Fotohistoria: Thomas favoriter del 9 av 10: Pentax LX

Den Pentax jag använt absolut mest var Pentax MX, en liten och smidig kamera som var helt mekanisk och helt manuell men den Pentax som jag gillar allra bäst blir ändå Pentax LX. Gedigen, tålig men ändå smidig att ta med. 

Pentax skakade verkligen om marknaden 1980 när de släppte sin LX. Den fanns i produktion ända till 1997. Pentax LX var smidigare än sina konkurrenter men kunde ändå erbjuda en stabil och tålig kamera. Den var allvädersskyddad. Den kunde utrustas med motordrift med en hastighet på 5 bilder per sekund, det fanns också en mindre motor, en så kallad winder, som hade en hastighet på 2 bilder per sekund. Det fanns även ett 250-bilders bakstycke som tillbehör. Kanske mest unikt av allt med LX var att den var helt mekanisk från 1/2000s ner till 1/75s, det vill säga att de tiderna fungerande även utan batteri. LX hade utbytbara sökare trots sitt smidiga format.

Ljusmätningen, IDM Integrated Direct Metering, var LX största styrka och den var väldigt lik den vi hittar i Olympus OM-kameror där den kallas TTL OTF vilket står för Through the lens, Off the film. Båda mäter både vanligt ljus och blixtljus mot filmplanet. Båda mäter dessutom ljuset kontinuerligt så om ljuset förändras under en långtidsexponering så kommer ljusmätaren att styra slutaren och du får en korrekt exponerad bild trots ljusförändringen. Pentax hade förfinat den och den spöade faktiskt Nikon F3 i sitt omfång. LX klarade EV -6,5 till 20 medan F3 klarade EV 1 till 18.

LX kom i en samlarversion i guld och senare, överraskande nog, så kom en begränsad millenieupplaga år 2000 trots att tillverkningen egentligen lagts ner. Trots en sån magnifik kamera så nådde den inte samma försäljning som t ex Nikon F3, Canon F1 eller Olympus OM-4. Pentax LX är en riktig klassiker och förtjänar att få vara i rampljuset! Jag vet att det är många "Pentaxianer" som läser vår blogg, så vad tycker ni, är man en riktig "Pentaxian" om man inte har en LX hemma i bokhyllan?