bäst att ha ett kraftigt fotostativ med sig.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Landskap med tele

    Landskapsfotografering är inte alls synonymt med vidvinkel. Ibland använder man vidvinkel för att få med allt man vill eller för att få den effekt man är ute efter, men en vidvinkel förminskar allt och kan därför göra mäktiga berg till små kullar. Ett mäktigt berg behåller sin mäktighet med ett tele.

    Denna bild är tagen på Island med ett kort tele på 90mm. På kortare telen så blir inte motivet så komprimerat. Ju större tele desto mer upplever man att motivet blir komprimerat. Det finns egentligen ingen generell regel i detta, därför att allt hänger på vilken känsla du vill få i din bild, men vi vill uppmuntra dig att även använda tele vid lanskapsfotografering. Prova dig fram och experimentera!

    Klicka här för att se bilden i större format >>

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Skyddsfilter

    Med skyddsfilter menar vi egentligen ett UV-filter. Moderna kameror behöver inget UV-skydd men de behöver ett skydd för yttersta glaselementet på optiken. Det finns många fördelar med ett UV-filter på ditt objektiv:

    • Skyddar mot repor
    • Skyddar mot putsskador
    • En plan glasyta är lättare att rengöra
    • Skyddar delvis mot stötar

    När du köper ett UV-filter så är det viktigt att det har ett bra optiskt glas och har en bra antireflexbehandling. Hos oss är det lätt att välja eftersom vi har kastat ut alla undermåliga filter. Alla UV-filter i vårt sortiment har bra optiskt glas och har en bra antireflexbehandling. Du bör ha ett filter på varje optik och där får det sitta kvar och skydda.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Bokeh

    Nu ska vi grotta ner oss i olika typer av bokeh. Virvelbokeh, stjärnbokeh, ninjabokeh, bubbelbokeh, såpbubbelbokeh, lökringsbokeh, diamantboke och kattögonbokeh. Ordet bokeh kommer från japanska och används för att beskriva oskärpan i en bild. Om man ska vara korrekt så uttalas Bokeh som bokke men de flesta, även undertecknad, föredrar att uttala det som bokee. En bokeh kan ha tydliga egenskaper, något som vi ska gå in på i detalj. Man kan också generalisera bokeh till att antingen vara behaglig eller orolig. Behaglig som vispad grädde eller orolig som ett gytter. Jag vill gärna visa bildexempel, så klicka på länkarna, för jag kan inte visa så många bilder här i bloggen.

    Virvelbokeh är en av mina personliga favoriter för att få till en spännande och ovanlig bakgrund. Det är den typ av bokeh som du ser på bilden här ovanför. Det är en spännande bokeh som kan användas kreativt, framförallt till porträtt. Objektiv som är kända för sin virvelbokeh är Carl Zeiss Biotar 58/2Helios-44 58/2 och Helios-40 85/1,5. Denna effekt kommer av objektivets optiska uppbyggnad.

     

    Volna6w.jpg

    Stjärnbokeh är när "bokehbollarna" blir i formen av stjärnor. Volna 50/2,8 men även Pentax Macro-Takumar 50/4 har en påtaglig stjärnbokeh. Denna bokeh kan också användas kreativt på många sätt men kan upplevas störande för vanlig fotografering.

     

    ninja.jpg

    Ninjabokeh är när bländaren bara är lite stängd och då blir bokehbollarna till formen av en cirkelsågsklinga eller då typ en kaststjärna från en ninja varifrån namnet kommer ifrån. Personligen så tycker jag det mer liknar en cirkelsågsklinga än en kaststjärna. Carl Zeiss AE-objektiv till Contax var kända för detta fenomen, något som Zeiss trollade bort på de senare MM-versionerna. Det är många objektiv som hade detta problem och det bildexempel du ser här ovanför är taget med en Pentax-M 85/2. Det finns inte mycket kreativt att göra med denna typ av bokeh. Normalt så försvinner formen efter ytterligare ett stegs nedbländning.

