Från rulle till bild – en introduktion till film och framkallning

Att stoppa i en filmrulle, knäppa några bilder och sedan få ut framkallade negativ eller papperskopior kan kännas som magi första gången – och det är det på sätt och vis. Men bakom magin finns enkla principer. I det här inlägget går vi igenom grunderna i filmens olika typer, hur du väljer rätt ISO, vad push/pull-framkallning innebär

Olika sorters film – välj rätt rulle

Alla filmtyper bygger på samma princip: ljuskänsligt material fångar bilden när du trycker på avtryckaren. Men de beter sig olika:

Svartvit film
Den mest förlåtande och kreativa filmen för nybörjare. Enkel att framkalla hemma och ger en tidlös, klassisk look.
Tips: Ilford HP5 Plus 400 – perfekt allroundfilm med vackert korn och hög tolerans.

Färgnegativ film
Den vanligaste typen av färgfilm. Ger mjuka färger och brett tonomfång. Kräver mer exakt exponering än svartvit, men är lätt att framkalla på labb.
Tips: Kodak Gold 200 – populär för sin varma, nostalgiska ton.

Diafilm
Producerar färgbilder direkt på film (så kallad positivfilm). Mycket kontrast och färgdjup. Kräver noggrann exponering och särskild framkallning.
Tips: Diafilm är mer avancerat, men extremt vackert när det görs rätt. Satsa på detta när du är trygg med manuell exponering.

Varför spelar ISO någon roll?

ISO anger hur ljuskänslig filmen är. Det påverkar hur lätt det är att få rätt exponering (alltså hur mycket ljus filmen behöver) i olika ljusförhållanden.

Ett enkelt sätt att tänka på det:
En ISO 100-film är som att ha solglasögon på kameran – den släpper bara in lite ljus. Perfekt i starkt solsken, men svår att använda i skugga eller inomhus.
En ISO 800-film är däremot mycket ljuskänsligare. Du kan fotografera i svagt ljus utan stativ, men får mer synligt korn – vilket i sig ofta är en estetisk fördel.

Högre ISO
– Mer ljuskänslig film
– Lättare att fotografera i dåligt ljus
– Mer korn och kontrast

Lägre ISO
– Mindre korn, högre detalj
– Kräver mycket ljus eller längre exponering

Till skillnad från digitalt foto, där ISO ändras med ett knapptryck, är ISO på film låst för hela rullen. Har du laddat ISO 200-film i kameran, så fotograferar du hela rullen med det ljusbehovet i åtanke.

Push & pull – kontrollera exponeringen med framkallning

Om du har exponerat en film ljusare eller mörkare än den är avsedd för, kan du kompensera det vid framkallningen. Det kallas push- eller pull-framkallning.

Push innebär att du underexponerar filmen men framkallar den längre än normalt. Resultatet blir högre kontrast, mörkare skuggor och ofta mer korn.
Pull är motsatsen – du överexponerar filmen men framkallar kortare. Det ger mjukare bilder, mindre kontrast och ett mer dämpat uttryck.

Det här används både som kreativt verktyg och som räddning i svåra ljusförhållanden. Framkallar du själv kan du experimentera fritt – men se till att anteckna vad du gjort.

Analogt handlar inte bara om bilder – utan om hela processen

Från att ladda rullen till att se första negativet hänga på tork – det finns något djupt tillfredsställande i att ha gjort allt själv. Det handlar inte bara om hur bilden ser ut, utan om att du faktiskt har skapat den från grunden.

Det är den känslan som gör analog fotografering så levande – och beroendeframkallande.