Hong kong del 2

Väckarklockan i vårt rum på nio kvadratmeter förkunnar med ett skränande läte att resans tredje dag nu har börjat. Vi kommunicerar med varandra med läten och ord för att inte falla tillbaka in i John Blunds rike igen. Gårdagen gör sig påmind i knän, fötter och axlar så fort jag försöker etablera ett vertikalläge. Efter en kort kamp lyckas jag sparka igång en lite varmvatten och luftkonditioneringen på full blåst. Att starta morgonen med en kopp varm dryck kan göra underverk när kroppen har en mycket bestämd åsikt om våra promenader upp och ned längs Hong kongs långa gator. 

Utanför Best Western Hotel är aktiviteten hög. De röda taxibilarna susar förbi i alla riktningar och vår lokala grönsakshandlare på hörnet är redan i full gång att förse kunder med ordentligt besprutade äpplen. Vi tar en sista titt på Google-kartan som har alla olika sevärdheter utmärka och vinkar hej då till wifi signalen som varit relativt pålitlig här. Här ska flikas in att Skype-samtal är begränsade till hotellobbyn på plan fem som begåvats med en utomordentligt horribel akustik. Efter en kort resa med Hong kongs väloljade tunnelbanesystem kliver vi ut i Tin Hau och möts av en gassande sol och värme som man som svensk närmast förknippar med ett bastubad. Snabbt lokaliseras den mest logiska vägen till vårt resmål, naivt kan man ju tro att ett svindlande högt bostadshus enkelt kan lokaliseras men eftersom samtliga av Hong kongs byggnader har just detta attribut är det inte alla gånger så enkelt. 

Snabbt är kamerorna framme och vi riggar upp för både video och stillbild. Planen är att nu kunna ta oss upp i ett stort bostadshus där alla lägenheter placerats i en cirkel. Den mittersta delen har lämnats fri och från botten blickandes upp kan man se en blå himmel 28 våningar ovanför huvudet. Google och Instagram är underbara verktyg för att på ett smidigt sätt kunna planera resan innan man satt sin fot i landet. Problemet är bara att säkerhetsvakten inte längre är så pigg på att släppa in icke-residenter i byggnaden. Efter att fått nobben i två av de fyra byggnaderna hittar vi till sist en olåst dörr i det tredje huset som leder direkt in i trapphuset - bingo! Med ett leende på läpparna börjar vi stega de 28 våningarna med en något högre puls än normalt och hejar glatt på alla vi möter. 

Väl uppe misstänker vi att tiden kan bli knapp eftersom det sitter övervakningskameror längs väggarna och mest troligt vet byggnadens vakt redan om att vi är på plats. Efter en snabb överläggning bestämmer vi oss för att Kristoffer får sköta Crane 2 (gimbal) med en vidvinkel optik för att påvisa storheten i byggnadens arkitektur medan jag fokuserar på att få stillbildsmaterial. Märkligt nog kommer ingen väktare och visar bort oss, vi har till och med tid att lägga bort kamerorna och bara förundras över byggnaden samtidigt som vi spekulerar kring lägenheternas eventuella månadskostnad. Nöjda med både video- och stillbildsmaterialet lämnar vi byggnaden och ger oss ut i den heta luften igen...