     

    bubblek.jpg

    Bubbelbokeh förväxlas ofta med såpbubbelbokeh. De liknar varandra men är ändå olika typer av bokeh. Bubbelbokeh innebär egentligen bara runda och fina bokehbollar. Såpbubbelbokeh, som du ser på bilden här ovanför, innebär också runda och fina bokehbollar, men bollens ytterkant är ljusare och inramar tydligt bubblan eller bokehbollen, vad man nu vill kalla den. Kända objektiv med såpbubbelbokeh är Meyer Optik Görlitz Trioplan 100/2,8Fujinon 55/2,2 M42 och Meyer Optik Görlitz Domiplan 50/2,8. Denna bild är tagen med Fujinon 55/2,2 M42. Såpbubbelbokeh går att använda kreativt på oändligt många sätt. Dessa objektiv har gemensamt att de är optiskt rätt dåliga. Många gånger så får jag ta en bild på full öppning för att få de härliga såpbubblorna och sedan en bild till nedbländad för att få en vettig skärpa på huvudmotivet, varpå jag sätter ihop de två bilderna. Lite bökigt kanske men resultaten blir spännande.

     

    onion.jpg

    Lökringsbokeh är ett modernt problem. Det uppstår av asfäriska linselement. Något som förekommer i stor grad men som börjar bli sällsyntare då objektivtillverkarna kämpar med att få bort denna effekt. Du ser tydligt på bilden hur bokehbollen ser ut som en skuren lök. Denna bild tagen med Canon EF 50/1,2 L

     

    DSCF0012psw.jpg

    Kattögonsbokeh är nästan mer regel än undantag så att säga. Skulle också kunnat heta citronbokeh, då det liknar citroner, men det vedertagna namnet är kattögonsbokeh. Det finns på nästan alla objektiv. Speciellt på full öppning och det blir större problem ju längre ut i kanten på bilden man ser. Man vill oftast att en bokeh ska ha så runda bokehbollar som möjligt då det ger den lugnaste och mest harmoniska oskärpan i en bild.

     

    hexagon.jpg

    Diamantbokeh är smeknamnet på fyrkantiga "bokehbollar" och det uppstår av att bländaren bara har 4 bländarblad. En optik med 5 bländarblad ger pentagoner, en optik med 6 bländarblad ger hexagoner, en optik med 7 bländarblad ger heptagoner, en optik med 8 bländarblad ger oktagonergoner, och så vidare. Mest udda är ett Carl Zeiss Planar 85/1,4 från 1973 som fanns till Rolleiflex, den hade 3 bländarblad. Mest kända optiken med 4 bländarblad är Zenitar 50/1,7. 

    wh2.jpg

    Fantasibokeh är min egen benämning på den typ av bokeh som du skapar utifrån en klippt form som du antingen sätter i eller framför objektivet. Mest kända är de Waterhouse bländarformer som finns till Lomo objektiv. Det är de som du ser på bilden här ovanför.

     

    DSCF0276.jpg

    Donut bokeh vilket inte riktigt kan översättas till munk-bokeh, även om det stämmer så låter det bara konstigt. Sedan kan man diskutera om Donut ska stavas Doughnut. Hur som helst är det de ringformade "bokehbollarna" som du får ifrån ett spegeltele. 

     

    sirui.jpg

    Anamorfisk bokeh är den ovala bokeh som man får med ett anamorfiskt objektiv. Även om anamorfiska objektiv ger coola och intressanta effekter så är den ovala bokehn något som det finns olika åsikter om. Man kanske ställer sig neutral och kallar denna bokeh för cinematisk.

     

    RF85jpg.jpg

    Numera så finns det flera objektiv som har så kallade Apodization filter. Det innebär att man offrat lite ljusstyrka för att få en gradvis toning i linselementets yttersta kant. Det gör att "bokehbollarna" inte få distinkta kanter utan det blir mjuka övergångar och bakgrunden blir till en härlig vispad grädde istället för en massa störande former. Speciellt användbart vid porträtt. När du bländar ner så försvinner naturligtvis denna effekt. Dessa bilder tagna med Canon RF 85/1,2 L och Canon RF 85/1,2 L DS. Andra exempel på objektiv med tonade kanter är Sony FE 100/2,8 STFFujinon XF 56/1,2 R APD och Laowa 105/2 Smooth Trans Focus (STF) . Olympus har en egen lösning på detta som de kallar Feathered Bokeh. Den tappar inget ljus men är inte lika effektiv att mjuka upp kanterna på bokehbollarna som en optik med tonade kanter.

