Captains log

Miranda EC 50mm f/1,4

Miranda låter för de flesta som ett flicknamn, för filmentusiaster tänker de på filmen Serenity, och för oss fotointresserade så tänker vi på Soligor. Miranda kameror började sin historia samma år som oss, 1955. Företaget hette från början Orion camera Co och de släppte sin första kamera Miranda T samma år. Året efter så bytte de namn till Miranda Camera Co. Både Soligor och Miranda ägdes av Allied Impex Corporation från 1963 till 1978. Av den anledningen så var Soligor huvudleverantör av objektiv till Miranda. Det var oftast amatörer som använde Miranda och det är därför det finns så många välbevarade exemplar. Under 60-talet var de helt klart en konkurrent till Nikon men vann aldrig proffsens intresse. En unik funktion på Miranda kameror var att alla modeller förutom sista modellen, DX-3 som kom 1975, hade utbytbara sökare. DX-3 blev inte den framgång Miranda hade hoppats på och 1976 var det dags att kasta in handduken. 1986-1992 så använde Dixon-gruppen Miranda-namnet på ett antal Cosinakameror då de fortfarande äger varumärket Miranda

Här har jag satt objektivet på en Fujifilm GFX 100S via en adapter. Alla testbilder är orättvist tagna på mellanformat. Vill du se hur bilderna blir i småbildsformat, eller fullformat som det ofta kallas idag, så beskär du ner bilderna till 9552x6368 pixel. Inte ändra storlek på bilden utan ändra storlek på arbetsytan. Enda redigeringen från RAW till jpg var vinjetteringen.

Bländare f/1,4. En hel del överstrålmning. Tämligen mjukt resultat. Också en del astigmatism och kromatisk aberration.

Bländare f/2. Bättre men inte bra. Alla problem med överstrålning, astigmatism och kromatisk aberration finns kvar om än i lägre nivå.

Bländare f/2,8. Klart mycket bättre men kantskärpan är inte på plats ännu.

Bländare f/4. Ytterligare bättre. Skarpt till största delen men kanterna har fortfarande en bit kvar.

Bländare f/5,6. Nu ser det rätt bra ut över större delen av bilden. Bra men långt ifrån perfekt.

Bländare f/8. Ser bra ut.

Bländare f/11. Diffraktionen äter nu upplösning och det blev sämre.

Bländare f/1,4. För mjukt. Inte bra.

Bländare f/2. Fortfarande för mjukt.

Bländare f/2,8. Hyfsad skärpa men inte bra.

Bländare f/4. Bra mittskärpa.

Bländare f/5,6. Bra mittskärpa.

Bländare f/8. Bra mittskärpa.

Bländare f/11. Diffraktionen börjar äta upplösning och det blir sämre.

Slutsatsen blir att detta är en ganska typisk mellanklassoptik från 1970-talet. Inget värt att sträva efter. Den är för dålig för att användas på en modern kamera. Vore intressant att veta vem som tillverkat den, jag skulle gissa på Tomioka.

2021-10-29