Tamron AF SP 35/1,8 Di VC USD till Nikon F (fullformat) (begagnad)

Bästa optik med fast brännvidd, enligt TIPA 2016

Tamron AF SP 35/1,8 Di VC USD

Tamron gör om sitt SP-koncept med en hel del förändringar och en markant förhöjd ambitionsnivå, både vad gäller yttre design, optiska prestanda, materialval, tålighet etc. Det är en djupgående förändring som kommer höja standarden på Tamrons finaste objektiv ytterligare ett steg. Först ut är två fasta brännvidder för Canons och Nikons fullformatsmodeller (objektiven fungerar naturligtvis även på kameramodeller med APS-C-sensor).

De ambitioner som Tamron har med ny SP-serien är bl a:

• Högre precision och snabbhet hos autofokusen
• Avancerad bildstabilisering
• Förbättrade manuella reglage
• Bättre bländarkontroll/skärpedjupskontroll/teckning av bildområden i oskärpa (bokeh)
• Ny exteriör design
• Förbättrad zoomfunktion (gäller ej fasta brännvidder)
• Högre "pålitlighet"
• Innovativa funktioner
• Bättre totalprestanda

 

Bländare f/1,8.

Utmärkande egenskaper för SP 35/1,8 Di VC USD:

• Hög optisk prestanda vid alla bländarinställningar, bl a genom högklassiga glasmaterial
• Ringformig USD-autofokusmotor för snabb, tyst och exakt fokusering
• Robust byggd samt allväderstätad
• "Fluor"-behandling på frontlinsen fungerar vatten- och dammavstötande och underlättar rengöring
• Ovanligt kort närgräns på 20 cm
• Inbyggd bildstabilisering

Bländare f/1,8

Allmänt
Objektivet känns gediget byggt med lämpligt motstånd i fokuseringen. Väderskyddet samt bildstabiliseringen gör att det bygg och funktionsmässigt känns mer konkurrenskraftigt mot Canon och Nikons 35/1,4:or avsedda för yrkesbruk, än t ex mot Sigmas 35/1,4 Art. Autofokus jobbar relativt tyst och snabbt. Jag gillar också att närgränsen är kortare än vad det brukar vara bland fasta normalobjektiven, endast 20 cm jämfört med runt 30 cm i normala fall. Blomformat motljusskydd ingår. För Canon-användare rekommenderar vi att stänga av kamerans inbyggda korrigering för vinjettering (periferibelysning) pga mörka runda ringar som kan uppstå nära kanterna.

Bildkvalité
På full öppning är mittskärpan relativt hög, och som brukligt bland ljusstarka objektiv märkbart sämre i kanter och hörn. Men redan på f/2,8 börjar det märkas en klar förbättring av kantskärpan, och ytterligare nedbländad runt f/4 till f/11 ser det mycket bra ut över hela bilden.

Finns en mycket svag tendens till tunnformig distorsion, men lär knappast märkas av vid normalt bruk. Kromatisk aberration kan förekomma nära kanter och hörn på vidöppen bländare i extrema fall, som exempelvis mörkt grenverk mot ljus himmel, men det håller sig på en jämförelsevis låg nivå och försumbart redan efter ca 1 steg mindre bländare. Vinjetterar ganska tydligt på största öppning, men avtar som vanligt på mindre bländare och runt f/2,8-f/4 är det i princip försumbart.

I direkt motljus klarar den sig faktiskt bättre än deras 45/1,8 som lanserades samtidigt som denna, det är helt enkelt mindre risk för reflexer och spökbilder när starka ljuskällor lyser rätt in i optiken. Bakgrundsoskärpan under normala förhållanden är absolut inte sämre än genomsnittet bland liknande objektiv, utan snarare tvärtom. Men den presterar sämre än genomsnittet när det gäller återspeglingen av ljuspunkter som ligger i oskarpa områden, ringarna som bildas kan ge en tendens till lökringsliknande effekt, och större risk under mörka förhållanden när t ex lampor lyser rakt in i optiken, än vad det är dagtid i motljussituationer.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.

 

Bländare f/8.

 

Bländare f/11.

 

Bländare f/14.

 

Bländare f/1,8.

 

Bländare f/5,6.

Samma motiv som ovan på bländare f/1,8 ->> 

 

Bländare f/5,6.

Samma motiv som ovan på bländare f/1,8 ->>

 

Bländare f/1,8.

 

Bländare f/8.

 

Bländare f/11.

 

Bländare f/4.

 

Bländare f/11.

 

Bländare f/11.

 

Bländare f/1,8.

Hur står sig Tamrons mot Canons, Nikons och Sigmas motsvarande objektiv?
Tamron AF SP 35/1,8 Di VC USD är tänkt att konkurrera med de allra bästa fasta 35mm:s objektiven på marknaden, och klarar sig både bättre och sämre beroende på vilka egenskaper man jämför, och givetvis med vilket objektiv. 

Mot Sigmas 35/1,4 DG HSM Art så ger Sigman aningen bättre skärpa, och i synnerhet på större bländaröppningar, men Sigmas saknar både stabilisering och väderskydd. 

Canons nya 35/1,4L USM version II är oslagbar på större bländaröppningar, men kostar också fantastiskt mycket mer. Mot Canons gamla 35/1,4L USM och Nikons 35/1,4 är skillnaderna mindre, men Tamrons är snäppet vassare på större öppningar runt f/1,8-f/2,8 och ingen annan 35:a är i skrivande stund försedd med bildstablisering eller en har närgräns som ens kommer i närheten av Tamrons. 

Plus
+ Bra mittskärpa på full öppning
+ Mycket bra skärpa från f/4 till f/11 över hela bilden
+ Ovanligt kort närgräns på 20 cm
+ Försumbar distorsion
+ Försumbar vinjettering från f/2,8
+ Låg kromatisk aberration 
+ Inbyggd bildstabilisering
+ Känns robust och välgjord
+ Vädertätad
+ Generellt mindre och lättare än andra fasta 35mm
+ Relativt tyst och snabb AF 
+ 5 års garanti (vid registrering inom 2 månader efter köp)  

Minus
- Ljuspunkter som ligger i oskarpa områden kan i vissa fall ge en påtaglig lökringsliknande effekt

Slutsats
Tamrons nya 35mm f/1,8 är självklart inte bäst på allt, men i det stora hela är det en mycket bra optik som klarar sig bra i konkurrensen mot de flesta fasta 35:or, och med vädertätad konstruktion, inbyggd bildstabilisering samt närgräns på endast 20 cm så hamnar det i en klass för sig.

  Testad av Mats 2015-10-16.

Samtliga bilder ovan tagna med en Nikon D810.