    Vad kul om du läst ända hit. Jag hoppas att du lärt dig något och att du känner dig inspirerad att utforska även de oskarpa delarna av dina bilder. Du kommer aldrig att se på en bild på samma sätt längre. 

    /Thomas

  • Infonsdag: Tredjedelsregeln

    Tredjedelsregeln är en klassisk fotoregel som har sitt ursprung från det gyllene snittet, som var känt av de gamla grekerna. Långt senare under renässansen ville man se förhållandet som en regel för den fullkomliga harmonin i målningar.

    Tredjedelsregeln är egentligen ingen regel i vår mening utan snarare en guide till en bra balans i bilden. Tredjedelsregeln är i praktiken att du delar upp bilden i nio lika stora delar med hjälp av två vertikala och två horisontella linjer. Nästan alla kameror, och även mobilkameror, har möjlighet att lägga dessa hjälplinjer på bildskärmen eller i sökaren. Vi rekommenderar absolut att du aktiverar denna funktion. Linjerna hjälper dig också att både hålla horisonten rak och var du lämpligen placerar den i bilden.

    Bilden är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 32-64/4,0 R LM WR, 1/120s, f/11 och ISO 100.

    Klicka här för att se större bild >>

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Motivutrymme

    Det är viktigt att vara medveten om det utrymme du vill ge ditt motiv. Oftast handlar det om att inte klippa bort kroppsdelar. Det vanligaste felet för den ovane fotografen är att klippa benen. När den ovane ska ta en bild så sätter denna ofta huvudet i mitten, halva bilden är tom himmel och nedre delen består av avklippta ben.

    Du som är en mer van fotograf beslutar hur du vill placera motivet och hur mycket luft du vill ha runt motivet. Många gånger så ger du lite extra luft runt motivet som du sedan kan beskära bort när du redigerar bilden. Det är alltid enklare att beskära än att behöva trolla dit något i bilden som inte finns där. 

    Ibland vill du ha mycket luft runt motivet, ibland bara lite, och ibland inget alls, du kanske rent av inte ens har med hela ansiktet på bilden. Men då har du gjort ett medvetet val för att få det intryck av bilden som du är ute efter.

    Enda regeln är egentligen att du tar ett medvetet beslut om hur mycket utrymme du vill ge ditt motiv i den bild du tar.

    Den bild du ser är tagen med Fujifilm GFX50S + Helios 40-2 (85/1,5), f/1,5, 1/120s och ISO 100. Vilken typ av bokeh man vill ha är ett ämne för någon annan gång. Helios 40-2 har en virvelbokeh av världsklass men oftast vill man kanske ha en bokeh som är mer av typen vispad grädde för porträtt. Egentligen så är allt mittimellan tråkigt, antingen ska det vara en supermjuk och krämig bokeh, eller en helt galen virvelbokeh. Tycke och smak.

    Klicka här för att se större bild >>

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Panorering

    Det är inte helt lätt att ta en bild med fartkänsla i. Du måste hålla samma hastighet och höjd som motivet genom hela exponeringen. Slutartiden beror på hur snabbt motivet rör sig och hur snabbt du vill att det ska se ut. Självklart så ger en längre slutartid mer fartkänsla men det blir också svårare att få en skarp bild.

    Du kommer att behöva ta många bilder för att få någon bra. Ta också någon bild på snabbare exponeringstid för då kan du använda delar av den skarpa bilden till att lägga in på den kanske inte lika skarpa fartbilden och tillsammans kan du få ihop till en riktigt bra bild. Som vanligt så är det endast din egen fantasi som sätter gränserna. Testa och lek dig fram så kommer du helt säkert att lyckas få till en rikigt bra bild.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Sensorstorlek vs negativformat

    Idag ska vi få lite klarhet i sensorstorlekar och dess motsvarighet i analog film.

    Rent generellt så är det så att ju större negativformat du har, desto bättre bilder får du. På samma sätt så gäller det också för bildsensorer. Men innan någon Micro-4/3-fotograf brinner av i en stor rökpuff, vilket kan hända, så läs hela inlägget.

