Kodak Tri-X
Världens mest kända och använda svartvita filmer. Kodak Tri-X kom ut som 120- och 135-film under mitten av 50-talet. Den har en egen karaktär med tydligt korn, ganska hög kontrast och en ibland lite sotig känsla. Det är kanske inte den film som ger det största tonomfånget och de mjukaste tonövergångarna, men det är en film med tydlig karaktär och personlighet - älskad av miljoner. Och säkert hatad av en del också. Tri-X har genomgått en del förändringar och uppdateringar över åren och är en aningen mer insmickrande film idag, men behåller ändå sina särdrag.
Osäker på vilken film du ska välja? Läs våran guide här -->
Passar till det mesta
Filmen passar bra till en stor mängd av olika fotografier, t ex vardags-, gatu-, landskaps- och porträttfotografi.
Hög känslighet
Tri-X har en känslighet på 400 ISO men kan pressas långt över det utan att materialet förstörs. Kodak själva rekommenderar pressning upp till motsvarande hela ISO 3200, men det det finns de som tänjer ännu mer på detta. På så vis är den användbar även om förhållandena blir sämre - eller klart sämre - än väntat. Pressningen ger högre kontrast, tydligare korn och försämrad teckning av lågdagerdetaljer. Man kan pressa ett steg (upp till motsvarande ISO 800) utan att anpassa framkallningen, men vid 2-3 stegs pressning måste framkallningen anpassas för att få önskat resultat.
Lång- och korttidsexponering
Reciprocitetsavvikelsen är låg för exponeringstider mellan 1/1000 s och 1/10 s. Då kan du alltså exponera efter ljusmätarens värden. Vid uppmätta exponeringstider längre än 1/10s och kortare än 1/1000 krävs det relativt kraftig exponeringskompensation. För mer exakta data, se tillverkarens datablad här -->
Framkallning
Tri-X kan framkallas med de flesta normalt förekommande framkallare för svartvit film och vid varierande temperaturer. För korrekta framkallningstider m.m, se tillverkarens framkallningsguide här-->
Tänk på
Relativt hög känslighet gör filmen mindre tålig för strålning och lagring. Den bör därför förvaras svalt, skyddas mot starkt ljus/strålning i möjligaste mån och framkallas så snabbt som möjligt efter exponering
Ilford
