Infonsdag: Vad är krökt bildplan?

Nu är vi inne på lite djupare kunskap om optiska problem men faktum är att vi är också inne på ett mycket vanligt problem. Det finns i huvudsak två typer av krökta bildplan. De som är uniforma och de som har vågformat plan. Båda problemen var tämligen vanliga förr. I dagens läge med moderna glas och asfäriska linselement så förekommer problemen med krökta bildplan inte lika ofta.

Vi börjar med ett uniformt krökt bildplan. Se illustration 1 här ovanför. Problemet är egentligen så enkelt förklarat att eftersom ett linselement ofta är krökt, oftast då i konvex form, så återges bildplanet också i en krökt form. Detta problem finns i alla optika intrument som till exempel kikare, teleskop och mikroskop. Bildplanet, eller vi kan kalla det skärpeplanet, blir då i formen av en kupol. I praktiken så blir mitten skarp och skärpan avtar ut mot kanterna. Låter ganska bekant gissar jag. 

Vågformat bildplan, se illustration 2 här ovanför, kommer oftast av att man försökt kompensera bort det krökta bildplanet med linslement i den optiska konstruktionen. Just detta problem är inte helt ovanligt i moderna konstruktioner men förekommer också i äldre objektiv. I praktiken så blir mitten skarp och sedan avtar skärpan ut mot kanterna men blir åter skarp och sedan oskarp igen. Detta problem är vanligast hos vidvinklar men kan finnas upp till 50mm objektiv. Det förekommer sällan något vågformat bildplan på teleobjektiv.

Problemet med vågformat bildplan är att det inte går att redigera i efterhand. Det kan också variera beroende på avståndet till motivet. Ofta hjälper det att blända ner för att minska problemet. På vissa objektiv räcker det med ett bländarsteg så är problemet borta, medan på andra så kan du blända ner allt som går men problemet kvarstår ändå, och bländar du ner mycket så får du också problem med diffraktion.

Man kan tydligt se problem med vågformat bildplan med hjälp av en MTF-kurva. Där kommer en dip att synas mitt på mätkurvan. För landskapsfotografer så kan vi trösta med att vågformat bildplan syns oftare på nära håll än på långt håll. I alla fall på moderna objekitv.

Nu finns det ett område där man medvetet tillverkade objektiv med krökt uniformt bildplan och det var till diaprojektorer. Dessa objektiv var i regel märkta med "CF" viket står för "Curved Field". Diabilder utsattes för ganska hög värme av lampan och de brukade ofta "ploppa", ja, man kallade det faktist för "ploppa", och då blev kanterna suddiga men om man hade ett objektiv med krökt bildfält så blev bilden då helt skarp efter att bilden har "ploppat". Ploppa är alltså når bilden sträcker på sig och i flesta ramar så satt den fast i kanterna och då blev bilden lätt buktad. Nu fanns det ramar där bilden kunde sträcka ut sig utan att bli böjd. Bilden satt inte helt fast i kanterna utan hade utrymme att expandera. Nackdelen med CF-objektiv vara att kanterna var inte skarpa förrän bilden "ploppat".

Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".