    Rent historiskt så har många negativformat funnits och man kan säga att det filmformat som hade störst framgång var 135-film och 120-film. Från början använde många kameror 120-film, och hade ofta ett negativformat på 6x6cm. Det var Leica som hade störst inverkan på att allt fler gick över till 135-film med ett negativformat på 24x36mm. Genom Leicas mycket fina optik så räckte småbildsformatet till för de flestas behov. När Nikon sedan lanserade sin Nikon F 1959 så var det helt klart vilket format som skulle dominera. Det var en avvägning mellan storlek och vikt på kamerautrustningen, samt även prislappen, som gjorde 135-formatet så populärt. 120-formatet blev det vanligaste professionella formatet för studios.

    När digitalkamerorna slog igenom så var bildsensorerna väldigt dyra och svåra att tillverka så många valde att gå på mindre bildsensorer än småbildsformat. APS-C blev en vanlig storlek. Namnet APS-C kommer från den analoga filmvärlden. De sensorerna är kring mindre än hälften av en fullformatssensor. 

    I dagens läge så har priserna gått ner rejält på fullformatssensorer och de blir därför allt populärare. En fördel med mindre sensor är att kameran går att göra kompaktare, men det var Sony som vände hela trenden genom att göra kompakta fullformatskameror. Nu blir objektiven större ju större bildsensor som de ska täcka ut.

    2017 så vände Fujifilm lite upp och ner på kameravärlden når de lanserade en mellanformatskamera till rimliga pengar i en rimlig storlek. Sedan kom GFX 50R som ligger i ungefär samma pris som en fullformatskamera och är inte orimligt mycket större.

    Nu när utvecklingen går från APS-C-sensorer till fullformat så finns det ett format kvar att nämna och det är Micro-4/3, som har en bildsensor stor som negativformatet 110-film eller så kallad pocketfilm. Många har förutspått att med den utveckling som pågår att Micro-4/3 är dödsdömt. Vad som stämmer återstår att se men nej, Micro-4/3 är inte ute ur leken ännu. Trots att Panasonic valde att även kliva in i fullformatsklassen så utvecklar de fortfarande både kameror och objektiv till Micro-4/3. Olympus sålde hela sin kameradivision till JIP. Det kommer ny optik och det ryktas om nya kameror så Olympus är inte alls borta från marknaden.

    Vilka får plats på fotomarknaden? Som läget är nu så ser alla format ut att finnas kvar under en överskådlig tid. Även om fullformat nu tar en stor del av marknaden för kameror med APS-C-sensor, så finns en speciell nisch för high-end-kameror med APS-C-sensorer och det är fågel- och sportfotografer som gärna tar emot den beskärning en APS-C-sensor ger. Det blir för dem som att ha en 1,5x eller 1,6x telekonverter på hela tiden.

    Några format vi inte tagit med i denna bild är 1"-sensor, eller Nikon nedlagda 1-serie eller Pentax nedlagda Q-serie. 126-film hade en negativstorlek på 28x28mm och de flesta kameror som använde 127-film hade 4x4cm negativformat. Vi skulle kunna fortsätta långt djupare men kanske detta räcker för att få en bild av sensor- och negativstorlekar.

     

  • Infonsdag: Vad är krökt bildplan?

    Nu är vi inne på lite djupare kunskap om optiska problem men faktum är att vi är också inne på ett mycket vanligt problem. Det finns i huvudsak två typer av krökta bildplan. De som är uniforma och de som har vågformat plan. Båda problemen var tämligen vanliga förr. I dagens läge med moderna glas och asfäriska linselement så förekommer problemen med krökta bildplan inte lika ofta.

    Vi börjar med ett uniformt krökt bildplan. Se illustration 1 här ovanför. Problemet är egentligen så enkelt förklarat att eftersom ett linselement ofta är krökt, oftast då i konvex form, så återges bildplanet också i en krökt form. Detta problem finns i alla optika intrument som till exempel kikare, teleskop och mikroskop. Bildplanet, eller vi kan kalla det skärpeplanet, blir då i formen av en kupol. I praktiken så blir mitten skarp och skärpan avtar ut mot kanterna. Låter ganska bekant gissar jag. 

    Vågformat bildplan, se illustration 2 här ovanför, kommer oftast av att man försökt kompensera bort det krökta bildplanet med linslement i den optiska konstruktionen. Just detta problem är inte helt ovanligt i moderna konstruktioner men förekommer också i äldre objektiv. I praktiken så blir mitten skarp och sedan avtar skärpan ut mot kanterna men blir åter skarp och sedan oskarp igen. Detta problem är vanligast hos vidvinklar men kan finnas upp till 50mm objektiv. Det förekommer sällan något vågformat bildplan på teleobjektiv.

