Captains log

Rom 2022: Piramide di Caio Cestio

Jag har inte fotograferat för att göra ett reportage av någon speciell plats vi besökt. Jag har ändå delat upp mina bilder efter plats för att det ska bli mer läsvärt. Bilderna är tagna med både fullformatskamera och mobil. Klicka på bilden om du vill se den i högre upplösning. Här ska vi besöka två platser som sitter hop, nämligen Piramide di Caio Cestio, på svenska: Cestiuspyramiden, samt Cimitero acattolico di Roma, vilket betyder kyrkogården för icke-katoliker. Det finns egentligen en plats till mitt i dessa som faktiskt är markerat på Google Maps och det är I Gatti della Piramide, vilket betyder pyramidens katter. Alldeles utanför dessa ligger Porta San Paolo.

Cestiuspyramiden uppfördes åt Gaius Cestius Epulonius som dog 43 f.Kr., medlem av Septemviri Epulonum, en sammanslutning av romerska präster. Pyramiden byggdes någon gång mellan år 18 till 12 f.Kr. På 200-talet e.Kr. byggdes pyramiden in i Aurelianusmuren. Monumentet är 36,4 meter högt. Det är byggt av cement och täckt med vit marmor. Kammaren är 5,95 meter lång, 4,10 bred och 4,80 meter hög.

Cestiuspyramiden sedd från katt-trädgården.

Det första vi såg när vi gick in på gravgåden var en svensk grav, något vi inte förväntat oss.

Alldeles bredvid hittade vi denna svenska "multi-grav". (Leica Q2)

Protestantiska kyrkogården, italienska Cimitero acattolico di Roma, är sedan 1700-talet – ordagrant översatt – en begravningsplats för icke-katoliker i Rom. Den kallas även Cimitero dei protestanti och Cimitero degli Inglesi, det vill säga protestantiska respektive engelska begravningsplatsen. Det finns ett kapell på platsen men ingen kyrka. Begravningsplatsen ligger bredvid den förkristna Cestiuspyramiden i södra delen av Roms centrum. Platsen består av två avdelningar. Den gamla avdelningen vid Cestius pyramid tillkom på 1700-talet. Dessförinnan begravdes icke-katoliker vid Muro Torto mellan Monte Pincio och Villa Borghese. Den nya delen av griftegården tillkom längs den Aurelianska muren efter klagomål om platsbrist från de engelska och preussiska regeringarna 1822. Över huvudingången står det RESVRRECTVRIS, vilket på latin betyder ”För dem som skall uppstå”.

August von Goethe (1789-1830), den tyske diktarfursten Goethes kärleksbarn med Christiane Vulpius har sin grav här. De mest kända gravarna tillhör annars de engelska poeterna John Keats (1795–1821) och Percy Bysshe Shelley (1792–1822). Den senare bekände sig inte till någon trosform, inte heller till protestantism, utan var ateist. Den svenske konstnären Jonas Åkerström (1759–1795) är också begravd här. Griftegården var stängd för nya begravningar från mitten av 1900-talet, men ett undantag gjordes våren 2001, då den amerikanske beatpoeten Gregory Corso (1930–2001) på begäran begravdes här vid foten av den beundrade kollegan Shelleys grav. Corso var katolik, men ett undantag gjordes även för detta. Ingraverat på hans liggande sten finns en dikt av Corso själv.

Baksidan på en gravsten.

Vet inte vad trädet heter men det var vackert. (Leica Q2)

Bokehlicious. Det sägs att beroendet av en krämig bokeh är något man kommer över med åren. Känns inte så, jag är fortfarande beroende.

Som en prästkrage med blå mitt. Den heter säkert något fint.

En norsk eller dansk multigrav.

Här snackar vi gravsten.

Ännu ett träd med vackra blommor, där många av blommorna har fallit till marken.

Jag såg en TikTok häromsistens som skojade om att vara på en plats med tusenåriga byggnader men där fanns en katt. Det stämde exakt på denna plats och vi skrattade gott åt uttrycket "There was a cat".

På muren utanför trädården / gravgården så hade någon passligt målat en katt.

Mycket är så vackert i Rom. Mycket är så förfallet i Rom.

Jag gillade kontrasten mellan en svart elegant Mercedes och ett förfallet hus.

Mycket är som sagt förfallet. Det är så mycket grafitti i Rom. Sedan är deras kabeldragningar bedrövliga.

Jag hittade detta på Wikipedia: Porta San Paolo is one of the southern gates in the 3rd-century Aurelian Walls of Rome, Italy. The Via Ostiense Museum (museo della Via Ostiense) is housed within the gatehouse. The original name of the gate was Porta Ostiensis, because it was located at the beginning of via Ostiense, the road that connected Rome and Ostia. Via Ostiense was an important arterial road, as evidenced by the fact that upon entering the gate of the same name, the road split, with one direction leading to the famous Emporium, the great market of Rome. The gatehouse is flanked by two cylindrical towers, and has two entrances, which had been covered by a second, single-opening gate, built in front of the first by the Byzantine general Belisarius (530s–540s). The structure is due to Maxentius, in the 4th century, but the two towers were heightened by Honorius. Its original—Latin—name was Porta Ostiensis, since it opened on the way to Ostia. Later, it was renamed to the Italian Porta San Paolo, because it was the exit of Rome that led to the Basilica of St. Paul Outside the Walls. In 549, Rome was under siege; the Ostrogoths of Totila entered through this gate, because of the treason of the Isaurian garrison.

Tack för att du läst ända hit, jag hoppas att du känner dig lite lockad av Rom, det är en stad som jag verkligen kan rekommendera.

Vill du se mer från Rom så har jag även dessa inlägg: Rom 2020, Rom 2019, Rom 2015, Rom 2011.

2022-05-10