Min första FPV-upplevelse

De flesta av oss har nog vid något tillfälle stött på häftiga videos på internet där drönarpiloter framför sina FPV-drönare genom diverse banor och små utrymmen med nästan övermänsklig precision. Lyckligtvis var det ingenting DJI Avata avkrävde mig när jag med viss nervositet drog ner DJI:s headset för ögonen och fattade ett stadigt grepp om den joystickliknande handkontrollen. Jag har många flygtimmar med DJI Mini 3 Pro men det här är en annan best med mer fokus på hastighet och framåtrörelse.

Det visade sig dock snabbt att DJI har anpassat den väl för nybörjare med en kort guide som dyker upp i headsetet innan man ska starta och 10 sekunder efter jag lyft från marken insåg jag att det inte fanns något att vara orolig över. Precis som DJI:s andra drönare är Avata otroligt lätt att styra och låter dig utvecklas i din egen takt.

Efter en stunds flygning på ett öppet fält började jag utveckla en känsla för kontrollen så jag begav mig till en obefolkad lekplats med lämpligt stora hinder att flyga igenom. Att se genom headsetet som om man själv befinner sig i drönaren är en otroligt häftig känsla och jag upplevde att det även gav en ökad uppfattning av drönarens riktning vilket ger större precision när man ska flyga igenom en öppning. Det finns även en del hjälpfunktioner i headsetet som kan aktiveras, som ett hårkors i mitten av skärmen som ytterligare visar dig var du är på väg.

DJI Avata har tre lägen; Normal, Sport och Manuellt. Under min tid använde jag mig endast av Normalläget vilket erbjöd tillräckligt med hastighet för mig att växa i. Sportläget har samma rörelseschema men har en betydligt högre maxhastighet. När du senare är redo för riktig luftakrobatik är det manuella läget som gäller vilket ger full kontroll men ställer också mycket högre krav på piloten.