    Problemet med vågformat bildplan är att det inte går att redigera i efterhand. Det kan också variera beroende på avståndet till motivet. Ofta hjälper det att blända ner för att minska problemet. På vissa objektiv räcker det med ett bländarsteg så är problemet borta, medan på andra så kan du blända ner allt som går men problemet kvarstår ändå, och bländar du ner mycket så får du också problem med diffraktion.

    Man kan tydligt se problem med vågformat bildplan med hjälp av en MTF-kurva. Där kommer en dip att synas mitt på mätkurvan. För landskapsfotografer så kan vi trösta med att vågformat bildplan syns oftare på nära håll än på långt håll. I alla fall på moderna objekitv.

    Nu finns det ett område där man medvetet tillverkade objektiv med krökt uniformt bildplan och det var till diaprojektorer. Dessa objektiv var i regel märkta med "CF" viket står för "Curved Field". Diabilder utsattes för ganska hög värme av lampan och de brukade ofta "ploppa", ja, man kallade det faktist för "ploppa", och då blev kanterna suddiga men om man hade ett objektiv med krökt bildfält så blev bilden då helt skarp efter att bilden har "ploppat". Ploppa är alltså når bilden sträcker på sig och i flesta ramar så satt den fast i kanterna och då blev bilden lätt buktad. Nu fanns det ramar där bilden kunde sträcka ut sig utan att bli böjd. Bilden satt inte helt fast i kanterna utan hade utrymme att expandera. Nackdelen med CF-objektiv vara att kanterna var inte skarpa förrän bilden "ploppat".

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Vad är sfärisk aberration?

    Sfärisk aberration är ett problem. Ett mycket vanligt problem dessutom, fast det var betydligt vanligare förr än vad det är nu. Det beror på att idag så har vi hittat lösningar för att göra asfäriska linselement betydligt billigare och dessa asfäriska linselement löser många av de optiska problemen.

    Sfärisk aberration är när olika delar av ett linselement inte återger ger inkommande ljus på samma punkt. Om vi tänker oss ljusstrålar, så kommer en ljusstråle som går genom linselementets mitt inte att träffa samma punkt som en ljusstråle som går genom linselementets kant. På grund av detta så kommer den sfäriska aberrationen att leda till sämre skärpa och sämre kontrast. Ju mer du bländar ner desto mindre problem får du med sfärisk aberration då mindre av linselementets yta nyttjas. Dock till en viss gräns, för vid mindre bländaröppningar så kan diffraktion uppstå. De flesta objektv är som bäst kring f/8. Med modernt asfäriskt glas så kan objektiv vara skarpa ända ut till hörnen redan vid full öppning. På illustrationen här ovanför kan du tydligt se problemet.

    Sfärisk aberration beror dels på den optiska kostruktionen som sådan men också kvaliteten på det optiska glases, samt typen av glas. Olika typer av glas har olika optiska egenskaper och olika brytningsindex.

    nosfabb.pngPå illustrationen här ovanför kan du se ett perfekt linselement som inte ger någon sfärisk aberration. Något sådant finns tyvärr inte. Men detta är vad objektivkonstruktörer har strävat efter i över hundra år. De bästa glasen med de bästa slipningarna kan komma hyfsat nära men de kan inte bli vad vi skulle kalla för "perfekta", med avseende att de inte skulle ha någon kromatisk aberration alls. Man har kämpat med detta problem genom att kombinera flera sfäriska linselement, men ändå så kvarstår en del sfärsik aberration. Lösningen är att använda asfäriska linselement.

    asph.png

    Asfäriska linselement hjälper till att minska eller helt ta bort sfärisk aberration men även bland annat astigmatism och kromatisk aberration.

    Som det hörs på namnet så är inte en asfäriskt linselement helt sfäriskt. Detta gör att glaset blir betydligt dyrare att producera, speciellt om det ska slipas till att bli asfäriskt. I dagens läge så gjuts de flesta asfäriska linselement i dess färdiga form vilket gör att tillverkningskostnaderna har minskat avsevärt.

    Bilden här ovanför visar tydligt fördelarna med ett asfäriskt linselement.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".